Jag har bestämt mig.  Med andra ord har JAG bestämt mig, vad kroppen säger är en annan femma och naturligtvis lyssnar jag på vad läkarna säger. 

  Jag ska lära mig att dansa i regnet. Jag ska acceptera det jag omfamnas av och kan jag göra något åt det så gör jag det.  Kan jag inte göra något åt det ska  jag omfamna det ändå, som en del av mig, även om jag inte gillar det.   

Men första delmålet är att orka cykla 20 minuter i sträck tillsammans med att kunna gå  4 km på 30 minuter.

Sedan hoppas jag börja kunna träna lite styrka, och core i den mån kroppen orkar.  Jag har kommit på att jag inte har en enda muskel vid det området.  Jag kämpar vidare mot smärtor och krämpor.  Jag vill må bra!

Skillnaden mot 2012 mot tidigare är att jag hade aldrig trott eller ana att jag kunde bli så dålig, utan att lida av en allvarlig sjukdom. Aldrig mer.   Jag kämpar mot min kropp varje dag.   Promenader med hunden minst tre gånger om dagen.  Jag är aktiv. Jag ligger inte i sängen.  Men jag drömmer om morfin, den sorten som kan ta kol på varje liten smärta, och inte bara några.  Jag drömmer om att få hoppa ut ur sängen och säga "God morgon!   Det är sådant jag måste acceptera och omfamna.  Men jag gör så jäkla gott jag kan, och med stöd tror jag att jag kan lyckas.....åtminstone hantera smärta med rörelse.  

Imorgon ska jag köra Boxercise passen jag inte mäktade med idag.  Imorgon börjar  jag dagen rätt....med värktabletter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...