Idag har varit en bra, bra dag!  Om man sätter saker och ting i perspektiv. 

Jag somnade sent, sent igår.  Runt 03 på natten.  Inte en gång vaknade jag, utan vaknade först vid 11-tiden.  Gosade med katten, satte mig upp, gosade ännu mer med katten, och gick sedan upp.  Men ingen helvetessmärta. Ingen attack. 

Jag gick ut med hunden, och det var så varmt och skönt väder ute.  I långsam takt gick vi 3 km under 40 min.  Jag blev yr och det svartnade för ögonen några gånger men jag svimmade inte. 

Att jag inte har haft någon helvetesmärta idag innebär inte att jag inte haft värk, för jag har haft en stark spänningsvärk.  Och för något år sedan så skulle denna värken vara något jag hade sjukskrivit mig för, men idag kändes det som om jag flög.  Att inte behöva ha så ont att man blir svimfärdig och vill skrika...så underbart!

Naturligtvis så ville jag sätta igång och träna, men visa människor fick mig att ändra mig. Det fick bli ytterligare en längre långsam hundpromenad. 

Jag vet inte vad det är som gjort att jag just idag inte fått någon helvetessmärta när jag haft det varje morgon/förmiddag varje dag sedan...början av maj.  Men jag njuter av varje sekund, och jag njuter av känslan att det just idag känns som om jag är på bättringsvägen.  Kanske är det inte så men jag tillåter mig att hoppas det idag.

Imorgon skall jag till till optikern och se till att få min nya glasögon...och livet känns mer hoppfullt  

Jag fick sjukpenning igår vilket gjorde att en stor klump släppte. Nu kan jag köpa nya glasögon, och klippa mig. Visst det är inget livsnödvändigt.  Jag har glasögon jag kan se med, synen är något försämrad, då jag inte gjort någon ny synundersökning på 5 år.  Och med min huvudvärk så vill jag göra det jag kan för att själv påverka värken. Nya glasögon är en del i det. 

Idag hade mina barn skolavslutning.  Och jag kände på morgonen att det fanns ingen chans att överhuvudtaget ta mig dit,  så mannen följde med barnen på avslutningen. 

En stund efter att barnen kommit hem igen kunde jag stå på benen, och då gick vi och köpte fika.  Något för att fira deras avslutning. 
Den är fel att säga att jag börjar vänja mig vid smärtan, men jag känner att jag kan hantera den bättre. 

Jag har även bestämt mig för att ta tjuren vid hornet och tala om för läkaren och säga att jag faktiskt känner mig deprimerad.  Jag ska också höra om alternativ till värktabletterna. Värktabletterna hjälper ändå inte mot smärtan, anledningen till att jag tar den är att kodeinet gör mig lite groggy så det är lättare för mig att slappna av och sova bort smärtan.  Och då tycker jag det känns onödigt med värktabletter, det kanske räcker med någon form av lugnande som gör mig lite avslappnad och dåsig, så jag lättare tar mig igenom attackerna.

Andra beslutet är att jag kommer från och med imorgon ägna 20 minuter dagligen åt yoga. 

Just nu har jag svårt med att hålla kosten.  Det slinker ner mycket som inte ska slinkas det.  Jag vet att det beror på att jag mår dåligt i mig själv, och inte orkar lägga energi på kosten också.   Det känns många gånger som att vissa typer av mat, snacks, godis är det ända goda som händer, och att dra in på det känns.....för jobbigt just nu.  Därmot försöker jag har viss kontroll så det inte blir överätning.  Eller jag försöker inte ha kontroll, jag har kontroll, men jag väljer ibland tex tröstätning som det minst dåliga av två dåliga ting.  Och tröstätning är då ett väldigt bra alternativ.    Ett val.  Och så snart jag kan så lovar jag att;