Andra blogginlägget idag, men det blir gärna så att när livet flyter och man mår bra så glömmer man av att blogga, men när man mår dåligt behöver man få det ur sig.

Något som är lite småjobbigt och oroväckande utöver just huvudvärken är min svimningskänsla. Jag tupper ju gärna av när jag har smärtan.  Och det tror jag att jag gör för att....det är kroppens sätt att hantera smärtan.

Men även när jag inte har ont i huvudet utan känner mig närmast bra så känner jag mig många gånger svimfärdig. 

Igår när jag hjälpte mannen att laga mat, då hade jag inte SÅ ont. Jag stod och vispade i såsen, och kände mig sådär matt, och det började svartna för ögonen, och jag fick böja mig framåt.  Ibland när jag står i kö till kassan i affären också.  Det är lite obehagligt.  Det har till och med hänt att jag fått köra in till kanten när jag kört bil för att jag blivit yr.  Jag har inte speciellt lågt blodtryck utan det är normalt tydligen.

Under november till feburari hade jag också en period med väldigt diffusa symptom. Jag var jättetrött och somnade hur som helst.  Kunde sova i 18 timmar.  Jag var jätteyr, och svimmade när jag var ute med hunden, och tuppade även av en gång i bilen.  Jag hann precis stanna bilen.  Jag hade ont i kroppen, men framför allt var det tröttheten och yrseln somm var jobbig.  Även då visade alla prover att allt var bra.  Till slut kom vi på att det kunde vara biverkning från en ny medicin jag börjat äta, och när jag slutade med den medicinen blev jag bättre. 

Så det första vi gjort nu är att gå igenom de mediciner jag tar för att se om något kan orsaka detta jag har nu.  Men icke....

Nu känner jag att jag måste sova...innan jag svimmar.  Jag blir mer yr för varje andetag.

 

Joline

28 maj 2012 21:01

Din kropp verkar inte helt sammarbetsvillig :/ Skickar en värmande kram.

http://enmatmissbrukareskamp.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...