För lite mer än 10 år sedan fick jag en liten flicka via kejsarsnitt.  Vid detta snitt tog inte bedövningen som den skulle.  Jag var bedövad de två översta hudlagren och sedan en obeskrivbar skärande smärta.  Man hällde lokalbedövningsvätska rakt i snittet på mig, men smärtan var endock den värsta jag upplevt.  De knappt 6 minuter snittet tog från det att jag kände smärtan till att jag var ihopsydd var de längsta i mitt liv.  Men jag stod ut, för jag fick något underbart i slutändan. Min dotter. 

Efteråt har jag alltid använt denna situation när jag har beskrivit min smärta för läkare.  På en skala 1-10 så var snittet en klar tia. Så när man frågat om min värkproblematik så har jag jämfört med snittet,och ligger då ca 4-5. Spänningshuvudvärk ligger på en 3;a kanske.  Migrän runt 8. Värsta tänkbara smärta har alltså varit när jag blev snittad och inte bedövningen tog.  Det finns säkert ännu värre smärta, som jag inte kan föreställa mig. Att vara fångad inne i ett eldhav och brinna i kroppen kan jag tänka mig är värre.

Det var då det. Nu har något annat fått överta nummer 10 på skalan.  Och den smärtan ger mig ingen bebis som belöning, inte ens en hundvalp.  Det jag upplever på morgonen, den smärtan har fått överta plats nummer 10. 

Jag vaknar, kräks och det är i sig inte trevligt, men gör inte direkt ont.  Men pålarna eller hornen som stöts in i hjärnan och ända ner till svanskotan det är 10. Värre än att bli snittad utan bedövning.  Jag kan liksom inte göra annat än att leva i smärtan där och då.  Fokusera på att andas och fortsätta andas genom stötarna tills jag somnar eller tuppar av. 

Jag undrar hur det är möjligt att ligga på högsta tänkbara smärtnivå under morgon och förmiddag.  Jag fick ju en känning av det även efter mitt träningsförsök igår, även om det mer var en 8:a än en tia. 

Men hur är det möjligt att ligga på en 10;a på morgonen och under kvällen bara ligga på en 3-4;a på kvällen?

En sak är säker dock, och det är att i längden kommer jag inte fixa detta. Jag har ett liv att leva också, och kan inte börja dagen kl 13. Eftersom jag inte vet varför jag har det så här eller vad som triggar så finns en rädsla att det kan komma när som helst. När jag inte kan lägga mig i sängen.  När jag är ute och kör bil...livsfara. Och jag vill inte bli rädd för att leva...

Jag har sedan gårdagens träningsförsök inte vågat mig på att träna igen, men imorgon tänkte jag testa att köra lite styrka och se hur kroppen svarar på det. 

 

Anna-Lena

14 maj 2012 22:45

Stackars, stackars dig. Vilket elände. Hoppas så dom kan komma på vad det är du har. Så här kan du inte ha det i längden eller inte ens en kort tid. Massa varma kramar till dig

 

Angie

15 maj 2012 07:39

Fy vad jobbigt du har det. Hoppas att läkarna snarast kan komma på vad det är och också hitta en fungerande behandling.
Kram

http://iwontquit.blogg.se

 

carola

15 maj 2012 08:26

Hej vännen...

Mina barn bråkar också det var därför min man helst vela sälja husvagnen, jag försökte få honom att minnas de härliga stundern i vagnen.
Skogsutflykter, fisket, flotten m.m och till slut gav han med sig.

Hoppas allt ordnar sig för dig
Kramar om

http://mammacarola.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...