Igår fick jag hem två böcker i min brevlåda.

Ska bli intressant att läsa åtminstone den ena boken.  Den andra boken är mer till för inspiration när det gäller träning med balansbollen.

I eftermiddags bestämde jag mig att jag vill träna mer konsekvent nästa vecka. 

Nästa vecka och de tre följande veckorna ska jag gå  på följande pass;

Måndag; Spinning

Onsdag; Spinning

Torsdag; Kettlebell

Just kettlebell passet ser jag fram emot så att jag kan träna med min kettlebell hemma.  Fast jag undrar om det finns kettlebells på 2 kg  

Så imorgon tänker jag ta formbilder på hur jag ser ut nu, och sedan formbilder en gång varje månad.

Jag hade en otrevlig svimningepisod idag.  Jag och Sambon satt och tittade på teven.  Jag kände att det börjad domna och pirra i armnarna.  Kändes obehagligt.  Kändes även som om huvudet kändes väldigt...tryckande....är väl det ända ordet jag kan komma på.  Jag kunde inte klassificera det som huvudvärk eller smärta, bara väldigt tryckande.  När jag satt i stolen kände jag mig plötsligt svimfärdig, men inget hände.  Jag började massera mina armar eftersom de kändes obehagliga.  När filmen var slut gick jag uppför trappan, men tallriken ( jag hade ätit hemmagjort proteinglass), ställde tallriken på diskbänken när jag plötligt började hyperventilera.  Jag tvingade mig själv att dra långsamma andetag, samtidigt försvann benen under mig, och jag lyckades ganska kontrollerat sätta mig på golvet bredvid Akiro.   Han slickade mig, och försökte få igång mig, men jag lade mig ner på golvet ,  jag var inte vid omedveteande på något sätt, så därför var det inte en regelrätt svimnin.   Jag låg på golvet och hyperventilerade, samtidigt som jag försökte vara med långsam kontrollerad andning.  Mannen satt i källaren, och skulle inte höra mig.  

Jag låg  på golvet,  hjärtat slog som den övade för någon lopp, och jag hade förlorat all styrka.   Efter en stund lyckades jag ropa på dottern som kom, och inte hade väntat sin mamma liggandes på golvet.   Hon ropade på sambon som hjälpe mig upp på benen.   Forfarande känns min kopp inte helt okej alltså.  Armarna domnar, och händerna har jag inte mycket styrka i alls. 

Hände detta bara för att jag hade tänkt att träna nästa vecka?  Det behövs nog mer än så för att hålla mig borta.  Men jag har fått ett nytt mål med hunden.  Jag ska lära honom skall. 

När jag låg på golvet, oförmögen att roga eller resa mig upp så försökte jag få hunden att begripa att nu är det dags att skälla.   Men icke.  

Så mitt mål är att köra Kettlebell och spinning 3 ggr i 3 veckor.

Hundens mål är att lära sig skall under lika lång tid.  Undrar vem av oss som lyckas bäst.

Nu är det godnatt för mig och jag hoppas mina osammarbetsvilla armar ändrar sig under natten. 

 

Jessica

5 augusti 2012 20:38

Hej Linda!

För mig låter det faktiskt som om du får en del svimninskänslor eftersom du börjar hyperventilera och får för lite syre i kroppen och därav för mycket koldioxid.Just det ger upphov till väldigt många symtom som du säkert vet :-)

Bla svimningskänsla, yrsel, stickningar i händer, armar o fötter,hjärtklappning, "känsla av overklighet", huvudvärk, torr i munnen, bröstsmärta, andningssvårigheter, tillfällig förlamning i olika delar av kroppen, synnedsättning, skakningar osv osv.

Det är mycket av det du beskriver tycker jag!
Bara en tanke... :-)

Kram

http://jezza.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...