Jag känner mig frustrerad och nästan lite rädd. 

I fredags vaknade jag, kände mig bubblig i magen och illamående.  Springer in till toaletten och kräks, och kräks, och kräks.  Kändes som om det aldrig tog slut.  Sjukanmälde mig och gick tillbaks till sängen och somnade om.  Var illamående fram till eftermiddagen, men inget mer.  På kvällen åt jag som vanligt och kände mig bra igen. Lördagen kände jag mig frisk så när som på att jag inte orkade träna. 

Söndagen kände jag mig ännu friskare och försökte träna.   Först sprang jag 1 km, tappade andan, fick ont i halsen och det kändes inte alls bra.  Fortsatte gå, och jogga om vartannat. Mäktade med ytterligare 2 km, innan jag gav upp.  Kom hem, duschade och det kändes fortfarande inte bra.

Efter några timmar kände jag mig febrig och hade en konstig huvudvärk.

Föreställ er att ni drar in luft och sedan håller andan. Håll andan, fortsätt.  Precis den känslan ni har innan ni måste andas för att inte tuppa av där har ni min känsla.  Fast jag höll inte andan.  Det kändes inte som migrän. Men jag tog en migräntablett ändå på kvällen.  Under natten hade jag feber till och från.  Åtminstone kändes det som feber. 

Och i morse var jag förvisso feberfri men hade den mysko huvudvärken igen.  Som ett starkt tryck, vars enda sätt jag kan beskriva det som är att hålla andan länge.  Tog ytterligare en migräntablett och det kändes faktiskt som om jag svimmade av när jag låg i sängen.  Vaknade närmare 12 igen.  Feberfri och huvudvärksfri. 

Gick ut med hunden, men det kändes inte bra det heller. 

Jag har varit på väg att ringa akuten 2 gånger sedan igår.  Men sedan när det väl försvinner och när jag är feberfri så känner jag mig nästan frisk.  Då undrar jag om jag överdriver.  Kanske inbillar mig.  Det är inte vanlig spänningsvärk, inte vanlig migrän, inte den här blixthuvudvärken jag kan få.   Från och till mår jag rejält illa också.  Som om jag vill kräkas, men gör det inte.   Men jag har inte ont i magen. Inte som vid magsjuka.  Snarare sådant illamående som kan uppträda vid stark yrsel, men jag känner mig inte direkt yr heller....eller jo..ibland när trycket i huvudet blir för högt. 

Ni vet när man bara vill öppna munnen och andas in när man hållit andan för länge. 

Samtidigt som jag känner mig lite rädd och inbillar mig alla saker som hjärntumörer och att jag kommer dö, så är jag rädd för att kontakta läkare.  De har sällan tagit mig på allvar tidigare.  Varför skulle de göra det nu?  

Och varför blir det så här nu?  När jag precis börjat jobba igen. Skuldkänslorna bara väller över mig, jag sviker barnen på förskolan, kollegorna och chefen.  Och jag sviker mig själv och min familj. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...