Jag är inne på min tredje vecka på Gi viktkoll. Viktmässigt har det inte gett så mycket, och jag har inte lyckats hålla rivstarten hundraprocentigt. Jag pendlar på en viktnedgång mellan 2-2,5 kg morgonvikt sen jag började.  Jag har dock börjat simma. Köpte mig ett årskort på simhallen.  Simmade 3 km förra veckan och 2 km igår.  Tanken var att jag skulle simma även på onsdagar efter jobbet. Men när jag gick hem från jobbet idag kände jag mig förkyld och febrig.  Det visade sig att jag hade feber, om än inte mycket. Så jag håller mig borta från simning imorgon. En svårighet är att det är många gånger ett problem att veta vad som är en riktig förkylning och vad som tillhör fibron.  Kroniskt förkyld har jag varit tidigare och inte vågat träna på grund av att alla säger att man inte ska träna med ont i halsen. Så jag ger det en dag och ser om feber bryter ut eller om det är kroppen som "luras"

Detta med min pendlande viktnedgång har gjort mig frustrerad. Och förut så mätte jag mig runt midjan bara för att kunna klaga på att inget händer.  

När jag skrev in mig på Viktkoll så var mitt midjemått 113 cm.

Nu visade måttbandet på 108 cm!!!

Minus 5 cm! 
Jag känner mig lika fläskig som tidigare, speciellt när jag ser mig i spegeln, men något har ju hänt. Och jag kan nog ärligt säga att hade jag inte minskat in midjan så skulle jag nog inte orka hålla ut. Tålamod är inte min starka sida.

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men den här veckan har jag simmat två gånger. Mitt jobb ligger granne med simhallen och jag har köpt ett årskort på simhallen.  Jag har aldrig haft större tålamod att simma långt. Jag tappar alltid bort mig när jag räknar längder och har mig veterligen aldrig simmat längre än 500 m.

I måndags var jag iväg med två vänner och simmade...och innan jag visste ordet av hade jag simmat i två timmar och två kilometer. 

Idag hade jag med mig badkläder till jobbet och på vägen hem stannade jag till och simmade 1 km.  Jag är så stolt över mig själv.  Simning är ju något som läkarna rekommenderar också eftersom det är så skonsamt mot kroppen. Det är något kan kan/bör göra även när jag har ont.

Det här är första veckan med rivstart.  Jag har inte vägt mig än.  Jag tänkte inte väga mig förrän nästa vecka.   

Klantskalle som jag är lyckades jag radera alla mina tidigare inlägg.  Fråga mig inte hur....

Den här bloggen handlar iaf om en resa som jag gjort så många gånger men aldrig lyckats avsluta.  Den här gången tänker jag avsluta den.

Jag väger idag....eller rättare sagt igår 97,6 kg till skillnad från nära tresiffrigt förra veckan.  Jag har börjat med rivstart på GiViktkoll .

Mina förutsättningar för att gå ner i vikt är inte de allra bästa. Jag har Fibromyalgi som innebär att jag ofta har ont i kroppen. Den här veckan har inte varit den bästa ur träningsynpunkt. I måndags hade jag så ont att jag hade svårt att gå överhuvudtaget.  Min förhoppning är att mycket av värken ger sig när jag går ner i vikt.  Mitt slutgiltliga mål är att väga 70 kg nästa sommar. 

Rent fysiskt sett har jag haft en dålig vecka med fibroskov. Värk och trötthet har dominerat, och jag har fått minska på mina träningsambitioner till enbart promenader.  

Jag har börjat med rivstart och ska alltså utesluta alla kolhydrater.  När jag ställde mig på vågen i morse hade jag minskat 2,2 kg i vikt från förra veckan. 

Idag har jag promenerat en halvmil.  Det är på gränsen av  vad jag mäktar med i det här skicket, men det känns ändå bra att göra det.

Nästa vecka börjar jag jobba, och mitt jobb är nästan granne med simhallen så jag tänkte nästan börja simma efter jobbet några gånger i veckan. Simning är ju väldigt bra och snällt mot kroppen.  Tänk om jag lyckas den här gången!

Fast jag är smal redan nu om man jämför med den här kvinnan nedanför!