1)  Jag kom på att min närvaro på barnens skolavslutning skiter sig. Skolavslutningen börjar kl 09. Och man ska stå och vänta, sedan stå och titta och lyssna under minst 2 timmar.  Detta under den perioden då jag har som smärtsammast. Sambon sa att han kan ta skolavslutningen, men det känns skit att jag inte kan närvara på barnens skolavslutning på grund av huvudet och yrseln.

2) Sämre ekonomi, jag är sjukskriven och fk är ju inte den myndighet som skyndar på med utbetalningar direkt, så jag har inte fått någon sjukpenning än.  Inte ens ett beslut på sjukpenning:(   Jag skulle verkligen behöva fylla på min garderob, och jag vill SÅ GÄRNA åka till Ullared.

3) Från det att vi flyttade hit så har jag varit hos mina föräldrar över midsommar och firat födelsedag.  Jag har varit på Ullared och shoppat, och träffat familj och vänner.  I år blir det inte så. 

Jag fungerar ju inte under hälften av dagen, så det är omöjligt att ta mig ner till mina föräldrar som bor ca 60 mil ifrån mig.  Ekonomin gör att även om jag på något mirakulöst sätt kunde ta mig ner så har jag inte råd till vare sig shopping eller resa.

4) Jag behöver nya glasögon. Göra synundersökning och få mig nya glasögon, med llte tur kanske något av huvudvärken kan lindras då också, för min syn har försämrats. Men ekonomin igen......

5) Jag vill klippa mig. Ekonomin igen.....

6) Och jag vill träna!  Jag vill kunna gå ut och springa.  Jag vill kunna ställa mig på crosstrainern.  Istället blir jag anfådd bara jag går upp för en trappa.  Bara jag går och handlar.  Bara jag lagar mat.  Anfådd för minsta lilla. Och när jag blir anfådd och pulsen ökar blir jag yr.  Så jag känner mig mer eller mindre kroniskt svimfärdig.

7) Nämde jag att jag vill träffa min familj, mina föräldrar och min syster? 

Jag är trött. Jag känner mig trött på livet just nu.  Jag är trött på min kropp som motarbetar mig.

När jag var hos läkaren så berättade han att jag lätt lurar andra, och då även läkare.  Jag ser glad ut, jag skrattar, ler, förnuftig.   "Då kan det vara svårt för vissa att tro på att du har så ont, det kan vara därför du inte känner att du fått riktig hjälp förut". 

"Men du bemöter mig ju med respekt och det känns som om du tar mig på allvar?"

" Ja, jag måste det. Du försöker vara positiv och glad trots att du har så ont, jag måste ta dig på allvar. Vad annat kan jag göra?"

Nu är det inte bara smärtan längre. Inte bara yrseln.  Jag börjar hamna i en depression. En riktig sådan. På grund av smärtan. På grund av att jag inte kan leva mitt liv så som jag vill leva det. 

Jag är så rädd för att läkarna, på neurologen, kommer säga "lär dig leva med det". 

Jag är så rädd för att de ska säga att de inte kan bota, hjälpa mig.  För jag vet inte om jag kan leva med det.

Inte i längden 

Imorgon känner jag mig säkert bättre.  Hoppas jag.  Måste jag.  

I´m going down!  Idag är det inte roligt att vara jag.  Det har det förvisso inte varit på ett bra tag, men idag är det ännu sämre. Nu har jag nämligen lyckats dra på mig en förkylning, för jag vaknade inte bara av helvetesmärtan utan även med ont i halsen och snörvlig.  Känner mig småfebrig, och huvudet värre än normalt. Alltså värre än jag brukar ha det på eftermiddagarna.  Jag känner att jag börjar bli rejält nedstämd.  Jag är yr ofta. Drar jag djupa andetag blir jag alldeles snurrig. Man kan ju tycka att man skulle få mer syre om man andas djupt men istället blir yrseln värre. 

Inatt drömde jag om dessa chipsen. Jag vill egentligen bara hyra  någon bra film och möla in chips och bakelser.  Jag vet ju att jag bara kommer må sämre efteråt men längtan är så stark nu. 

Om några veckor fyller jag år.   Min önskelista är som följer:

1)    Jag vill bli frisk, smärtfri och kunna träna och orka jobba igen.  Detta är överst på önskelistan och något ingen annan kan ge mig.  Jag kan bara önska att det blir så.  Och om det inte blir så att jag får lov att bli frisk och smärtfri, pigg och glad,  så önskar jag mig att jag lär mig hantera smärtan, och få må så bra som jag kan må, och åtminstone kunna träna igen, även om inget annat funkar.

2.   Jag önskar mig en Fransk Vädur.  Jag tycker vädurarna är så himla fina, och djur får mig att må bra även om jag mår dåligt.  

3) En Ullaredsresa!  Jag har inte så gott om kläder längre, så jag skulle verkligen behöva göra en inköpsresa till Ullared.

4)  Nya glasögon och ny frisyr....men det kommer det bli förr eller senare oavsett.

Sådär!  Nu ska jag motarbeta mina impulser att gå bort och köpa chips!