Idag har jag varit en vinnare.  Jag har gjort saker som jag för några år sedan inte trodde var möjligt.

Redan igår kväll satte h-e smärtan igång.  Kanske triggat av nervositet för idag, kanske inte. Jag vet inte vad som triggar den.  Sömntabletter och en citodon sedan sov jag gott, för att vakna runt 6-tiden med samma jävla smärta. Ytterligare sömntabletter och alarm på klockan.  

En timme tidigare än planerat ( jag trodde jag var sen) satt jag och hunden på tåget på väg till slutträffen för Hundra Grymma Dagar.  

Jag hade stämt träff med en tjej som skulle på i Jakan, men eftersom jag var en timme tidig så väntade jag in henne på stationen.   Jag var inte nervös, inte...så där tyst jag trodde jag skulle vara.  Som jag brukar vara.

Sedan möttes vi alla upp upp i...någonstans som jag redan glömt vad det hette.  Hunden var så uppspelt, så många nya människor som VILLE hälsa på honom.  Snacka om isbrytare.

Bara detta att jag...lilla jag...åker till ett ställe jag aldrig varit på tidigare och för att träffa människor jag aldrig träffat tidigare mer än på fejjan.  Det har jag aldrig gjort förut.  Någonsin! 

En annan världspremiär, något som de andra på träffen kanske inte tänkte på, men så naken som jag var på slutträffen har jag aldrig varit.  Knappt ens på stranden.

Igår köpte jag en klänning på Lindex för 50 kr på rea.  Och kanske var det en situation där sömntabletterna ännu inte gått ur kroppen, eller ett infall av....tja upphetsning.  Men jag tog på mig denna klänning.

Och då ska jag tala om att jag inte kan minnas när jag hade en kjol/klänning som slutar ovanför knäna, utan att ha tights under. Och eftersom jag redan visat mig i bara underkläder här, så tänkte jag låta er andra som inte var på slutträffen ta del av min världspremiär här.

Utöver magen är benen det jag har mest komplex över.  De är fula och fulla med blåmärken, men ändå sätter jag på mig denna klänningen när jag ska till en träff med en massa främlingar.  Det visar hur boostat mitt självförtroende har blivit, trots att min fysik är under all kritik.

Dessutom fanns det en tjej på träffen (du vet vem du är) som gjorde min dag. Eller kanske gjorde hon hela mitt år.  Hon sa att jag var mycket snyggare i verkligheten för hon hade inte känt igen mig, trots vi är vänner på fb.

Jag tror jag blev kär i henne där och då  

Så här såg det ut när vinnarna korades, och trots att jag inte var en av dem ( och det hade jag naturligtvis inte förväntat mig så kände jag mig som den största vinnaren.  Jag tror jag hälsade på de flesta, men efter en stund visste jag knappt vilka jag hälsat på eller inte. 

Tyvärr fick jag ge mig av lite tidigare för min lilla hund blev trött och  överstimulerad.  Ni vet hur barn är när de är trötta och överstimulerade?  Med skillnad att denna lilla vovven då väger 55 kg, och agerar instinktivt när han ser bollar, freespees.  Så efter 15 åkte vi hem.  Efter att ha virrat omkring lite för att hitta tunnelbanan, för det var tydligen Stockholms Marathon idag. 

Jag var trött, men ännu tröttare var hunden.  

Som avslutning vill jag bara presentera en ny familjemedlem.  Katten Arcona är ganska nyfiken och vet inte om det är middag....eller leksak...eller kanske ett mordvapen....se själva.

 

carola

16 juli 2012 20:49

hej vännen..
Har själv inte kunnat sovit på flera nätter, sömn är min viktigaste medicin.
Vill inte ta mer medicin för då blir jag en zoombi men det struntar läkaren i:)
I kväll blir det 2 atarax och insomningstablett och se om det hjälper.
Höjer vi någon medicin kommer jag inte upp på morgonen...tok hur man än gör.
Stor kram till dig

http://mammacarola.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...