Direktlänk till inlägg 30 april 2013
Det dåliga är att jag senaste tiden blivit trött, trött, trött. Fibrovärken har blivit mycket värre, och jag har ont dagligen.
Det som är bra är bland annat att jag kan ge hunden den motionen han behöver. Jag har ju så svårt att gå längre sträckor, men nu när våren har kommit så har jag tagit fram min cykel, och testat att cykla med Akiro. Och det går bra!! Pulsen är lika hög som när jag går, men eftersom jag cyklar kommer jag längre. Så hunden travar bredvid min cykel och vi har utökat hans motion med det dubbla. Det känns jätteskönt att jag faktiskt kan ge honom det iallfall. Åtminstone några dagar i veckan.
Jag var hos husläkaren idag. Och jag slås än en gång om vilken tur jag har. Min husläkare vet ingenting om ME. Men nu när neurologen gett mig till 99% en ME/cfs diagnos, så tog jag med mig information till min husläkare.
Han tyckte det var jättebra, och han skulle läsa igenom allt för att han har nytta av det i sin roll som läkare, men framför allt i relationen till mig. Han förlängde sjukskrivningen och förnyade en del recept.
Även om jag inte är glad över ME;n så är jag glad över att jag har läkare som bemöter mig med respekt och vill ta till sig information.
Nu är jag helt slut efter en dag i Enköping.
Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet. Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa. Jag har ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|