Andra blogginlägget idag, men det blir gärna så att när livet flyter och man mår bra så glömmer man av att blogga, men när man mår dåligt behöver man få det ur sig.

Något som är lite småjobbigt och oroväckande utöver just huvudvärken är min svimningskänsla. Jag tupper ju gärna av när jag har smärtan.  Och det tror jag att jag gör för att....det är kroppens sätt att hantera smärtan.

Men även när jag inte har ont i huvudet utan känner mig närmast bra så känner jag mig många gånger svimfärdig. 

Igår när jag hjälpte mannen att laga mat, då hade jag inte SÅ ont. Jag stod och vispade i såsen, och kände mig sådär matt, och det började svartna för ögonen, och jag fick böja mig framåt.  Ibland när jag står i kö till kassan i affären också.  Det är lite obehagligt.  Det har till och med hänt att jag fått köra in till kanten när jag kört bil för att jag blivit yr.  Jag har inte speciellt lågt blodtryck utan det är normalt tydligen.

Under november till feburari hade jag också en period med väldigt diffusa symptom. Jag var jättetrött och somnade hur som helst.  Kunde sova i 18 timmar.  Jag var jätteyr, och svimmade när jag var ute med hunden, och tuppade även av en gång i bilen.  Jag hann precis stanna bilen.  Jag hade ont i kroppen, men framför allt var det tröttheten och yrseln somm var jobbig.  Även då visade alla prover att allt var bra.  Till slut kom vi på att det kunde vara biverkning från en ny medicin jag börjat äta, och när jag slutade med den medicinen blev jag bättre. 

Så det första vi gjort nu är att gå igenom de mediciner jag tar för att se om något kan orsaka detta jag har nu.  Men icke....

Nu känner jag att jag måste sova...innan jag svimmar.  Jag blir mer yr för varje andetag.

Man kan tycka att efter 3 veckor borde värken/smärtan ge med sig.  Men icke.

Jag har äntligen hittat ett sätt att dämpa den värsta smärtan, men det innebär en kombination av två olika sorters starka värktabletter.  Det tar bort all slags smärta i hela kroppen, i gengäld får jag en gigantisk klåda som biverkning, och blir ganska groggy.  

Numer så kommer smärtan inte enbart på morgonen, utan kan dyka upp på natten om jag går på toaletten.

Mönstret verkar vara att det kommer efter att jag ställt mig upp och gått några steg. Då jäklar....

Jag gjorde ett försök att träna förut.  Jag ställde mig på Crosstrainern och körde väldigt lätt. Efter 5 minuter började jag bli svettig och anfådd ( i normala fall brukar det ta 15 min) och pang!!  Jag försökte först bita ihop och fortsätta, men det gick inte.  Gick av, satte mig, andades, och försökte sedan testa svingen med Kettlebell. Bet ihop, och skrek rakt ut. Smärtan går inte att beskriva, men inte med bästa vilja i världen kunde jag fortsätta.  Nu har jag tagit min starka kombination av värktabletter.  Jag grät. 

Vad händer?  Varför blir det så här? Gråter......