Tjock till smal

Alla inlägg under februari 2013

Av Linda - 27 februari 2013 22:40

Jag har hamnat i en stor identitetskris, och har tappat bort mig själv.


Jag vet vem jag var.  Jag var förskolelärare och lärare, en ganska bra sådan också.

Jag tyckte om att gå långa promenader. 

Jag tyckte om att gå ut och jogga, eller gå till gymmet.  Det kunde vara svårt att komma  över tröskeln ibland, men det var så härligt när man väl var där, och kände kroppen arbeta. 

Jag tyckte om att planera vad jag skulle göra på jobbet, vilka pedagogiska aktiviteter man skulle hitta på.

Och jag ville vidareutbilda mig till specialpedagog. 

Jag ville gå hundkurser. Jag ville gå ut och jogga med hunden.

Jag ville springa vårruset och tjejmilen.


Allt det här vill jag fortfarande, men jag har insett att det går inte.

Att gå en 2.5 km lång promenad med hunden är liksom vad min kropp orkar med. Nätt och jämt det.

Jag kommer aldrig kunna gå tillbaka till skola eller förskola  


Jag vet inte vem jag är längre.  Det känns som om det är max 20% kvar av den människan som fanns för två år sedan, och den människan hade också en smärtproblematik.


Att göra en sådan simpel sak som att gå till biblioteket, gå och handla,  åka på läkarbesök....det tar så mycket energi från mig. 

Människor i min närhet har svårt att förstå den tröttheten min kropp bär på.  Det är inte så att jag är sömnig eller vill sova.  Men varje dag känns det som om jag har sprungit ett marathon.  Träningsvärk, och en svaghet i kroppen som gör att jag efter en ansträngning MÅSTE lägga mig ner.  Sambon som lever nära mig kan klaga på att "ligger du nu igen?".   

Att skriva den här texten kräver en koncentration som gör mig så trött.  Tidigare så var skriva ett av mina stora intressen, men allt eftersom har allt tagits ifrån mig.  Min förmåga att uttrycka mig, min förmåga att skriva fängslande,  jag kan inte ens skriva för hand längre.  Jag kan inte hålla en penna.  Nätt och jämt skriva min namntäckning.

All min energi går till att gå ut med hunden.  Hade det inte varit för hunden vet jag inte om jag tagit mig upp ur sängen ens. 


Jag har även blivit illamående på sista tiden.  Jag vet inte om det beror på sömnbristen eller om det beror på yrseln.  Kanske beror på båda. 


Jag har lagt upp en strategi att jag måste göra något roligt, något jag ser fram emot varje vecka.  Nästa vecka har jag bokat en massagetid.  Det ser jag fram emot.


Jag trivs inte i den kroppen jag är i nu. Jag trivs inte i situationen jag är i nu. 

Det är förvisso jobbigt att vara smärtpåverkad mer eller mindre jämt.

Och det är jobbigt att inte kunna sova.

Men det som är jobbigast är att kroppen kan få för sig, oberoende av vad jag tycker, att inte orka mer.  Att strejka, och det enda jag kan göra är att ligga och vänta tills jag får lite energi att ställa mig upp och göra något.


Nu tänker jag gå och lägga mig.  Och fundera på, vem är jag nu mer?

Vad kan jag göra utan att bli sjuk?  Utan att känna mig sjuk?

Vilken är min kompetens nu?  Har jag ens någon kompetens?  Har jag förlorat alla mina förmågor, vilket det känns som?  Och om jag kommer till insikt och accepterar mig själv såsom jag är nu, kommer då resten av samhället acceptera mig, eller kommer de vilja friskförklara mig?  Jag vet inte....det enda jag vet just nu är att jag är trött och att jag hoppas att jag kommer somna.


God Natt!

Av Linda - 24 februari 2013 23:41

 För lite mer än två veckor sedan så slutade jag med insomningstabletter.  Jag hade kommit till en sådan nivå att jag missbrukade dem...och de hjälpte ändå inte tillfredställande.  Så det var inte så mycket att göra än att vänta med att förnya mitt recept.


Nu har jag varit utan sömntabletter i två veckor.  Allt hade varit bra, om jag kunnat sova.

Jag sover i snitt 10 timmar på en vecka.  Det är vad jag behöver per natt för att må bra.

Jag kan inte sova alls.  Annars är det ju vanligt att man somnar senare.  Men det gör inte jag.

Jag är vaken i ca tre dygn, sedan sover jag en natt, och då sover jag runt 6 timmar.  Sedan är jag sömnlös ett par dygn till så när som på att jag kan slumra ett par timmar. 


Något som är lite lustigt....eller lustigt vet jag inte, men konstigt är det!  Det är att när jag har varit vaken en hel natt så får jag inte helvetessmärtan. 

Huvudvärk, muskelvärk och känna mig allmänt överkörd av ett tåg gör jag.  Men helvetessmärtan uteblir. 

Ändock har smärtan varit värre dessa två veckor.  När jag har så ont så svimmar jag, eller kan inte hålla mig helt vid medvetande, så då kan jag slumra, men det ger ju ingen sömnkvalité.



Varför sover jag inte då?  Min sambo lägger huvudet på kudden och så sover han.  

När jag lägger huvudet på kudden så gör sig min kropp redo att springa. 

Klara......

Slappna av!

Färdiga.......

Andas djupt!

Gå!


Jag får adrenalinpåslag, jag blir uppmärksam och jag blir pigg.  Piggare än jag är under hela dagen.  

När jag ligger och försöker slappna av så ligger kroppen och rycker, armar flyger och far, benen måste sträckas.


Jag kan vara hur trött som helst, men min kropp är det inte.  Jag kan ligga i mörkret, lyssnar på sambons snarkningar.  Jag svettas......Jag fryser.....Måste sträcka på mig....Måste vända på mig....Det gör ont att blunda....


Någonstans vid 05-06 blir jag såpass trött att jag kan slumra till.  Då går sambon upp.  En timme senare går barnen upp.  Jag känner mig överkörd av tåget.  Sömnbristen gör att allt känns 10 gånger mer.  Det gör mer ont.  Det känns som om någon sitter på mig när jag går, när jag står.  


   

   


Sist jag gjorde ett sådant här långt uppehåll så sov jag runt 8 timmar i veckan.  Jag stod ut i två veckor. 16 timmars sömn på två veckor. Vad jag minns då är att jag kände mig som en zombie. 

Nu har jag stått ut i lite mer än 2 veckor, och det är för att jag inte fått några fler insomningstabletter utskrivna än.  Men jag behöver sova...jag måste få sova snart för jag håller på att bli smått tokig. 

Och nu börjar jag få rejäl huvudvärk också så nu ska jag förflytta mig till sängen och hoppas att jag sover inatt.


 

Av Linda - 20 februari 2013 22:10

Ungefär en vecka innan jag skulle opereras så lämnade jag in min dator på reparation.  CD-driven funkade inte.

Jag har varit utan min dator i 4 veckor nu, lite mer än så. 
Därför har jag inte kunnat uppdatera min blogg.


Nu är det tre veckor sedan jag opererade bort livmodern, och tog bort p-staven. 

Mår jag bättre?  Svar ja!  Min kropp är lika skröplig som tidigare, men JAG känner mig mer levande, jag känner mer överhuvudtaget.  


Jag har läst mycket under den här tiden jag varit utan dator.  Jag fastnade helt för en serie som jag inte hade några förväntningar på alls.  Men den var jättebra!


         


Jag rekommenderar dessa böckerna skarpt! 


Under nästan tre veckor har jag även varit utan sömntabletter.  De hjälpte inte längre, så jag var tvungen att sluta med dem.   Sömnen är det dock inte mycket med,  jag sover kanske 8 timmar på en vecka.


Nu när jag fått tillbaka min dator ska jag börja prova yoga mer regelbundet.  Jag vill se om yoga kan göra att smärtan lättar, eller gör det uthärdligare. 




Presentation


Jag har minskat 11 kg. Min ambition är givetvis att fortsätta minska allra helst 15 kg till, men min kropp motarbetar mig då jag har fibromyalgi, svår huvudvärk, yr och svimmar. Och av någon knepig anledning blir sjuk och får feber av ganska lätt träning.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Jag


Skapa flashcards