Jag skadade min stortå i söndags.  Jag har ett stort skavsår ovanpå min stortå. Så jag har inte gått så mycket som jag velat.

Igår försökte jag promenera med hunden. Det var skönt och jag hade kunnat gå mycket längre om det inte varit för den satans tån.  

Senare under dagen, utan skor ställde jag mig på Crosstrainern. Jag körde i 10 minuter. Det kändes bra och jag hade nog kunnat fortsätta ett tag till.  Imorgon tänkte jag träna 15 minuter ct.  Jag avslutade med 5 min cykelträning på motionscykeln. Men det kändes hårt.  

Idag har jag varit ute och promenerat med hunden i totalt 5 km. Tån gör mindre och mindre ont. Jag har ett Compeedplåster på och Gud vad det är bra!   Ikväll ska jag träffa en kompis på ett gym.  Förhoppningen är att hon ska kunna motivera mig att ta mig iväg.  För kommer jag bara utanför dörren brukar det mesta gå bra ( under förutsättning att jag inte blir sjuk efteråt). 

Men det absolut svåraste med träning är att faktiskt gå ut genom dörren,

eller gå nedför trapporna och ställa sig på crosstrainern, 

eller gå ner för trapporna och sätta på teven, sätta i en träningsdvd.

  Jag tror, jag känner att det här kommer bli ett bra år, trots min smärta och värk. Trots eventuell arbetslöshet. Jag kommer må bättre, och jag kommer gå ner i vikt.

Jag har satt upp två konkreta mål och det är att jag vill orka köra på crosstrainern i 60 min och cykla på motionscykeln 30 min innan påsk.  Det bör jag väl klara.  Väl?

 

tess

11 januari 2012 08:33

Att läsa är avkoppling för mig... en liten verklighetsflykt.

http://tess701.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...