Det händer att jag läser litteratur och texter som handlar om att välja livet.  Att man med sitt tänkande väljer det liv man vill leva, positivt eller negativt.  Det har tagit mig 35 år att vända mitt tänkade från negativt till positivt.  Jag tänker varje dag på något jag är tacksam över, jag har skrivit om det i något inlägg nedanför.  Och jag försöker verkligen tänka positivt också. 

Idag är jag till exempel väldigt glad över min hund.  Så som jag har mått de två sista dagarna, när min smärtsamma huvudvärk har ökat i tidsomfattning, så skulle jag utan hunden, troligtvis legat i sängen dessa två dygn. Inte gått upp för annat än att gå på toaletten och till teven.  Tack vare hunden har jag gått upp, gått ut.  Jag har haft små lydnadsessioner med honom när jag inte orkat gå så långt.  Och hunden tycker om nu när jag är hemma och sjuk.  Och jag tycker om att kunna gona in ansiktet i hans päls. Det är livskvalité.

Men jag tänker att det är inte alltid lätt att välja att må bra, om man mår dåligt, för ofta väljer samhället åt en.  Det är lätt för mig att nu, som sjukskriven, de perioder jag mår bra, att se guldkornen.  Men låt säga att det visar sig att jag inte har någon godtagbar diagnos, att fk säger som de gär till så många andra kronisk sjuka " det är inget fel på dig, gå och jobba!" . 

När samhället motarbetar dem som faktiskt är sjuka och mår dåligt, som inte kan eller orkar jobba, då är det inte så lätt att "välja" att må bra.   Många med kronisk smärta lever utförsäkrade i ekonomisk fattigdom, för att de inte klarar av att arbeta, medan FK anser att de visst kan arbeta.  Då är det inte så lätt, då känns det nästan självklart att man hamnar i en depression. 

Min värsta rädsla är att den här smärtan är en nervsmärta som liksom mina fibrosmärtor, inte går över. Att det inte finns något att göra.  Att jag får leva med den.  Och måhända att jag kan göra det, men inte om man även har oket att man måste komma ut i arbetslivet igen.  

Nu har jag en anställning som jag är sjukskriven ifrån, och i bästa fall så är denna smärtan något man kan gör något åt. I värsta fall får jag leva med det. Men det säger sig självt att det går inte att arbeta med en smärta som gör att man måste fokusera på sin egen andning, och som man många gånger faktiskt svimmar av. 

Finns ingen arbetsgivare som vill anställa en på de villkoren.   Ändå är det detta FK begär av många av mina ytliga bekanta som är i denna situationen.   "Kan du torka dig i röven, så kan du jobba heltid". 

Jag blir skrämd av det jag hör många av mina utförsäkrade bekanta berätta.  De utkämpar ett krig mot myndigheter, och vissa väljer till och med att avsluta sina liv i förtid för att de inte orkar kämpa. 

Jag väljer livet....men väljer livet mig?  

 

Anna-Lena

18 maj 2012 23:15

Jag lider med dig och hoppas något bra händer snart. En sak jag tänkte på med ditt inlägg är att det är vår regerings fel att FK gör som dom gör nu mot människor. FK följer dom regler högern har satt upp. Det enda folket kan göra för att få ändring på det är att rösta mot dom. Varm kram till dig och hoppas läkaren på måndag kan hjälpa dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...