Jag har kommit in i en period där jag mår bättre. 

Jag har fortfarande lika ont, jag är fortfarande lika funktionsoduglig, och jag är lika yr och svimmar lika ofta.

Men jag har lärt mig att hantera det på ett nytt sätt.

Ett av dem är att inte tycka synd om mig längre. 

Inte heller att känna att jag förtjänar det, eller undra vad jag gjort för att förtjäna det.

Nu finns det där,  ingen idé att fundera på varför eller hurför.

Jag har lärt mig att gå in i smärtan och möta den.  I nuet. 

Den här veckan har min kroppsvärk blivit värre än normalt.  Huvudet är som det är, och jag kan hantera den smärtan. Om det varit den enda smärtan.  Det är det inte. 

Jag kan hålla modet uppe, och jag kan till och med leva utan värktabletter, men inte några längre perioder.

Inte mycket smärtstillande hjälper på mig. Eller så hjälper de på fel sätt. 

Oftast så ger de biverkningar.  Oftast i form av yrsel, och mer yr behöver jag inte bli, det är jag så bra av mig själv.  Så idag blir det ytterligare en tur till läkaren för att diskutera, vad det finns som kan hjälpa mig.  Helst vill jag ha ett piller som hjälper mot allt.  Och gärna gör att jag går ner i vikt också.

Det som jag dock är glad över är att även om värken i kroppen är värre, huvudsmärtan är varken bättre eller sämre, och jag lever med smärtan som om den vore en sängkamrat, så MÅR jag bättre.

Vändningen kom när jag började läsa denna boken.

  Det var en stor igenkänningsfaktor, och det överaskande var att många av övningarna fungerade.  

Som jag skrev innan, så är värken och smärtan som tidigare och jag ÄR inte bättre.  Men jag mår bättre, för jag har lärt mig att hantera det på ett helt nytt sätt. 

Jag har kunnat dra ner på värktabletterna, när jag får möjligthet att göra övningarna.

Jag gör mitt bästa för att leva NU.  Det är inte alltid det går men det går bättre och bättre.