Nästa vecka, på min självaste födelsedag, har jag tid hos neurologen.

För att förbereda mig, och underlätta för honom har jag börjat skriva ett dokument där jag sammanfattar min värkproblematik sedan ungdomen.  Än så länge har jag bara rubriken huvudvärk, men redan hunnit fylla ett A4.

Och när man sätter sin problematik på skrift sådär, så kan jag inte låta bli att undra "hur orkar hon?" .   Känns inte som om det är mig jag skriver om.  För allt i mitt liv är ju inte jämmer och elände.  Nästa rubrik kommer bli Svimning. Sedan Känselstörningar.  Koncentrations och uppmärksamhetsproblematik.  Och motorisk försämring.

Det kommer bli mycket.  Och jag är nog dödligt sjuk. Undrar hur jag överhuvudtaget kan leva och överlevt när jag mått som jag mått, och haft så ont som jag haft.

Jag var hos läkaren idag. Igen.  Jag ska få prova på att ta lugnande iställer för smärtstillande.  Det smärtstillande hjälper inte ändå. Under mina attacker med helvetesmärta vill jag helst bli så sonkad att jag inte bryr mig om något. 

Jag vet inte om det här kommer hjälpa, men han tyckte att om jag bara tar citodonen för att jag blir lite dåsig av den och har lättare att somna ifrån smärtan, så är det bättre med riktigt lugnande istället.  Och det kan han ju ha rätt i.  Det är ju ändå ingen ide att äta läkemedel som inte hjälper.  Sjukskrivningen har förlängts till 15/7 nu, sedan är det väl neurologen som tar över antar jag.  Ska bli spännande att se vad de kommer fram till.

En nackdel med att vara sjukskriven är att alla dagar är likadana.  Jag hade tex ingen aning om att det är midsommarafton imorgon.  Jag trodde att det var under helgen.

Nåja, vi har inga planer ändå, eftersom jag är invalidiserad första delen av dagen. Nu ska jag gå och lägga mig därmot och hoppas på att det blir en bra dag imorgon. 

Trevlig midsommar!

 

Joline

22 juni 2012 21:35

Jag skickar en varm kram till dig!

http://enmatmissbrukareskamp.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...