Jag har mått mycket bättre de här två dagarna som jag med pillerhjälp fått lov att somna tidigare, redan faktiskt runt 21, när h-e smärtan sätter in.   Jag somnar inom en kvart och sover HELA natten....fram till 8-9 och vaknar.....smärtfri.  Helt fantastiskt är det.

Igår bestämde jag mig för att träna på Crosstrainern.  Och eftersom jag numer för att utvecklas testar att gå utanför min komfortzon, så kommer jag lägga ut en söt liten video på hur jag ser ut efter träning.  Jag har alltid avskytt att se mig själv på bild, ännu mer höra min egen röst.

Så därför utsätter jag mig själv och därmed er läsare med denna ljuva video  

Imorse när jag vägde mig så väntade en annan överaskning. Nämligen -0,7 kg!!!!

Vågen stod på 89,2kg.  Jag klev av och klev på igen.  89,2 kg.

Så sent som i november vägde jag 99,9 kg.  Jag var granne med 100 kg. 

En annan sak som jag gjort för att gå utanför min komfortzon är att ha anmält mig till en s.k  Bootcamp med Slavdrivaren och DiselDoris   Jag känner dem inte personligen, men de verkar inte vara så farliga irl som på nätet.  Så hur rimmar detta ihop med hälsan?  En del saker känner man att man måste göra, det finns inget rim och reson i resonemanget, men detta är något jag vill och människor jag vill träffa.  Och eftersom jag och min kropp liksom sitter samman så får den så vackert följa med.   Jag är sjukskriven augusti ut, och som läkaren säger, så måste jag puscha mig själv, så jag orkar med en vardag, och en vardag med jobb eller snarare arbetslöshet när jag är frisk.  Om jag blir frisk.  Vi  vet ju inte vad detta beror på än.  Jag är bara SÅ otroligt glad över att jag faktiskt kan få börja träna.  Att kunna röra sig utan att svimma....fan det är rena drömmen!   Ni fattar inte hur glad jag är över att kunna leka med hunden, att kunna jogga, att kunna köra på Crosstrainern utan att tuppa av. 

Något annat härligt är att vi är barnfria en vecka.  Känns otroligt! Underbart!  Och härligt att de får uppleva något annat än en sjuk mamma.