Igår var jag hos psykologen.  Det var lite ledsamt för han ska sluta på VC.

Men han pratade mycket om att jag måste få en balans i det här nya livet.

Som det är nu så vill jag så mycket.  Jag vill göra så mycket.  Och när jag mår bra...då gör jag saker.

  Som det är nu så är mitt liv som en bergådalbana.  När jag mår bra så gör jag en hel del.   Sedan kraschar jag, och när jag mår bra igen så gör jag det jag inte gjorde när jag mådde dåligt, och så åker man ner igen.   Han menade att om jag fortsätter så, så kommer mina upp-perioder bli färre och färre och så småningom kanske jag inte kommer upp alls.

Så med andra ord måste jag göra mycket mindre när jag mår bra, för att kraschen inte ska bli så stor.

Och när jag mår dåligt ska jag göra lite mer, enligt detta tankesätt:

Pigg > passar på > Trött

Trött> vilar >  Trött

Vilket är det jag håller på med nu, vilket innebär ett liv då jag mer eller mindre alltid är trött.
Istället ska jag alltså tänka så här;

Pigg > Lagom > Pigg

Trött > lagom> lite mindre trött

Så då är den stora utmaningen att hitta lagomnivån.  Den där balansen som gör att jag kraschar så lite som möjligt.  Hålla tillbaka mig själv när jag känner att jag orkar....blir inte det allra lättaste.

Ytterligare en utmaning är att jag ingått ett avtal med mig själv, jag ska inte äta godis, chips eller choklad på 40 dagar. 

Det är onekligen en utmaning, men nödvändligt.

Så jag har två stora utmaningar framför mig.  Det ena vet jag hur jag ska hanter och det är bara viljestyrka som gäller där.

Den andra utmaningen är:

Och det är banne mig inte lätt ens när man är frisk och normal