Natten och morgonen som var hade jag den värsta smärtan hittills.  Jag överdoserade citodonen och kände till slut att det började verka. Har inte längtat så intensivt efter riktigt morfin som jag gjort idag.  Som mönstret brukar se ut så vaknade jag strax efter 12, med ett ömt huvud.  Under dagen har det känts som om jag haft ett stort blåmärke i hjärnan. 

Jag mätte upp min morgonvikt vid 12-tiden.  91,6 kg jämfört med 99 i julas.  Sakta men säkert minskar kilorna.

Och nu har jag bestämt mig för att min period av inaktivitet är slut.  Jag kanske inte kan köra kondition, men imorgon tänker jag pröva ett pilatespass. 

I mitt förra inlägg filosoferade jag över hur jag kan påverka mitt eget mående. 

Och jag tänker börja träna yoga och pilates istället.  En liten stund varje dag när jag inte har ont, för att se hur kroppen svarar.  Jag måste börja göra något innan jag blir helt tokig.