Jag mår mycket bättre idag!  Inte fysiskt men psykiskt.  Dels så fick jag en positiv överaskning imorse när jag vägde mig. 

Jag ställde mig på vågen som visade 87,8 kg.  Lite irriterad blev jag för att jag gått upp ett hekto. Sedan ställde jag mig på vågen igen, och såg att det stod 87,8 och inte 88,7 kg som det stod förra veckan.  Så trots absolut noll aktivitet så fortsätter jag gå ner i vikt.

Jag fick en step up-bräda idag, men har inte kunnat inviga den.  Jag har haft feber idag också....och nu på kvällen kom jag på att jag har snaskat smärtstillande både igår och idag, och de är febernedsättande.  Så troligtvis är jag sjukare än jag trodde jag var. Inte så konstigt att jag mått dåligt, utan de smärtstillande skulle jag troligtvis ligga på 38-38,5, vilket är närmare nära döden för mig. 

Den indviduellt temperaturen i kroppen är ju olika på olika människor. Jag vet inte hur många gånger jag fick hem min yngsta son när han gick på dagis för att han hade feber.  Men det visade sig att han hade 37,7 i mormaltemperatur,  lite aktivitet så blev det lätt över 38 grader utan att han hade feber. 

Jag å andra sidan ligger på 36,7 i normaltemp.  Vilket innebär att jag känner mig lätt febrig redan vid 37,2,  jag känner mig sjuk och rejält påverkad vid 37,5, och nästintill död om jag hamnar på runt 38. 

Så kan det vara!  Mitt dåliga mående har fått sig förklaring, jag har fått någon form av virus eller infektion, känner det i ögonen.  Brukar alltid få ont i ögonen när jag är på väg eller är sjuk.  Det känns jobbigt att blunda, känns jobbigt att titta och röra på ögonen. 

Nu har jag ju iofs inte sovit mer  än 4-5 timmar på nästan 3 dygn heller, så.....

Inatt hopppas jag få sova. Och jag vill ha piggelinbaciller så jag blir frisk och kan komma igång med träningen igen.

Nya tag!

Andra natten utan eller med väldigt lite sömn.

Jag har mått riktigt dåligt sedan i söndags, både psykiskt och fysiskt. 

Jag får flera perioder om dagarna nu där jag kallsvettas, darrar, får hjärtklappning, och blir riktigt, riktigt svag i benen.  Det gör sticker och gör ont i armarna, och så lite känningar i bröstet. 
Jag känner mig svimfärdig, men hinner oftast sätta mig eller ta tag  i någonting.  Det kan vara någon ny form av panikattacker jag får, som jag bara inte kan kontrollera.  Jag har haft panikattacker då och då sedan jag var tonåring, och brukar oftast kunna känna av och kontrollera det.  Men det här kan jag inte kontrollera. 

Nästa vecka skall jag till till kardiologen och det känns skönt. Förhoppningsvis kommer jag en gång för alla få reda på om det är något med hjärtat.  Förhoppningsvis.  Jag har också fått ont i vaden och foten. Troligtvis någon sträckning eller inflammation. Vet inte.

Jag har inte haft någon feber idag, men känner inte att jag vågar gå på spinning imorgon.  Sist jag spann eller spinnde ( hur säger man egentligen? ) så blev jag blå om hela rumpan    Och idag blev jag kapitalt slut bara jag sprang/lekte med hunden under ca 50 meter.  Därmot kommer jag köra ett pilatespass, som jag känner att jag behöver.

Hela den här sommaren har gått till spillo, och jag känner oro inför framtiden. Ena delen vill blunda för hela situationen, gå till bara till jobbet 1/9 när min sjukskrivning tar slut, andra delen...ja...jag kan ju knappt ta hand om mig själv.  Och nu känner jag bara en stor lust att sluta kämpa. Jag orkar inte. Jag orkar inte motarbeta min kropp hela tiden.  

I kombination med sömnbrist, smärta, och ja..panikattacker eller vad det är, så kände jag imorse att jag inte ville leva längre.  Jag vill inte dö heller.  Jag vill bara inte ha ont.  Jag vill bara inte behöva oroa mig för framtiden. 

Jag vill vara smärtfri, eller åtminstone så jag kan jobba. Men jag vill inte ens jobba. Jag orkar inte engagera mig i något.  Hela sommaren har gått ut på att överleva.  Jag har slösat bort en hel sommar!   Men jag vet inte vad jag vill heller. Om jag inte skulle jobba med mitt yrke....ja,ja...skit samma. 

Jag vet inte vad som händer i min kropp, men jag mäktar snart inte med längre. 

Bli inte för oroliga nu, jag har för mycket att leva för, för att göra nånting dumt.  Om en dag eller två, så kommer det kännas bättre igen.  Sömnbristen gör att jag har svårt att se saker klart.  Bara jag kommer igång med träningen så kommer allt bli bra.  Eller åtminstone bättre.