Tjock till smal

Alla inlägg under december 2011

Av Linda - 26 december 2011 22:46

Efter att jag nu slutat med min dåliga medicin så mår jag ganska bra. Åtminstone rent psykiskt. Jag orkar gå ut med hunden, och jag känner mig klar i huvudet.  Jag är inte yr och jag somnar inte längre i tid och otid.   Därmot har jag ont.  ONT!  ONT! 

De första dagarna kändes det som en befrielse att "bara" känna smärtan.  Men nu börjar det ta på krafterna igen.  Jag har faktiskt gått på starka smärtstillande för att kunna göra det jag orkar.


Hur känns det då?  Jag kan beskriva en bra dag.  Som idag.  Jag vaknar oftast genom att ungarna slänger sig i sängen och frågar om de får titta på teve/ äta frukost/spela dator etc.   Men huvudet gömd i kudden säger jag; JA! bara ni inte stör mig.   Det tar ca en halvtimma för kroppen att komma igång och röra sig som den ska.  ibland måste jag på toaletten snabbt,och då haltar jag dit, och sedan ser jag ut som min gamla döda mormor gjorde när hon försökte ställa sig upp.  Jag tar tag i dörr handtaget med ena handen, och drar mig upp från toaletten med den handen, samtidigt som jag trycker mig upp med den andra handen som jag har bredvid mig på toalettstolen.  Sedan står jag där och känner mig som en gammal tanta när jag drar på mig kläderna.  Fast på morgonen har jag oftast inga kläder.  Jag går tillbaka till sängen när hunden ( en stor Leonberger)  kommer och viftar på hela sig.  Han vill gärna slicka på trosorna och rumpan.  - Gå och lägg dig! fräser jag.   Och lägger mig i sängen igen.


Innan klockan är 10 så är jag bitterfittan personifierad.  Jag vill inte möta mig på morgonen.    Idag var det helg.

- Klockan är 10, du måste komma upp. hunden längtar efter dig. 

-Gah!  jag kommer så fort benen lyder.   Under en halvtimme så är det tåvickningar, fotvridningar och olika övningar för att kroppen ska vara med mig på att vi ska upp.   När jag väl kommit upp så brukar jag oftast ta ut hunden först.  Nu när jag mår ganska bra, så blir morgonpromenaden  strax över 2 km. 


Efter några minuter så säger höger skuldra, axel , nacke och arm tiil  att de inte vill vara med längre.  Jag byter kopplet till vänster handen.  Låter högerhanden hänga och jag försöker ha en sådan bra hållning jag kan .  Men armen blir bara värre och  och gör ondare.    Bestämmer att gå hem och promenaden blev 2.5 km.


Hemma så tar jag två st citodon ( Guds livräddare till kvinnorna)  OCh sedan är det vila i sängen.  Hållar mig arm så still som möjligt.  


Under tiden som vi har varit ute ock gått då har jag även haft ont i benen och armarna.  Inte så farligt och så illa som  med skuldran och armen jag knappt kan använda.


Och med citodonen så försvinner mycket annat skit ockås.  smärtan lindras, och jag kan göra saka,  jag kan orka saker som jag inte kan göra utan smärtstillande.


Sedan finns det en viss sorts smärta som är helt hopplös.  Då vill jag helst bara äta mig medvetslös av citodonen, trots att jag vet att de inte äter ett hjälp. Och det är är en mycket bra dag.  En väldigt bra dag!


Det finns dagar som inte är lika bra.

Ingen värktablett som jag ännu prövat fungerar mot att koka gröt i magen.  Det låter precis som det är. 


Magen blir lite varmare. Och det räcker att känna på magen. Oj..har jag feber tro?  Sedan börjar det brännas, och magen svettas.  Det rinner runt magen.  Sedan börjarj det koka.  Jag ligger dubbelvikt.  Försöker med kylklappar, dricka kallt.  Men det kokar...jävlar vad det kokar, bubblar kokvarmt imagen.  Sedan lugnar kokandet ner sig.  Det blir Berg och dalbana istället.  Det kör runt och runt i magen, och  jag måste bara springa på toaletten.  

Det här är obehagligt.  Väldigt obehagligt att koka gröt i magen.  Inget jag rekommenderar.


Inte heller rekommenderar jag att skicka upp pilar i näsborrarna för att spetse hjärnhalvan.  Det är någon ny form av konstig migrän jag fått.   Tidigare kunde jag lite på migränen.  Jag började se konstigt.  Fyverkerier och stjärnor.  Sedan kom illamående, vid röresler.  Då visste jag att det var på gång. Migränattacken med stor M.


Numer så är det en ispinne som i varierande hastigheter sticks in i näsborren ( och det är min första för aning) 

Sedan körs ispinnen i varierarnde hastighet längre upp i näsborren sticker hål  i hjärnan för att skjuta ut utanför huvudet.    Ibland tar processen en längre tid, men ibland bara några minuter. Under den här processen är jag oförmögen att göra någonting. 


Något annat ganska vanligt. och som hindrar mig att ta hand om hunden som jag borde är när jag vaknat.  Fått i gång fötterna,  sätter ner fötterna på golvet, och möts att ett brinnande golv.  Jag och förnuftet vet att golvet inte brinner.  Jag vet att mina fötter inte brinner. 

-Kommer du!  ropar mannen, för att vi ska iväg någonstans.   Ser man mig gå då så antar jag att det ser välidigt roligt ut.   När jag stapplande kommer, steg för steg.  Precis som om jag måste känna mig för. Finns det någon stanns där det inte känns som eld.  - Kom då!  Måste du dra fötterna efter dit?!  ropar Sambon.

- Ja, det måste. Mina fötter brinner och det gör ont!  

Men han har inte fattat det än.  Att fötter och händer kan brinna...utan eld. 


Men vad som är ännu knepigare är att hur ont det är gör i kroppen, så gör det ännu ondare när jag inte rör kroppaen.   Och det är det som gör det så jobbigt, så motsträvligt.   Men vill inte träna när det gör ont. 

Men när jag har tränat så gör det inte ont längre.  I några timmar tills kroppen kommer med stora läggan och knockar mig med feber och mer värk.  Och då får de bli.  Träning tills kroppen klart visar att den inte vill vara med.  Sedan igen och igen och igen.   Jag ska besegra den här kroppen.  Jag ska det.


Av Linda - 23 december 2011 22:36

Imorgon är det julafton om ni inte märkt detta!  Då är man stressad och ska ha bakat och städat och helst ska man ha besök eller vara bortbjudna.  Jag och min familj blev sjuka istället.  Men nu mår jag bra!  Jag mår fantastiskt bra!   Det som fattades mig var varken MS eller något annat utan,  mitt dåliga mående var helt enkelt, eller rättare, berodde större delen på en medicine som jag fått.  Som skulle motverka mitt dåliga mående.  Det blev tvärtom.  Och det var jag som kom på sambandet.  Inte läkaren.  Nu har jag inte ätit medicinen på tre dagar, och fått en alternativ medicin som jag vet att jag mår bra av. 


Annat som gjorde mig glad imorse var att vågen stod på  92,4 kg.   För 5 veckor sedan pekade vågen på 99 kg.  Så jag kommer faktiskt hålla mig borta från mesta delen av godiset.


  Jag har börjat inse att jag ser mig själv som mycket tjockare än vad jag är.  Ibland ser jag kvinnor som är feta, väldigt feta och de vaggar fram.  I deras närvaro känner jag mig smal. Men ibland måste jag fråga mannen, dottern eller sonen;  "Är hon tjockare än mig? "  "Är jag tjockare än henne?"

För det mesta är jag inte tjockare.  Jag tror bilden ovanför speglar den generella bilden av män och kvinnors kroppsuppfattning ganska bra.   Min far som är 60 år, har är fortfarande 100% övertygad om att han har samma kropp som när han var 25 år.   Vad han inte vill erkänna att sexpacken han hade då på magen liksom döljer sig bakom några lager fett, om de nu överhuvudtaget finns kvar efter 35 år.


Jag har en del funderingar inför det nya året.  Både karriärsmässiga och personliga. Vi får väl se vad som händer. Lyckas jag nu bara få bukt med värken och smärtan...då finns det inget som hindrar mig längre.





   

Av Linda - 19 december 2011 20:48

Vaknade med 38,4 i morse,  nu har jag 38,1 men känner mig som en om jag hade 40 grader.

Under en halvår när jag misstänkte att jag hade sköldkörtelproblem tog jag morgontempen varje morgon varannan månad under ett halvår. Morgontempen visade 36.6-36.7 Vissa mornar stod den dock på 37,2 och då kände jag mig febrig. Så där halvsjuk

Under 6 veckor har jag varit sjukskriven pga grav trötthet, muskel och ledvärk, yrsel och muskelsvaghet. Jag har haft ca 37,4 i temp, och när jag har aktiverat mig fysiskt så har jag känt mig rejält febrig och sjuk.
Läkaren berättade att det INTE är feber, utan feber är *punkt* 37,7 på morgonen och 38 på kvällen. Ändock ligger jag här nu med 38,1 i temp och känner mig döende. När den går upp mot 39 yrar jag och är medvetslös mer eller mindre. Så vad är feber och vad är inte feber?

När jag googlar på mina symptom får jag dessa resultat.


Taget från 117

Och jag ändrar färg på de symptom som stämmer inte på mig

De vanligaste symtomen

SLE kan ge många olika symtom och besvären kan likna många andra sjukdomar. Sjukdomen yttrar sig också mycket olika hos olika personer. Oftast får man bara några få av de symtom som hör till sjukdomen. Besvären kommer och går i skov, beroende på hur pass aktiv sjukdomen är.

De vanligaste symtomen är

  • trötthet, feber och viktminskning
  • ont i lederna
  • ont i musklerna
  • inflammation i senskidorna
  • utslag på huden
  • solkänslighet
  • håravfall
  • sår i munnen
  • njurinflammation
  • symtom från nervsysteme
  • blodförändringar
  • hjärt- eller lungsäcksinflammation
  • inflammation i blodkärle
  • Raynauds fenomen - blodkärlen i fingrar eller tår drar ihop sig vid kyla
    blodpropp.

Man kan även ha andra symtom. Därför är det viktigt att berätta för sin läkare om nya besvär allt eftersom de kommer.

Trötthet, feber och viktminskning

Många SLE-patienter känner någon gång en förlamande trötthet som inte går över, trots att man sover. Ibland kommer tröttheten tillsammans med andra tecken på att sjukdomen är aktiv, men den kan också finnas där när sjukdomen är lugn. Andra vanliga symtom är feber utan tecken på inflammation och att man går ner i vikt.


En annan sjudom som med lätthet passar in på mig är

MS  .  Men och där har jag en massa symptom.  Men läkaren min har gett min diagnosen utmattningsyndrom. 

Jag håller inte med.


Nu har jag bytt vårdcentral, och hoppas att nästa vårdcentral är bättre.


Av Linda - 14 december 2011 22:18

Ett litet gym finns i vårt teverum nu.  En motioncykel har tagit plats bredvid Crosstrainern. 

Eftersom läkarna inte vill göra sitt jobb, så har jag bestämt mig för att göra det bästa möjliga för att må bättre själv.  Först i mitten av januari börjar jag på en ny vårdcentral med, enligt ryktet, bra läkare.

 


Men innan dess så ska jag alltså cykla lite,lite varje dag, utöver de korta hundpromenaderna.

Jag har fått en ganska så rejäl funktionsnedsättning på höger arm. Typiskt för att jag är högerhänt.  Jag kan inte hålla hunden med höger hand, så jag får hålla honom med vänster, vilket jag inte riktigt är van vid.  Tyvärr börjar jag känna av samma värk även i vänster, så nu försöker jag hitta lösningar, för hur jag ska göra när jag ska gå ut med en stor Leonberger. 

Jag hittade den här lösningen;


Ett hundförar bälte för stora hundar. Det är dock lite dyrt tycker jag. 600 kr.  


Just nu har jag helt lagt viktminskning åt sidan. Det enda jag vill och fokuserar på är att bli frisk, smärtfri och pigg.  Tyvärr ser det ut att jag nog kommer få leva med smärta i resten av mitt liv.  Men jag vill ha mitt liv tillbaks, då kan jag leva med smärtan.   Kanske borde byta rubrik "Från sjuk till frisk" istället ;-) 

Av Linda - 10 december 2011 02:07

Min träning är obefintlig.  Någonting är inte bra med mig, men läkarna har ännu inte klurat ut varför.

Jag är ofta yr. Det är inte ovanligt att jag svimmar.  Händer 1-2 ggr i veckan numer. Jag är totalt slut och genomsvettig efter en kilometers hundpromenad.  Det har även hänt vid två tillfällen att jag svimmat av när jag varit ute med hunden. Nere vid teverummet har jag en crosstrainer.  Den kan jag givetvis inte använda nu. För två veckor sedan ställde jag mig på den....trampade lite....och svimmande.  Fastnade med foten mellan pedalerna man har fötterna på och själva kroppen på ct;n.  Vrickade tack och lov bara foten.  Men nu vågar jag inte testa den längre.


Men min kondis är så dålig nu att jag skäms över mig själv. Och jag börjar själv känna ett behov av att vilja röra mig. Mina muskler förtvinar, samtidigt är det så svårt att se vilken form av träning som funkar.  Jag har även testat simning en gång.  Efter att ha duschat och kommit in i simhallen så var jag helt slut.  Jag var yr innan jag klev ner i vattnet.  Jag lyckades svimma där också...när jag simmade.  Vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sjönk jag och fick världens kallsup.  Inget hände, men det var väldigt läskigt.


Härom dagen gick jag förbi ett gym och såg deras konditionsavdelning. Då såg jag träningscyklar.

 

Träningscyklar är stabila,

Man sitter ner och cyklar

Man håller fast sig i styret

Träninscykeln är snäll mot knäna



Men jag har redan en crosstrainer. En crosstrainer som jag inte använder, eftersom jag 1) vågar inte pga yrseln

2) Faktiskt får ont av att använda numer 3) man använder sig av hela kroppen vilket är bättre ur en ren träningssynpunkt. Men inte som det är nu.

                                                  
                              

       De nya träningscyklarna kan man även ansluta till webben  och få olika motiverande program osv.  Jag tror att det just nu, i det läge jag är i nu, hade fungerat tonvis mycket bättre med en motionscykel än med den crosstrainern jag har.  Framför allt skulle jag känna mig tryggare att sätta mig på en cykel.   För många herrans år sedan, närmare 20 år sedan, så hade jag en motionscykel.  Jag cyklade på den 30 min varje dag (Och det kändes inte lika jobbigt som när jag körde crosstrainern 30 min)  och jag gick faktiskt ner 15 kg på mindre än ett halvår då.


Så frågan är om jag ska försöka byta ut/ sälja min crosstrainer och köpa en träningscykel istället och försöka bygga upp min kondition på så sätt?   Eller ska jag hoppas på att vad det nu är jag har i kroppen snabbt ska gå över så jag kan börja köra crosstrianern på riktigt? 

Vad får ni andra för tankar?  Är jag ute och cyklar?   


Presentation


Jag har minskat 11 kg. Min ambition är givetvis att fortsätta minska allra helst 15 kg till, men min kropp motarbetar mig då jag har fibromyalgi, svår huvudvärk, yr och svimmar. Och av någon knepig anledning blir sjuk och får feber av ganska lätt träning.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Jag


Skapa flashcards