En positiv grej med arbetslösheten är tiden.  Orken.

Jag började dagen med att promenera 6,6 km med hunden.  Han traskade på bättre idag, och jag var riktigt svettig när vi kom hem en timme senare.  Hunden är i lika dålig kondis som jag, och ser gärna att vi går hem redan efter 3 km, så idag fick jag locka med honom med lite småspring och lek.  När vi kom hem så slängde han sig direkt på golvet.

Jag har inte varit på gymmet på snart två veckor och jag borde verkligen dit. Min ena arm är urkass, och jag har sagt till mig själv i över en vecka att jag måste ringa läkaren.  Så vaknar jag på morgonen och det gör inte alls så ont, och så tänker jag att jag avvaktar.  Jag har ju varit mer eller mindre stamkund hos sjukvården det senaste året.

Jag försöker att inte anstränga armen, men det räcker med en promenad med en lätt pendlade arm så får jag ont. Jag kan inte ens lyfta 3 kg med armen längre.  Så jag borde verkligen få en läkartid.....

Men min arm är ju egentligen inte en riktig ursäkt till att inte besöka gymmet.  Det finns ju löpband, crosstrainers osv som jag kan använda.  Och tid har jag ju...finns inga ursäkter....utom möjligtvis den begynnande frossan jag börjar känna av.  Men det måste ju bero på att vi har sänkt värmen i huset alldeles för mycket.  För någon mer sjuka vill jag inte veta av!  Som tur är har jag mitt hemma gym också, så det finns absolut inga ursäkter ens om jag skulle vara lite sjuk. Då kör jag det jag orkar, om det är 10 min på CT;n eller om det är 40.  I min nästa inlägg ska jag visa mitt egna lilla gym nere i teverummet.  Då kommer ni hålla med mig om att det inte finns någon anledning för mig att inte träna, och förhoppningvis piskar ni lite extra på mig för jag behöver piskas.  Och ibland rejält hårt, men efteråt vill jag belönas.