Jag var ju för första gången på gymmet i måndags. Som livlina då hade jag en kompis som tränar där.  Idag stod jag på egna ben själv.  Jag hade egentligen tänkt att köra spinning ikväll, men det känns som om jag kan tänkas bli sjuk, så ville jag ha träningen avklarad.  Trots att jag var trött, och halsen var skrovlig och raspig så åkte jag iväg till gymmet.

20 min på löpband 10km/h

10 min på roddmaskin

Sedan till min favomaskin;

Hmm...får se om det här funkar. Meningen är att det ska vara ett youtube klipp ovan.  Men funkar det inte så kan ni se maskinen här; http://www.youtube.com/watch?v=i7ZbKGTT8DM

Sedan gick jag till Easyline stationen;

Körde bara en vända för sedan var jag dödsslut. Men jag måste säga att jag känner mig stolt för idag.

Det som är lite konstigt är att när jag tränar som har jag inte ont. Inte ens i armen eller skuldran, och det har jag annars hela tiden. I början var jag helt ensam i hela gymmet.  Det var lite skönt, och jag var helt själv på easyline-stationen.

Jag tänker träna en gång till den här veckan. Om det blir ett pass eller på gymmet vet jag inte än.  Men jag är glad att jag har tagit det här steget.  Just nu tänker jag inte fokusera på viktnedgång eller muskler, bara att det känns bra när jag tränar.

Eller så är det andra steget mot min väg till ett förhoppningsvis friskare, smärtfriare och smalare liv. Idag har jag blivit medlem på ett gym.  För ett antal hundra i månaden har jag nu tillgång till en ganska fantastiskt gym-park, spinning och andra pass.  Med hjälp av en vän så körde jag nu mitt första pass på gymmet.

10 min rodd

Ca 15 min crosstrainer

5 min löpband

Och så en del andra saker som jag inte kan benämna.  Närmare en timme totalt.

Det kändes väldigt bra när jag var där och jag hade inte nämnvärt ont heller. Inte ens vid rodden. Jag  har någon form av kronisk smärta i högra armen, men det kändes bra.  Jag tvingade mig själv att sluta efter närmare för det kändes skönt att faktiskt få bli ordentligt svettig och jobba med kroppen.  Jag måste försöka hålla den känslan i minnet för nu är det inte roligt.  Min nya läkare sa att jag kommer få mer ont än vid normal träningsvärk ( då normal träningsvärk är en känsla som för mig är normal utan någon som helst träning).  Men jösses Amalia, vad armarma och allt värker.  Ändå var tonvikten på bålen. 

Jag är väldigt glad faktiskt för att jag tog det här steget. Nu hoppas jag bara att jag orkar fortstätta gå.

 Sitter och tittar på Biggest looser.  Jag ser mig inte direkt som fet.  Jag vet att jag är tjock. Jag vet att jag är överviktig, och jag vill naturligtvis gå ner i vikt.  Men gå ner har jag velat i hela mitt liv. Ända sen jag var 12 år och vägde 58 kg (och var lika lång som jag är idag).  Jag har varit missnöjd med min kropp i stort sätt hela mitt liv.  Men i realiteten är det först sedan 5 år jag började lägga på mig.  Jag har bantat och gått ner, gått upp, bantat osv.  En tvättäkta jojobantare.  Idag är jag uppe i 94, och har hållt det i ca 3 veckor.  Men jag har ändå inte på allvar sett mig som så där jättefet. Men nu när jag tittar på Biggest Looser så inser jag att....jag hade kunnat vara med. 

Denna dagen har varit en dålig dag. Jag har haft ont,ont i axlar, nacke och skuldror.

Jag var hos läkaren, en ny läkare,  som ska göra smärtutredning en gång till.  Men vad hon bekräftade var att motion var det viktigaste hos smärtpatienter.  Så jag har beslutat med för att ge Wellness4life åtminstone två dagar av min tid.  Jag måste helt enkelt få till en förändring.  Så ont som jag har numer....då kan jag lika gärna förtjäna smärtan i form av träningsvärk.  Dessutom har jag en liten utmaning. Under tiden Biggest looser pågår ska jag försöka minska i vikt genom att utsätta mig för samma helvete som dem.  Jag har ju ingen Olga som piskar mig, men jag måste få till en förändring.  Jag måste helt enkelt få till en förändring, och det är bara jag som kan åstadkomma den,

Igår var jag och besökte ett gym. En vän till mig jobbar där, och hon kan hjälpa mig att komma igång med träningen, genom att vi tränar tillsammans.   Och jag vill verkligen.  Jag blev riktigt imponerad av gymmet och maskinerna som fanns där.  Kruxet är att det är 12-månaders abonnemang som på alla gym.  Man betalar en viss månadskostnad i 12 månader oavsett man tränar en gång eller 365 gånger.  

Nu har jag tränat på crosstrainern två dagar irad, och har nu fått ont i halsen och öronen igen. Ingen feber, men oerhört ont i kroppen.  Jag hade tänkte att köra 30 min på crosstrainern men det blir det inte idag.

Det jag är rädd för är naturligtvis att jag blir sjuk av att träna.  Imorgon har jag en läkartid hos en annan vårdcentral än min vanliga.  Det ska bli intressant att höra vad de säger.  Jag vill ju verkligen komma igång, och jag tänkte att om jag nu faktiskt gör det här, så ska jag investera i en PT några gånger. Detta förutsätter ju naturligtvis att jag får lov att vara fortsatt frisk. 

Vad innebär min onda hals egentligen?  Jag hade inte ens ont i halsen när jag hade feber och var sjuk på riktigt. Men så fort jag överhuvudtaget tänker träning så får jag ont i halsen.

Idag har jag ingen bra kroppsdag.  Utöver ont i halsen och örongen, så har jag SÅ ont i armarna. Båda armarna idag. I vanliga fall brukar det bara vara den högra armen, och det först efter lite ansträninging.  Idag känns det som om jag bär på 15-kilos tyngder i armarna. 

Vikten står still, vilket jag är glad för.  Så längde det inte går upp, så är jag glad..  Allra gladast vore jag om jag kunde börja träna tillsammans med min kompis, för den träningen vet jag skulle bli av.  Men vad jag och kroppen vill....det är två olika saker.   Fast jag tror nog jag gör som jag vill i den här frågan.  Jag knör i mig värktabletter och börjar träna på gym.

Jag skadade min stortå i söndags.  Jag har ett stort skavsår ovanpå min stortå. Så jag har inte gått så mycket som jag velat.

Igår försökte jag promenera med hunden. Det var skönt och jag hade kunnat gå mycket längre om det inte varit för den satans tån.  

Senare under dagen, utan skor ställde jag mig på Crosstrainern. Jag körde i 10 minuter. Det kändes bra och jag hade nog kunnat fortsätta ett tag till.  Imorgon tänkte jag träna 15 minuter ct.  Jag avslutade med 5 min cykelträning på motionscykeln. Men det kändes hårt.  

Idag har jag varit ute och promenerat med hunden i totalt 5 km. Tån gör mindre och mindre ont. Jag har ett Compeedplåster på och Gud vad det är bra!   Ikväll ska jag träffa en kompis på ett gym.  Förhoppningen är att hon ska kunna motivera mig att ta mig iväg.  För kommer jag bara utanför dörren brukar det mesta gå bra ( under förutsättning att jag inte blir sjuk efteråt). 

Men det absolut svåraste med träning är att faktiskt gå ut genom dörren,

eller gå nedför trapporna och ställa sig på crosstrainern, 

eller gå ner för trapporna och sätta på teven, sätta i en träningsdvd.

  Jag tror, jag känner att det här kommer bli ett bra år, trots min smärta och värk. Trots eventuell arbetslöshet. Jag kommer må bättre, och jag kommer gå ner i vikt.

Jag har satt upp två konkreta mål och det är att jag vill orka köra på crosstrainern i 60 min och cykla på motionscykeln 30 min innan påsk.  Det bör jag väl klara.  Väl?

Jag var ute med hunden i förmiddags.  Gick lite snabbare än normalt.  Framför allt gick jag längre än normalt.

Jag var ute i en timme och gick 5 km.  Det var härligt väder.  I slutet av promenaden såg jag att han haltade. Hunden hade trampat på en pytteglasbit.  Jag fick ut glasbiten och det blödde inte ens.  Och efter en stund haltade han inte.  Så började han halta när vi kom ut på asfalten igen.  Efter det har han bara fått kissrundor och det är inte många meter han går innan han börjar kissa.  Men han har fortsatt halta vid asfalt och grus. 

Jag tittade på tassen igen och man kunde se ett litet märke där glasbiten satt, men några milimetrar därifrån fanns en liten diskret reva på tassen.  Så jag kan tänka mig att det svider när han går. 

Och själv lyckades jag få mig ett skavsår på ovansidan av stortån!  Och så ont det gör.  Bara jag vickar på stortån så svider det som f-n.  Så både jag och hunden får hålla oss stilla imorgon.

Jag har bestämt mig.  Med andra ord har JAG bestämt mig, vad kroppen säger är en annan femma och naturligtvis lyssnar jag på vad läkarna säger. 

  Jag ska lära mig att dansa i regnet. Jag ska acceptera det jag omfamnas av och kan jag göra något åt det så gör jag det.  Kan jag inte göra något åt det ska  jag omfamna det ändå, som en del av mig, även om jag inte gillar det.   

Men första delmålet är att orka cykla 20 minuter i sträck tillsammans med att kunna gå  4 km på 30 minuter.

Sedan hoppas jag börja kunna träna lite styrka, och core i den mån kroppen orkar.  Jag har kommit på att jag inte har en enda muskel vid det området.  Jag kämpar vidare mot smärtor och krämpor.  Jag vill må bra!

Skillnaden mot 2012 mot tidigare är att jag hade aldrig trott eller ana att jag kunde bli så dålig, utan att lida av en allvarlig sjukdom. Aldrig mer.   Jag kämpar mot min kropp varje dag.   Promenader med hunden minst tre gånger om dagen.  Jag är aktiv. Jag ligger inte i sängen.  Men jag drömmer om morfin, den sorten som kan ta kol på varje liten smärta, och inte bara några.  Jag drömmer om att få hoppa ut ur sängen och säga "God morgon!   Det är sådant jag måste acceptera och omfamna.  Men jag gör så jäkla gott jag kan, och med stöd tror jag att jag kan lyckas.....åtminstone hantera smärta med rörelse.  

Imorgon ska jag köra Boxercise passen jag inte mäktade med idag.  Imorgon börjar  jag dagen rätt....med värktabletter.

Tänkte lägga in en video där Balou lär Mowgli om livet.  Men tekniken fungade inte. 

Jag ska säga rent ut att det här skriver jag med sömnmedel i kroppen.  Jag har nämligen bestämt mig för att somna tidigigt idag.  Jag vaknade och hade fått en smäll på vänstra käken.  Kändes det som.  Jag gick ut och gick en hel timme med Akrio.  Detta gjorde jag med värktabletterna.  Och det funkade bra.  Jag har gått upp lite efter nyår med det kommer jag ta igen. 

Det som är nykommit vad gäller värk och smärta,  Har någon varit med om att det ömmar/känns stelt på högra delen av käken, i området kring örat, ögat? Om jag gnider ihop tänderna gör det ont på ena sidan av käken med inte det andra. Hållit på så i två dagar. Trodde först det var migränkänning men verkar inte så...Självklart huvudvärk vid och under ögat. Känns som om någon typ slagit till mig på vänstra delen av ansiktet. Inte akut ont men ömt, stelt och obehagligt. Och det blir liksom värre och värre.  

Imorgon skall jag göra något världsomvälvande.!   Så vida jag inte är sjuk så ska jag köra ett boxecisepass.  De ni!  Klarar jag det så klarar jag vad som helst.

Goder natt!