Så har jag varit en ny vända hos läkaren.  De sista veckorna har inte varit roliga ur smärthänseende.  Och nu i veckan har jag varit hos läkaren igen.  Och beskedet jag fick var....något utöver det vanliga.  Jag var där för att jag har domningar, det domnar och det sticks så i den grad att jag överhuvudtaget inte känner att jag tar eller nyper på kroppsdelen i fråga. 

Så jag kommer till läkaren. 

Och han säger att det låter som sådana besvär som tjocka människor har när de gått upp för mycket i vikt för snabbt. Och då berättade jag ju om att jag i början av året gick upp 15 kg på 3 månaader. Kilon som varit väldigt svåra att gå ner.

Hur som haver så kikade han igenom min medicinering och såg att den medicineringen gav viktökning som ovanlig biverkning. Läkaren var helt säker på att det var medicinen som gav min stora viktökning och som gjorde det svårt att gå ner i vikt.  Så nu är den medicinen ändrad, och det till en liknande medicin fast med viktminskning som biverkning.

Läkaren trodde även att mycket av mina fibrobesvär skulle förbättras om jag går ner minst 10 kg i vikt.  Jag vill ju ner 20 kg men det känns ju lite som en omöjlighet.  I likhet med den tidigare läkaren är rörelse och träning en förutsättning att må bättre. 

Så nu finns det inga ursäkter längre!

Jag har haft en dålig period.  Jag vet inte om jag haft en släng av influensan eller om jag har ett fibromyalgiskov.  Jag har haft ont i ett par, tre veckor.  Ibland har det funkat att träna, och ibland har det varit fullt tillräckligt att bara jobba.

 På natten till onsdagen hade jag feber. Och så ont i kroppen.  Främst i lederna.  Och det är svårt för många att förstå hur det känns. Att leva med ständig värk.  På denna sidan hittade jag en väldigt förklarande text som jag helt enkelt kopierat av och gjort till en text som passar in mer på mig.

Att ha fibromyalgi är ju också att ha konstant smärta.

Så är det i alla fall för mig. (Förutom trötthet och annat) men det är ju inte samma smärta hela tiden dygnet runt och det är väldigt svårt att förklara för utomstående när någon frågar.

Sen har vi den svidande smärtan, den brännande smärtan, den molande smärtan, den som är som om en kniv stuckits in i kroppan som dyker upp.

Sen har man ju annan smärta i kroppen som är mer invärtes. Magen och tarmarna - det är ett kapitel för sig. Läste att man sätter samman IBS mage med fibro så när jag fick IBS diagnosen 1987 så hade man kunnat säga redan då om man haft den kunskapen att förmodligen så finns det en risk att du får fibromyalgi.

Det här är ett tråkigt inlägg att behöva skriva. En vecka utan träning.  Förra måndagen var jag ute och gick med hunden. 7 km,  och lyckades få två ordentliga skavsår på insidan av låren.  De har fortfarande inte läkt. Jag kan inte träna. Jag kan inte gå utan att linda om låret. 

Dessutom har jag haft mer ont i kroppen förra veckan än jag haft under ett halvår. Jag har jobbat, och gått ut med hunden, men inget mer.

Kostmässigt så har det falerat helt. Jag har proppat i mig socker och kolhydrater.  Mina fem kilo som jag gick ner under 4 veckor....de gick jag upp under en vecka.

Så nu väger jag 99 kg igen.        För mycket! För mycket! För mycket!

Men jag tänker inte ge upp.  Fast jag får börja om från början igen.  Jag måste ta tag i det här med kosten, som jag tycker är det allra jobbigaste.  Jag avskyr det här med mat. Jag avskyr att laga mat. Jag avskyr att handla mat.

Prio 1 är att mina skavsår läker sig så jag kan komma igång med träningen igen.

Prio 2 är att göra någon form av kostplan så jag inte frestas att ta snabba måltider som mackor och godis.   Idag ska jag deppa.  Imorgon tar jag tag i det här igen. Suck!