Det finns ett ord jag är rädd för.  Det är inte tumör, det är inte cancer, det är inte hjärnlös.

Jag har nu fått en tid för hjärnröntgen, bara för att utesluta ovälkomna gäster. 

Vid samtalet med läkaren igår sa han ordet jag är rädd för. 

Jag berättade att en ny form av huvudvärk dykt upp.  Jag kräks på morgonen, utan någon större förvarning. Mår inte illa eller så. Efteråt så känns det som om två pålar eller horn sticks in på varsin sida av huvudet. Jag kan nästan höra hur skallbenet krasar, och smärtan jag känner är obeskrivbar. Den fortsätter i bakhuvudet och ända ner till svanskotan där den ebbar ut.  När den ebbat ut kommer nästa attack och sedan nästa.  Efter en obestämbar tid av attacker så tuppar jag av/svimmar eller somnar, vaknar igen runt lunch och känner mig mer eller mindre frisk, med bara vanlig normal spänningsvärk. 

Framåt eftermiddagen så känns det som om jag är helt frisk och spinner planer på att träna och jobba dagen efter.  Och dagen efter börjar det om.  Det har varit så sedan i måndags.

Läkaren sa: Det låter som om det är någon form av nervsmärta.  Nervsmärta, detta förhatliga ord.   Hade han sagt att det låter som hjärnhinneinflammation, eller det låter som om du har en tumör eller c-vitaminbrist, så hade man åtminstone kunnat behandla. 

Är det nervsmärta?  Och hur hanterar jag det i så fall? Fibron hanterar jag med motion. Åtminstone gjorde jag det innan jag blev yrkesarbetande.  En huvudvärk som är mer handikappande en migrän?  Nåja...jag ska inte ta ut något i förskott.  Jag försöker tänka positivt. 

Men jag kan inte låta bli att få känslan att det alltid måste vara något.  Att man helt enkelt inte ska få må bra. 

Men jag kommer igen!  Jag kommer igen!

 

Majken

11 maj 2012 22:01

Ja jag är super nöjd! :D :D

http://majkenc.blogspot.com

 

trettiokg - följ min kamp mot drömvikten

17 maj 2012 14:03

bra bild den längst ner, peppande :)

http://trettiokg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...