Mitt största problem är kosten.  Jag ska börja äta frukost.    Nu när jag är sjukskriven fungerar det bra.  Jag går upp ur sängen vid 11-tiden,  går ut med hunden, och äter sedan frukost/lunch.

Men nu ska jag använda januari frukost genom att lära mig äta frukost, och då framför allt göra den.

En frukost som är smal, nyttig, mager och som jag kan äta även när jag gått upp från sängen.   Om jag utgår från att jag snart kommer få ett jobb där jag börjar sju.  Då behöver jag gå upp  vid 06 och äta frukost antingen före hundpromenad eller efter.  Och snabbt ska det gå..  

Nu består min frukost av smörgåsar med julskinka.

Så nu behöver jag tips på bra frukostar.  Och är det något ( nyttigt) barnen kan tänkas äta är det ännu bättre.

Jag börjar med frukosten som första målet på min resa ner till den lägre vikten.

Jag fortsätter på må bra-temat.  Idag har jag gjort något som JAG mår bra av.   På förmiddagen var jag ute och gick 3,5 km med hunden.  Det var inget vidare väder, men jag kände att det gick bra att gå.  Så jag gick. 

Senare under dagen träffade jag en  kompis.  Och just det här med att man har ett umgänge tror jag är väldigt viktigt för måendet.  Att man har människor som man kan skratta tillsammans med, prata med, gråta med.  Under en lång period i mitt liv var jag väldigt ensam.  Jag hade inga vänner.  Jag var 20 kg smalare än nu.  Jag hade inga av de kroppsliga smärtor som jag har nu.  Jag var väldigt mycket snyggare,  men jag hade inga vänner.  Och jag minns den  tiden som en av de jobbigaste i mitt liv.  Jag mådde inte bra.  Men jag mådde kroppsligt bra.

Efter den goda lunchen med min vän, så kom jag hem och gick ut med hunden igen.  Totalt sett har jag gått mer än 7 km idag.  Fysiskt sett får jag lida för det. För det gör SÅ ont i hela överkroppen.  Men samtidigt mår jag så bra.

Jag tror dock att även om vänner är bra så får man välja sina vänner.  Jag umgås bara med dem som ger mig energi. Som ger mig positiv energi, när man lämnar dem så känner jag mig upplyft och inte urlakad. 

En bekant till mig har väldigt många sociala bekanta. Tillställningar och fester.  Jag vet att denna människa ibland känner sig stressad, då allt är så ytligt. Det ska se bra ut. För mig skulle det vara förödande,  sådan ytlighet klarar jag inte av.   Jag har hellre ett par djupa vänner som jag kan vara mig själv med, och som tycker om mig trots mina brister, än en hel drös med bekanta som jag inte kan vara mig själv inför. 

Så det här året ska jag försöka umgås mer med vänner. För det mår jag bra av.

Hej, hur mår du? 

Det var en mening som jag tidigt förstod att det inte var en fråga som innebär att någon faktiskt var intresserad.  För när någon frågade "hur mår du?" "Hur är det?" så användes den frasen som meningsöppnare. 

När jag svarade att "nej, jag är ledsen och mår inte så bra".   Vilsna blickar som virrade fram och tillbaks. Någon enstaka gång kunde man få följdfrågan " Vad tråkigt att höra! Vill du berätta om det? "

De flesta  bytte dock ämne direkt " Det var väldigt vad det regnar nu förtiden".

Det tog en stund innan jag förstod att människorna som frågade hur jag mådde inte var ett dugg intresserade av hur jag mådde.  Jag var nog över 20-årsåldern innan jag lärde mig att säga ett kort " Bra, är allt väl hos dig?"  Inte för att jag är intressad utan för att det är så man förväntas göra. 

Hur mår man bra då?  Jag har kommit till en situation där jag måste dela upp mitt mående i två delar.

En fysisk.  Ett kroppsligt mående.  När jag är ute och går kan och gör högra skuldran, axel och arm så ont att jag kan gråta.  Det är en sådan svidande känsla som du får när du tar en köttkniv och skär sakta genom huden. När det går genom huden.Fast innefrån, mellan skuldra och bröst.  Smärtan/skärandet sprider sig innefrån skelettet ut mot arm och handflata. Det är en 7-8 på smärtskalan.   Du kan bita hur hårt som helst på armen, så blodet rinner, det kommer ändå inte i närheten av smärtan.   När jag märker av början på denna känsla, så tar jag hunden och går hem.  Jag håller honom i vänstra handen.   Om någon då frågar hur jag mår skull jag säga att jag mår bra.

Och det är sant.  Jag har jävligt ont, men jag mår bra.  Jag mår bra för att jag kan vara ute med hunden.  Jag mår bra för att jag kommer ut i friska luften, något jag inte skulle gjort annars.  Kanske har jag pratat med någon bekant.  Kanske har hunden fått springa fritt.  Men jag mår bra.

Jag försöker komma på saker som jag mår bra av. Sådant jag kan göra för att må bra.  Och sanningen är den att jag har ägnat så mycket åt mina barn att jag själv har stigit åtsidan.  Till och med mitt yrkesval kan jag tacka barnen för. Djur har alltid fått mig att må bra.  Under en lång tid levde jag utan djur och det var inget roligt.  Nu har vi berikats med två katter och en Leonberger.  Det var läkaren som rekommenderade mig att skaffa hund.

"Då kommer du ut vare sig du vill eller inte, oavsett hur ont du har måste du ut med hunden". Hon hade rätt.  I mina absolut värsta stunder går jag ändå 1,5 km om dagen pga hunden.   Katterna ger mig så mycket glädje.  Jag känner hur jag ömmar för alla dessa "hemlösa" katter.  Och några kaniner som grannar har, de är ute i ur och skur. Har ingen riktig utomhus bur.  Jag känner att jag skulle vilja ta kaninerna och ge dem ett hem.  Vägen till att må bra är att ha något man fokuserar på.  Det kan vara träning, som är min mans drog,  eller djur eller något annat.

Jag hade velat vara en sådan där människa som blir lycklig av träning. Det hade varit mycket lättare att gå ner i vikt då.  En försvårande faktor är ju feber och influensakänslorna som kommer efter träning eller en mer intensivare promenad. Börjar jag flåsa och svettas,  då är jag sjuk i ca två dagar.  Så har det varit under två år. Kanske mer.  Och det gynnar inte motivationen att komma igång.  Hur kul jag än tycker det är att svänga min flodhästrumpa på Zumban, så vill man inte behöva sjukskriva sig dagen därpå.

Så när mår jag bra då?  Jag har kommit på att det är i nuet jag mår bra, och det är i nuet jag mår dåligt.  Jag är sällan smärtfri, men jag just här och nu är jag stark.  Just nu mår jag bra.

Nytt år, nya förutsättningar.  Fast egentligen är det ju så varje dag, tänker jag som lärare iallafall, när det gäller elever.  Ny dag nya förutsättningar.  Jag borde tänka så om min själv också.

När jag tänker tillbaks på året 2012 så ryser jag.  Karriärsmässigt har det varit ett dåligt år.  Fysiskt har det varit ett ännu sämre år. Jag hade inte kunnat föreställa mig att man kunde ha så ont utan någon uppenbar orsak. 

Det absolut bästa som hände mig var när jag fick min underbara, underbara Akiro.

Nytt år nya förutsättningar.  Jag ställde mig på vågen imorse och naturligtvis har jul och nyårshelgens utsvävningar satt sina spår.   Nuvarande vikt; 95,3.  Det är + 2 kg mot i förrgår.

Jag funderar på hur jag ska göra år 2012 till ett bra år.  Jag har vissa förutsättningar som jag inte kommer undan. Hur jag än vill.   I nuläget måste jag lära mig att acceptera och leva med att jag alltid kommer ha ont.  Värk, smärta. Vissa dagar mer, andra dagar mindre, men den kommer alltid finnas och knacka mig på nacken.  

Önskemål nummer 1 inför 2012 är att minska i vikt.  För jag tror att om jag lyckas gå ner i vikt så kanske mycket av värken  kan ge sig också.   Då står jag inför förutsättning nummer 2 som jag ännu inte kan ändra på.

Jag gillar Zumba!  Jag är inte det minsta duktig och ser mer ut som en flodhäst än något annat. Men det är kul och jag blir svättig och jag mår bra av det.  Tills morgonen efter, när jag vaknar med feber. ont i halsen. Men framför allt febern.  Febern ligger på  runt 38 i 2-3 dagar när jag är frisk igen.   Tänker att jag inte ska besegras av kroppen.   Nästa pass;  samma sak.    Jag vill spinna.  Jag är bara rädd att jag dör då. 

Så jag har nu delat in året i olika delar.

Januari;

I januari ska jag fokusera mig på att lärar mig äta.  Ska jag vara ärligt så tycker jag mat är överflädigt och jag tar mycket hellre ett piller än lagar en måltid som ingen äter.   Men i januri ska jag lära mig att göra och äta en nyttig frukost.  Jag ska även lära mig att laga en mager, nyttig lunch.  Och jag ska lära mig laga en smal, mager middag.   Detta gör jag för min skull.  Barnen lär inte äta ett skit.   En månad tänkte jag lära mig detta på.  För alla säger att kosten är viktigt.  Det är så viktigt att äta bra.  Så under janurari ska jag lära mig att äta.

Motion, det är ju hunden det.  Nu när jag inte är sjuk, så är hans morgonpromenad 2 km, hans långpromenad just nu ligger runt 3 km och sedan kvälls rundan på  ca 2 km.   Nog är det ganska på för någon som knappt orkat ut i trädgården och kissa hunden.   Det är 9 km jag går under en dag.  Det är ju bra!  Eller hur!

Målet är att orka gå 9 km på en gång!

Eftersom jag har ont överallt så tänker jag börja med en pilatesdvd.  Om jag andvänder den  2 dagar i veckan så kommer jag förhoppningsvis få en större rörlighet och mindre smärta (hoppas jag)

Sammanfattning januari;

Kosten är prio 1! 

Sträva att gå mellan 5-10 km med hunden, ett sträcke

Träna pilates en halvtimme 2 dagar i veckan.  

Feburari 

I feburari har jag förhoppningsvis utveckat min matlagning så att jag äte en bra kost.  Jag hörde att en bra kosthållning är bra mot allt möjligt   Så Kostutvecklingen måste utvecklas så jag kan äta mer en en sorts luch och middag.    I feburari är även tillpunkten då jag vill faktiskt börja träna. På riktigt.  Det finns inga ursäkter. Jag har en motioncykel,  jag har en crosstrainer.,  Jag har en Kettlebell på 8 kg. Och jag har band hit och dit.   Jag känner mig kropp, och jag skulle allra bäst fixa träning på morgonen.  Men jag är få morgontrött. 

Om jag inte hade jobbat.  Om jag varit sjukskriven så hade jag ställt klockan på 06.  Gått upp och kört 30 min crosstrainer varje varannan dag .  Sedan hade jag gått ut med hunden, promenerat i lagomtakt i 30 min.

Jag skulle fotsätta med pilatesen, och sedan hade väl den träningen räckt.....en stund i allafall. 

Men det som jag önskar mig mest av allt!  Att få vara glad och frisk, och kunna vara aktiv.  En bra mamma till mina barn och en bra ägare till min hund.   God fortsätttning!