Jag var hos läkaren igår. Igen.  Den här gången den bra manliga läkaren. Han är bekymrad för mig, till skillnad från den kvinnliga som jag träffade förra veckan som tyckte att jag kunde gå tillbaks till jobbet, och träna lugnt oavsett huvudvärk och svimningar.

Det tyckte inte min manliga läkare.  Att jag svimmar när jag blir lite anfådd och varm tyckte han inte var något bra tecken. 

Han pratade om  Hortons huvudvärk , men trodde ändå inte att det var korrekt eftersom man förvisso kan svimma av smärta, men man svimmar inte annars.  Och huvudvärken kommer redan när man sover, man vaknar alltså med den, medan min debuterar oftast när jag ställt mig upp och tagit några steg.  Och att den kommer tillbaks vid fysisk ansträngning, det gör inte Hortans.

Jag tar fortfarande värktabletter på morgonen, även om de inte hjälper nämnvärt, dock gör de mig lite mer groggy och jag somnar lättare om. För att vakna utan värk....eller utan helvetesmärtan, för vanlig spänningsvärk har jag ju. Jag är öm i hela skallen under resten av dagen. 

Nu är jag sjukskriven till midsommar. Troligtvis resten av sommaren också om det inte ger sig.

Men jag kan inte påstå att jag ser fram emot en sommar eller en semester när jag är invalidiserad halva dagen.

Nu håller jag på att läsa Migränyoga.  

Och ska bekanta mig med de övningarna, för att se om de på sikt kan hjälpa. 

Jag ställde mig på crosstrainern idag, trampade på väldigt låg intensitet.  Jag tänkte att om jag kör sakta, och långsamt så att jag inte blir varm, men även om det var långsamt och lätt, så efter fem minuter så började pulsen öka, och andningen blev LITE snabbare, även om det var i prattempo.  Men det räckte för att sätta igång dagens andra smärtattack.  Tack och lov håller det inte på lika länge, utan verkar ge sig efter en kvart , tjugo minuter.