Nästa vecka, på min självaste födelsedag, har jag tid hos neurologen.

För att förbereda mig, och underlätta för honom har jag börjat skriva ett dokument där jag sammanfattar min värkproblematik sedan ungdomen.  Än så länge har jag bara rubriken huvudvärk, men redan hunnit fylla ett A4.

Och när man sätter sin problematik på skrift sådär, så kan jag inte låta bli att undra "hur orkar hon?" .   Känns inte som om det är mig jag skriver om.  För allt i mitt liv är ju inte jämmer och elände.  Nästa rubrik kommer bli Svimning. Sedan Känselstörningar.  Koncentrations och uppmärksamhetsproblematik.  Och motorisk försämring.

Det kommer bli mycket.  Och jag är nog dödligt sjuk. Undrar hur jag överhuvudtaget kan leva och överlevt när jag mått som jag mått, och haft så ont som jag haft.

Jag var hos läkaren idag. Igen.  Jag ska få prova på att ta lugnande iställer för smärtstillande.  Det smärtstillande hjälper inte ändå. Under mina attacker med helvetesmärta vill jag helst bli så sonkad att jag inte bryr mig om något. 

Jag vet inte om det här kommer hjälpa, men han tyckte att om jag bara tar citodonen för att jag blir lite dåsig av den och har lättare att somna ifrån smärtan, så är det bättre med riktigt lugnande istället.  Och det kan han ju ha rätt i.  Det är ju ändå ingen ide att äta läkemedel som inte hjälper.  Sjukskrivningen har förlängts till 15/7 nu, sedan är det väl neurologen som tar över antar jag.  Ska bli spännande att se vad de kommer fram till.

En nackdel med att vara sjukskriven är att alla dagar är likadana.  Jag hade tex ingen aning om att det är midsommarafton imorgon.  Jag trodde att det var under helgen.

Nåja, vi har inga planer ändå, eftersom jag är invalidiserad första delen av dagen. Nu ska jag gå och lägga mig därmot och hoppas på att det blir en bra dag imorgon. 

Trevlig midsommar!