Alltsom sommaren håller på att gå mot sitt slut, och jag en av mina värsta somrar någonsin, så försöker jag utarbeta någon form av plan så jag kan gå vidare.  Smärtmässigt kan det inte bli så mycket värre, och efter att ha läst två böcker så har jag insett att troligtvis bara finns ett enda botemedel eller hjälp för mig att komma vidare i min smärthantering.

Det är rörelse. Träning.

Så jag tänker den tid jag har kvar av min sjukskrivning, 3 veckor, ägna tiden åt att träna.  Så länge jag inte har feber eller ont i halsen, så tänker jag träna. 

Målet med träningen är inte nödvändigtvis att gå ner i vikt. Fast det är en välkommen bonus, därmot att minska midjeomfånget med 10 cm. 

Öka min styrka. 

Två dagar i veckan träna överkropp och två dagar i veckan träna ben.  Och två dagar i veckan jogga/springa.

Inom en månad lär jag veta om det är är något som är bra för min kropp eller om det är dåligt.  Det är troligt att min värk blir värre med styrketräning, men  förhoppningsvis blir bättre i slutändan.  

I lördags tränade jag för första gången på en vecka.  Väldigt lätt styrketräning.

Jag använde min bodybar och justerade tyngden med att vira på banden.

Jag körde 3 set med 10 repetioner, men är osäker på om det var rätt nivå.  Vissa övningar bliv jag jätteslut av, som att träna armarna, biceps,triceps, medan jag hade kunnat göra 2 ytterligare set benböj till.

Jag har börjat studera övningar mycket nogrannare nu och ska försöka lägga upp ett program som jag även kan köra hemma, så jag inte är beroende av gymmets grejer. 

Jag har även tagit formkort på hur jag ser ut nu, och i början av september ska det bli intressant att se om det är någon skillnad alls.

Tyvärr är det bara träningen jag känner att jag fått en nytändning i.  Med lite tur kanske resten löser sig när jag kommer igång med träningen.  Än så länge har vi ingen svar på min h-e smärta eller hur den kan behandlas.  Något har den ändrat karaktär också....eller om det är jag som har gjort det. 

Men jag upplever inte att den kommer så pang på längre.  Det är nästan att jag kan känna av att det är på gång, och mentalt förbereda mig på smärtan. 

Jag är inte heller helt utslagen längre.  Jag kan gå på toaletten utan att tuppa av.  Jag kan gå upp och dricka. Jag kan till och med svara när någon frågar mig något. 

Det kommer inte heller varje dag.  Den här veckan bara 3 av 7 dagar.  Å andra sidan har den vara halva nätter och förmiddagar. 

Men träningen hoppas jag att både min generella värkproblematik och h-e smärtan kommer bli bättre,  och att sömnen kommer bli bättre. 

Min ambition nu inför hösten är att jag kommer in i en bra rutin med träningen, så att jag inte blir sjuk hösten/vintern igenom som jag brukar bli.  När det blir kallt brukar smärtan bli ännu värre, och  det är inte ovanligt att jag inte kommer upp ur sängen kalla vinterdagar.  Men än är det inte vinter. 

Nu börjar nedräkningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...