Idag var första friska dagen.  Det var ett härligt väder och jag släpade med mig hunden ut på en powerwalk. 18 minuter och 1,3 km senare får han gå in hem igen, så fortsatter jag ytterligare 2 km utan honom.

Jag är inte nöjd med tiden Runkeeper visade.

Och jag har fått ett riktigt mål att sträva mot i min 100 dagars utmaning.  Istället för 12 min/ km så vill jag att det ska stå  minst 8 min/km eller ännu hellre 6 min/km.

Jag känner att mina skor inte är optimala att gå snabbt med. Jag får ont i fötterna, så jag gick till Intersport för att titta på joggingskor.  Säljaren ville göra ett gångtest, för att se hur jag gick, och hur stegnedsättningen var.  Det visade sig att det spelar ingen roll vad jag har för skor för mina fötter följer ingen mall.  Jag måste ha inbäddade eller gjutna sulor.  Och det visade sig att Intersport hade ortoped så nästa vecka har jag tid hos honom för att få sulor. Efter det kan jag börja fundera på skor.

Något pilates pass blev det inte till förmån för ytterligare en 40 minuters powerwalk i solskenet!

Jag har alltid fått höra att jag har dålig karaktär ( äter, har svårt att låta bli sådant som är onyttigt)  och jag har fått höra att jag har dålig disciplin ( kan inte hålla igång träning osv).   Detta har jag fått höra sedan jag var...10-11 år.  Vet ni vad som händer när man får höra något tillräckligt ofta?

Man införlivar dessa egenskaper hos sig sjäv. Eller rättare, man tror att man är sån.  När jag har försökt gå ner i vikt och sedan inte lyckats så har ingen varit förvånad, allra minst jag själv.  För jag har ingen karaktär.  Jag har ingen disciplin. 

Men vet ni vad?  Det har jag.  Jag har bestämt mig för att jag har disciplin.  Jag kommer kunna jogga 5 km.  Jag kommer springa vårruset.  Powerwalka eller jogga. Och jag vill klara halvmilen på 40 minuter. 

Jag kan.  Ingen tror det.  Inte för att jag har ont i benen eller för att jag har ont mest hela tiden.  Ingen tror att jag kan för jag har ingen disciplin.  Men jag har disciplin, det är bara ingen som vet om det än. 

Idag är det första dagen i 100 dagars utmaningen. 

Och då får jag använda all självdisciplin jag har, för naturligtvis vill jag ge mig ut och träna.

Men jag hade feber igår, och jag vaknade med ett oerhört illamående. Jag var helt säker på att nu jäklar blir jag kräksjuk också.  Jag gick upp drack ett glas vatten och stapplade tillbaks till sängen med mantrat "jag mår bra, jag mår bra".  Somnade om igen, och när jag vaknade....så mådde jag bra.   Jag var ute med hunden och gick en 20-minuters promenad.  Och efter det fick jag säga att jag är nog frisk. 

Nu under de första två veckorna ska jag inte träna högintensivt.  Ingen spinning, ingen jogging, ingen hård styrka.

Därmot stavpromenader utan hunden.  Det gör lite ont i hjärtat att ge sig ut och gå utan honom, men  han kan/vill/orkar inte hålla det tempo jag vill hålla. 

Dagsvikt;  93 kg prick. 

Träningschema för resten av denna veckan;

Torsdag; Tempopromenad 30 min

                Pilates

Fredag; Långpromenad 60 minuter

Lördag;  Pilates

              Stavgång 45 minuter

Söndag;  40 min crosstrainer.

Har min andra sjukdag, det var mindre än 2 veckor sedan jag var sjuk tidigare. 

Jag känner att de där bitterkänslorna börjar komma.  De där jag inte tycker om. De där jag vill bekämpa.  De som kommer när jag inte kan ge mig ut och bekämpa dem med fysisk motion.  "Varför just jag..."

Imorgon är första dagen på de hundra grymma dagarna.  Och jag är sjuk.

Egentligen kanske mitt mål borde vara annorlunda. Kanske det borde vara att försöka ta hand om mig själv istället. Inte vara så där jäkla ambitiös jag försöker vara hela tiden. Det är därför jag känner mig så misslyckad när jag blir sjuk. För då orkar jag ingenting.  

En av mina mål i feburari var att försöka lära mig laga mat. Nyttig mat.

Kanske ska min utmaning vara att lära mig äta bra?  Äta frukost, lunch och middag, och istället för att käka lunch och middag. 

Jag har iallafall spånat på hur jag ska öka min kondition och det kommer jag göra genom att ha 

1 tempopass på  30 minuter 2 ggr i veckan

1 bungypumppass i 5 km

1 spinningpass

För att träna upp hållning så tänker jag köra 30 min pilates alt core 2 ggr i veckan.

Totalt blir det 4 timmars träningstid i veckan. No excuses!

Jag börjar med detta iallafall. Men de första två veckorna nu ska jag bara gå Powerwalks och träna väldigt lågintensivt för att motverka att bli sjuk igen.  

Men först av allt ska jag bli frisk!

Planen för idag var att gå min halvmil med hunden och sedan åka till gymmet.  Det var alltså planen. Först tar jag mig en sovmorgon och kommer inte upp förrän 10.30 Jag var väldigt trött.  Dottern hade blivit vrålförkyld igen.  Jag tog hunden och gick ut.  Men efter 3 km fick jag inse att jag också blivit förkyld.  Inte jättemycket men tillräckligt för att någon intensivare träning skulle vara utesluten. 

Dock var jag ute och gick 4 km stavång med bungypumpstavarna, och med alla små hundpromenader så kom jag ändå upp i en mil vilket jag får vara glad för.

Och just det här med att ständigt vara förkyld eller småsjuk sätter ju käppar i hjulet. Det var ju inte länge sedan jag var sjuk. Och innan dess var det inte länge sedan jag var sjuk heller.  Tyvärr vet jag inte hur mycket träningen spelar in i spelet när det gäller sjukan.  För det är alltid när jag tränat intensivt som jag blir sjuk.  Feber, hosta, ont i halsen. Flera dagar. Sedan på det igen när jag tror mig vara frisk, och efter det sjukt igen.

Det är svårt att göra upp ett schema om vad jag ska träna när. Och det är svårt att veta när jag ska ta sjukheten på allvar.  Är det på riktigt, eller skulle jag kunna träna ändå?  Eftersom jag inte kan lita på att kroppen säger ifrån när den inte orkar mer, för den säger ifrån hela tiden.  Läkaren säger att jag inte ska bry mig om mitt halsonda.  Träna ändå, säger de.  Att jag har ont i halsen beror tydligen på kroniskt spända halsmuskler. 

Ont i halsen och feber, då ska jag inte träna.   Så frågar jag läkaren:  "Min normaltemp ligger på 36,6.  Jag känner mig sjuk och febrig när jag har 37,2"

- Då kan du träna, säger läkaren.  Det är inte feber förrän du är uppe i minst 37,8. 

Har jag 37,8 så kan jag knappt stå på benen, då känner jag mig riktigt sjuk. 

Så enligt läkaren kan jag också träna när jag har ont i halsen och har 37,2.  

För er normala människor, som är friska och krya så kan jag be er tänka på de dagar ni varit riktigt risiga. När ni känt er helt säkra på att imorgon så kommer ni vakna med världens influensa.  Det värker i era leder och muskler, ni känner er förkylda, trötta, risiga. Så tar ni tempen och nog är det en förhöjning, ni ligger precis på gränsen till feber.

Det är ungefär vad jag känner dagligen. Varje dag så väntar jag på att det ska bryta ut.  Tänker nu att ni ska ger er ut att träna. Visst tar tanken emot.  Inte tusan känner ni eller ens orkar ge er ut i joggingspåret/ gymmet i det tillståndet.  Det gör jag. 

Jag går ut och går med hunden.

Jag kör min crosstrainer.  Allt med tanken för att jag kanske ska få känna mig frisk.  Att träningen ska göra mig smärtfri.  Det händer att jag tar riktiga klasser på gymmet, som spinning.  Och då bryter influensan ut på riktigt. Inte bokstavligt. Ingen läkare skulle säga till mig att jag har influensan, för jag har ju bara 37,6 i temp. 

Men för mig så känns det verkligen som influensa.  Och de gånger jag verkligen haft influensa så har det varit nära döden upplevelser.

Och det är svårt att utröna vad som är en riktig förkylning, när jag inte bör träna och anstränga mig, och när jag faktiskt kan strunta i tillståndet och träna.  Vad är vad?

Imorgon vill jag tex till gymmet och köra spinning och MRL.

Bör jag göra det eller ska jag strunta i det?  Jag vet inte.  Jag kan ju inte lita på min skitkropp! 

Jag har ont i halsen!

Jag har till och med ont i bröstet när jag andas djupt! 

Det tar emot när jag är ute och går. Svårt att hitta flow.   Det brukar vara just flow som brukar vara min markör på om jag är frisk eller inte.  Men för att veta krävs minst 10-15 minuters träning i högre intensitet.

Jag kan testa sådant hemma.  Ställer mig på crosstrainern och kör.  Då känner jag ganska snabbt om jag orkar eller inte.  Orkar jag inte kliver jag av och tar det lugnt.  Annars så känns det bra. 

Så kan man ju inte göra på gruppträning.  Så jag är lite frustrerad nu.  Frisk, sjuk? Sjuk ,frisk?

Inför 100 grymma dagar försöker jag hitta på en målformulering. 

Jag har anmält mig i kategorin kondition.  Egentligen ville jag anmäla mig i kategorin viktminskning, för det är ju det allt går ut på.  Jag vill ner i vikt. ....Eller vill jag det?  Är det det första jag tänker på? 

Är det inte egentligen att må bra?

Att få vakna utan värkande muskler och leder.

Att få gå en dag utan huvudvärk.

Att få känna mig pigg och frisk och kry.

Att ge läkarna på moppen. "Du får lära dig att leva med det här"  "Lära dig att hantera smärtan".

Varför ska jag hantera en värk jag inte har förtjänat?  Varför ska jag ha kronisk träningsvärk, utan att ha tränat? Nä, det förtjänar jag inte. 

Ska jag ha ont, så vill jag att det ska finnas en anledning!  Jag ska ha förtjänat värken!  Hellre riktig träningsvärk så jag knappt kan stå på benen, och veta att jag faktiskt förtjänat den.

Ett flertal läkare har talat om för mig att jag inte bör/ska springa eller hoppa, pga av mitt knä.

Kanske har de rätt, kanske inte.  Men jag vill ge mig chansen.

Jag äter två olika typer av mediciner som ger viktökning som biverkning (heja! ) så därför ville jag inte anmäla mig i kategorin viktminskning.  Min kropp håller nämligen kvar kilon som om det vore guld den bar på.

Jag valde kondition för att jag vill kunna jogga/ springa en halvmil, antingen utomhus eller på löpband beroende på knät.

Mitt mål är att jag efter dessa 100 dagar;

• då joggar jag obehindrat 5 km på 30 minuter.

• Jag kan köra en timme på crosstrainern 30 km utan att känna mig död efteråt.

• Jag ska även ha förbättrat coremuskulaturen så att jag kan jogga med en bra hållning, och inte se ut som en hösäck.

Nuläge är att jag får blodsmak om jag joggar så lite som 200 meter. 

Nuläge är att jag provat på att jogga på löpband och blev väldigt förvånad över att jag faktiskt kunde. Åtminstone en kvart. Och det är denna kvarten som gör att jag tror jag kan klara mitt mål efter hundra dagar, även om det känns som en omöjlighet.

Nuläge är att jag kan köra 1 timme på crosstrainern nätt och jämt 20 km. Och då är jag i ett nära döden läge.

Och sedan kommer vi till hur.  Hur ska jag klara av att uppfylla mina mål?  Och där är jag inte riktigt framme än.

Men en förhoppning är att viktminskning kommer på köpet och att jag motionen minskar smärtan och ökar endorfinkicken.  Min förhoppnining är att jag får känna mig frisk och pigg. 

Om inte annat kommer jag veta att jag har förtjänat värken.

Jag glömde berätta att i mitt lilla hemgym finns även en nyligen inköpt gymstick.  Det verkar vara ett ganska fantastiskt redskap.  Jag har inte haft möjlighet att testa det fullt ut, men för mig känns det som ett fullvärdigt gym.  Som jag dessutom kan ta med överallt.  Så där finns absolut inga ursäkter.

Jag har den svarta. Jag tänkte att jag inte vill behöva byta upp mig hela tiden.  Nu ska jag göra upp ett schema när jag ska träna vad  och var jag ska träna.  Jag har hundra dagar på mig att ändra min livstil, starting NU!

 Idag blev min halvmil helt förstörd av en blixthuvudvärk. Jag är inte rädd för smärta, lever med det dagligen. Har haft kronisk huvudvärk sedan 12-årsåldern, migrän till och från. Äter nu Inderal förebyggande mot migrän, och det har hjälpt jättebra. Men sedan 4-6 veckor tillbaks har jag fått en annan form av huvudvärk. Det är inte migrän, åtminstone inte som jag tidigare upplevt den. Smärtan kommer som blixt från klar himmel. Ett andetag så har jag fått en blixtrande huvudvärk som sitter oftast vid vänster sida och strax ovanför, och bakom ögat. Inga förkänningar. Första gången trodde jag nästan jag fått en stroke och kollade motorik och tal. Jag har fått denna huvudvärk ca 4-5 ggr. Den håller i en kvart till två timmar, och övergår sedan till en starkare spänningsvärk som omger större delen av huvudet.   

Så nu väntar jag på att jag ska känna mig fit for fight gör att antingen gå ut och testa halvmilen igen med hunden.  Han behöver ut oavsett hur jag känner mig.

Annars har jag ju mitt gym nere i teverummet.

Här är min Crosstrainer som jag använder ganska frekvent numer.  Den har stått oanvänd i ca 5 år, men numer används den minst en gång i veckan.  Är jag osäker på om jag känner mig frisk eller inte så visar den det ganska direkt.  Då är jag helt slut efter knappa 10 minuter.   Vanligast är att jag kör 30-40 minuter.

Yogamattan är flitigt använd av både mig och katterna, som misstagit mattan för att vara en klösmatta.

Bollen är egentligen i minsta laget för mig, och jag tror att katterna fått tag i den också för det pyser misstänkt ur den när jag ska använda den.   En balansbräda har jag också.  Mycket sällan använd.

En mängd träningstidningar och träningdvd; er har jag också.  Sällan använda.  Träningstidningarna läser jag från pärm till pärm och hämtar inspiration från.  Dvd;erna därmot..... de borde användas mer. 

Det finns  även en motionscykel.    Men den har jag bara använt en gång. Det visade sig att jag inte är någon cykelmänniska. Åtminstone inte om det inte är på en riktig cykel.  Så till helgen blir cykeln såld!

Jag suktar efter ett löpband, men det är egentligen bara en onödig utgift eftersom jag bara kan åka till gymmet och köra löpband allt jag orkar.  Varför gör jag inte det?

Vill jag träna styrka hemma så finns det egentligen heller inget som hindrar mig.

Jag har en 8 kg kettlebell.  Ett par 3-kg hantlar, och diverse band.  Tyvärr har jag råkat ut för en svår tennisarmbågde på höger armen och en begynnande på vänster armen så det blir inte någon sådan träning på ett tag.  Jag ska inte göra några rörelse som gör ont.  Hm...undrar om det inbegriper att gå ut med hunden också?

Och jag kan till ochmed dansa Zumba hemma om jag vill.  De är helt oanvända.  Men någongång...när jag har lite mer utrymme kanske.

Och när jag har tränat klart så kan jag sätta mig i massagestolen!

Så visst har jag alla förutsättningar att komma iform hemma.  Sedan har jag även ett gymkort.  Och det skall jag självklart använda.  Jag hade tänkt använda det idag, efter att jag hade gått den planerade halvmilen.  Jag hade tänkt gå/jogga en halvtimme på löpbandet.  Så kom den förbannade huvudvärken.  Den sitter fortfarande i, men inte lika farligt. Ganska uthärdligt.

En positiv grej med arbetslösheten är tiden.  Orken.

Jag började dagen med att promenera 6,6 km med hunden.  Han traskade på bättre idag, och jag var riktigt svettig när vi kom hem en timme senare.  Hunden är i lika dålig kondis som jag, och ser gärna att vi går hem redan efter 3 km, så idag fick jag locka med honom med lite småspring och lek.  När vi kom hem så slängde han sig direkt på golvet.

Jag har inte varit på gymmet på snart två veckor och jag borde verkligen dit. Min ena arm är urkass, och jag har sagt till mig själv i över en vecka att jag måste ringa läkaren.  Så vaknar jag på morgonen och det gör inte alls så ont, och så tänker jag att jag avvaktar.  Jag har ju varit mer eller mindre stamkund hos sjukvården det senaste året.

Jag försöker att inte anstränga armen, men det räcker med en promenad med en lätt pendlade arm så får jag ont. Jag kan inte ens lyfta 3 kg med armen längre.  Så jag borde verkligen få en läkartid.....

Men min arm är ju egentligen inte en riktig ursäkt till att inte besöka gymmet.  Det finns ju löpband, crosstrainers osv som jag kan använda.  Och tid har jag ju...finns inga ursäkter....utom möjligtvis den begynnande frossan jag börjar känna av.  Men det måste ju bero på att vi har sänkt värmen i huset alldeles för mycket.  För någon mer sjuka vill jag inte veta av!  Som tur är har jag mitt hemma gym också, så det finns absolut inga ursäkter ens om jag skulle vara lite sjuk. Då kör jag det jag orkar, om det är 10 min på CT;n eller om det är 40.  I min nästa inlägg ska jag visa mitt egna lilla gym nere i teverummet.  Då kommer ni hålla med mig om att det inte finns någon anledning för mig att inte träna, och förhoppningvis piskar ni lite extra på mig för jag behöver piskas.  Och ibland rejält hårt, men efteråt vill jag belönas.