Jag känner att jag skulle behöva så många åsikter och funderingar av er som möjligt.  Så känn er välkomna att kommentera!

De två sista dagarna har jag varit ute och joggat på förmiddagarna.  Jag vet egentligen inte hur och varför jag började.   I tisdags satte jag på mig träningskläder med avsikten att jag skulle yoga efter att jag varit ute och kissat hunden.  Men av någon anledning började jag jogga.  Och konstigt nog orkade jag jogga längre än vad jag vanligtvis orkar gå.  Imorse likadant.  På två dagar har jag joggat nästan 5 km. 

När jag kommer hem har jag duschat, sedan har jag somnat.  Vaknar 1-2 timmar senare och har då lätt feber, ont i halsen, frossa varvat med svettningar. 

Om jag vaknar och kommer känna mig frisk imorgon har jag ingen aning om, men OM jag känner mig frisk imorgon....så finns chansen att jag gör likadant.

Jag vet inte om det är åt helvete dumt av mig att motionera när jag blir sjuk av det.   Men jag blir lika dålig av att åka och storhandla, eller åka till läkaren, eller bara promenera till affären. 

Jag känner mig väldigt kluven.

Jag mår bra när jag springer....eller springer och springer.  Jag ser väl ut som en trebent elefant, men jag är inte yr när jag springer...eller joggar...eller vad man nu vill kalla det.   Jag bara är.  Jag bara är tills jag sätter nyckeln i låset hemma.  
Jag har inte rört mig på ett halvår och det kändes väldigt förvånande att jag kunde. Och orkade.  

Och nu sitter jag och fryser...låggradig feber, dovt ont i hals och bröst.  Men klarare i huvudet. 

Jag kan inte fråga läkarna om det här.  Jag kan inte heller lyssna på min kropp.  Jag kan inte heller lyssna på mitt sinne.

Smärtorna:  Smärtan jag får efter att ha sprungit är mycket snällare, vänligare och uthärdligare än den jag normalt har.  Smärtan man får av förslappade muskler.  

Innan allt det här började så vann jag över fibromyalgin genom träning.   När yrseln, svimningarna och framför allt influensakänslorna efter träning började så kom fibrosmärtorna tillbaks flera gånger om.

Jag är inte utredd för ME, men ME/CFS är en av teorierna om mitt tillstånd.  Alla andra sjukdomar, funktionshinder etc blir bättre med motion.  Men just ME/cfs så kan man alltså bli sämre.  Mycket sämre.

Ni kan läsa mer om ME/CFS här: http://rme.nu/om-me-cfs

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.  Jag lägger mycket hellre min energi (och hundens ) på en 30 minuters joggingrunda, och sedan sover halva dagen. 
Det enda läkarna säger är : träna inte med ont i halsen och inte med feber.   Infektionsläkaren sa att det inte är farligt för mig att träna, men jag måste prioritera vad jag vill orka och vad det är värt.

Hjälp mig bena ut vad som är farligt och vad som är bra för mig.  För hela min själv säger att detta är bra!  
Jag vill leva i nuet. 

Jag vill må bra i detta nu! 

Vad tycker ni jag ska göra?  Leva i nuet och göra det som känns bra NU.  Eller bör jag tänka på konsekvenserna, oavsett vad de månde vara?   Jag behöver era kommentarer!  Input, feedback, please!

Min stora starka  huvudvärk kom igårkväll, och nu på förmiddagen kände jag migg pigg. Frisk.  Utan att tänka, utan att ens titta ut genom fönstret så tog jag på mig löparkläderna. Pulsklockan. Mobilen och hörlurarna. Bajspåsar i fickan och hunden i kopplet.

Gick först så hunden kissade, sedan började jag jogga lätt. För mig blir det en rejäl ansträinging men hunden går i samma fart som tidigare.  Det kändes bra, och jag förvånade mig själv över att kunna hålla mig joggandes en lite längre stund.  2,36 km på 28 minuter.  Inga stora tider vi pratar om.  Men jag är så grymt imponerad över att jag gjorde det.   Jag tänker inte...bara gör. 

När jag kom hem så duschade jag. Tänkte att jag var värd att använda mina bliss produkter.

Jag hittade min scrub av en händelse, och den är UNDERBAR liksom deras bodybutter.   Men de är såpass dyra att jag kan inte använda dem bara så där...utan jag måste ha förtjänat att använda dem.   Och det har jag idag. 

Men när jag hade duschat lade jag mig i sängen.....och somnade.  I två timmar sov jag och vaknade av att yngsta sonen slutade skolan.   Men visst kan jag vänja mig vid det här.  Absolut.  

Och nu kan jag tänka mig att gå och lägga mig igen....fast det troliga är att jag får ta mig en treo...för plötsligt är alla barn plus ytterligare ett hemma.