Jag klipper in ett utdrag av det dokument som läkaren fick av mig.

Sömn

Har aldrig haft bra sömn.

Utan sömntabletter sover jag ca 3-4 timmar. Har gjort så i ca 12 år. Vaknar ofta

Med sömntabletter (Zolpeeden) somnar jag, men anpassningen och acceptansen sker snabbt och dosen bör höjas hela tiden för att ge effekt.

Utan sömn är Spänningshuvudvärken kraftigare och hela jag mår sämre.

Sedan började jag känna av träningsvärk i armar och ben, utan att ha tränat.

I feburari 2011 fick jag diagnosen fibromyalgi av Dr xxxx (Dr Wahlundsläkarmottagning)

Började med Venlafaxin, och blev något bättre.

Började träna och varje träningspass slutade med feber och sjukdom i ca 2-3 dagar. Smärtan värre. Till läkaren igen som talade om utmattningsdepression trots att jag jobbade 75%.

Jag kan när som helst känna att någon sparkar på mitt smalben. Det kan även hända att mina fötter bränns, eller att jag trampar på glas.

Jag har myrkrypningar, och ofta domningar i armar, ben och fötter.

Tryptisol har minskat myrkrypningar och domningarna nattetid.

 Jag har ofta ledvärk, höger armled, många gånger även fingrarna, fötterna.

 Jag har mycket blåmärken och får blåmärken väldigt lätt, ofta vet jag inte varför jag har fått dem.

Och istället för Tryptisol , som skulle kunna orsaka svimning eller öka tendenserna, har hjälp väldigt bra mot mina "restless legs" som jag tydligen har också.  Jag ska istället ta denna

Sedan började jag känna av träningsvärk i armar och ben, utan att ha tränat.

I feburari 2011 fick jag diagnosen fibromyalgi av Kersti Adjeleri (Dr Wahlundsläkarmottagning)

Började med Venlafaxin, och blev något bättre.

Började träna och varje träningspass slutade med feber och sjukdom i ca 2-3 dagar. Smärtan värre. Till läkaren igen som talade om utmattningsdepression trots att jag jobbade 75%.

Jag kan när som helst känna att någon sparkar på mitt smalben. Det kan även hända att mina fötter bränns, eller att jag trampar på glas.

Jag har myrkrypningar, och ofta domningar i armar, ben och fötter.

 Tryptisol har minskat myrkrypningar och domningarna nattetid.

 Jag har ofta ledvärk, höger armled, många gånger även fingrarna, fötterna.

 Jag har mycket blåmärken och får blåmärken väldigt lätt, ofta vet jag inte varför jag har fått dem.

Istället för tryptosol så ska jag nu använda Sifrol, som tydligen ska vara ett bättre medicin mot detta.   Dessutom skulle jag sluta med inderalen,  så nu sitter jag här med hjärtklappning, hjärtat rusar. Fötterna trummar och ja....sömntablett har jag också tagit och förväntade mig att jag skulle somna.  Icke då.  Kroppen vill upp och Zumba!

  Men det är ju en dum idé.  Varför hjälper inte värktabletter och mediciner på mig?  Imorgon får jag ju ringa till läkaren ändå och säga att fötterna dansar tango när jag vill sova.  Hjärtat och övre delen av kroppen gör sig redo för en joggingtur.  Slappna av?  Vad är det.!    Hur många sömntabletter skall jag ta innan jag kan sova.  Läkaren sa att det var viktigt för mig att jag faktiskt sover på nätterna, och inte bara 2-3 max 4 timmar.  Jag håller med honom helt.  Men troligtvis måste jag nog läggas in då, så jag kan få det injecerat.

Så imorgon blir det kontakt med fk;s handläggare och även ringa läkaren igen, för hjärtat försöker köra på racerbarna och det är inte så himla lätt att sova då. 

Förästen, så fråkade läkaren hur jag åt.  Och jag beskrev väl på ett ungefär.  Han berättade att han hade haft många smärtpatienter som blirvit nästan friska när de gått över till att utesluta kolhydrater och socker.  Inofficiellt bad han mig att testa LCHF i två veckor för att se hur det kändes.  Och när en läkare säger så....då lyder jag.  SÅ däför åt jag upp HELA Jordgubstårtan idag, för imorgon är första dagen i min LCHF liv.  

Natti,natti!

Så kom då dagen som jag väntat på.  Dagen då jag fyller 25 år.......   Jag menar 37 år.

Dagen började som vanligt med 2 citodon och 1 ipren.  Jag fick vara kvar i sängen till 9. 

Och nej, jag får inga födelsedagspresenter på morgonen.  Det är det värsta när man flyttat hemifrån, att det där roliga med att fylla år liksom försvinner.

Mannen hade tagit ledigt för att köra mig till Uppsala, och alla tre vilddjuren skulle följa med, för under tiden jag skulle vara på neurologen så skulle de vara på Fyrishovsbadet.  Jag sa till barnen att jag i födelsedagspresent ville ha lugna, tysta och snälla barn som inte bråkar.   Det fick jag ju inte naturligtvis. Under bilturen satt jag med hörselskydd och blundade nästan hela vägen. Vid Ackis släppte mannen av mig och åkte vidare till badet. 

Och på ett sätt var det bra att jag var hos läkaren under min dåliga period.  Han gjorde en hel del neurologiska tester och kom fram till att jag har mindre känsel på vänster sida av kroppen, och är även svagare på vänster sida.  Jag har ganska dålig balans, och jag höll på att tuppa av ett antal gånger därinne.

Så vad kom han fram till då?  Ingenting.  Det han oroar sig mest för är svimningarna.  Helvetessmärtan är jobbig, och obehaglig, men ofarlig.  Yrseln och svimningarna är därmot farliga, både för mig och omgivningen.  Och han tyckte inte om att det blir värre när jag anstränger mig.

Så jag ska få en kallelse till en hjärtspecialist för att se om det är hjärtat som spökar.  Jag ska även sluta med 2 av mina mediciner som kan påverka blodflöde och hjärtrytm, för att se om svimningarna lättar.

Jag ska även få göra ett ryggmärgsprov.  Fördelen är att det kan ge läkaren bra med information, nackdelen är att jag kan få ännu värre huvudvärk.  Yippie!

Minst en månad till kommer jag vara sjukskriven, och i augusti trodde han att vi skulle veta vad det här beror på. Och förhoppningsvis att det är något som går att behandla.   Men prioritet 1 är alltså att få bort svimningarna eftersom det försämrar min övriga hälsa.  Det känns bra att något görs nu. Konkreta saker.

Han bekräftade också att många av hans patienter som kommer med smärta har fått depression eller andra psykiska diagnoser innan.  Och hade jag inte haft tur med min manliga husläkare så hade jag nog fortfarande haft den kvinnliga läkaren som bara höjt mina antidepressiva doser.

Jag fyllde ju år också!  Det glömde jag av.  När jag kom hem så  kom ett blombud, och jag fick en fin bukett av mina svärföräldrar.  Sedan kom en kompis över med en söt blomma också, och sa grattis. 

Pengar fick jag av mina föräldrar, och nu skiter jag i att jag inte lyckats gå under 90 kg än, jag kommer nog klippa mig ändå.  

Bjuder på en filmsnutt på en mycket lycklig hund under midsommarafton. 

Tack och hej från mig