Jag är inne på min tredje månad som sjukskriven.  Nu när svimningarna gett sig så känner jag att jag mår riktigt bra.

Inte bra som i frisk. Inte bra som i oj nu ska här jobbas. 

Men som sjukskriven så känner jag mig lite kluven, får man må bra som sjukskriven?  Tänk om fk säger att "kan du gå så kan du jobba"? 

Mina sista dagar har varit bra.  Jag vaknar och får helvetesvärk som vanligt.  Men då tar jag två krossade sömntabletter, och inom en kvart somnar jag gott.  Jag vaknar 3-4 timmar senare, och mår bra.  Den vanliga kraftiga spänningsvärken som brukar följa helvetesvärken är så gott som borta.  Troligtvis för att jag inte spänner mig och kvider som jag gör annars.

Utan sömntabletterna utan vanliga citodon så står jag förvisso på benen runt lunch men känner mig oftast inte som människa förrän runt 15.

Men nu är jag människa redan när jag vaknar.  Och nu när jag kan promenera längre än 800 meter utan att svimma, och t.om jogga utan att tuppa av, ger mig tillfredställelse och gör att jag mår bra.  Utan att för den del känna mig frisk.  Förstår ni skillnaden?

Jag är livrädd för att behöva gå tillbaks till ett jobb jag inte kan fixa.  Jag tänker att jag kanske kan mäkta med mitt nuvarande jobb runt 3 timmar, på eftermiddagen/kvällen.

Jag vet inte....jag vill må bra.  Kan jag träna så mår jag bra.  Men det är stor skillnad att orka träna kanske 30 minuter på en dag, mot att jobba. 

Jag får fortfarande kraftig huvudvärk.  För vanliga människor skulle kalla det migränliknande.  För mig är det en befrielse, jämfört med helvetesvärken.  Citodon, och stesolid tar den värken,  men det är uteslutet med någon större tankeverksamhet. 

Min kognitiva förmåga har sänkts drastiskt under de två sista åren.  Från att ha upplevt mig ganska smart, så känner jag mig ganska dum.  Jag glömmer mycket, jag har blivit klumpig på ett sätt jag inte var för 2 år sedan.

Därmot har jag fått ett jävlar anamma som jag inte haft tidigare.  Jag vill må bra!  Jag vill göra allt för att må bra!  Samtidigt är jag livrädd för att jag ska börja "må för bra" för fk.  För jag är ju inte frisk.  Jag kan ju inte jobba.  Jag kan slösurfa.  Jag kan under korta perioder koncentrera mig, tex för att skriva ett blogginlägg. 

Jag funderar på vad jag kan göra. Vad jag orkar göra?  Gå tillbaks till mitt jobb?  Inom några veckor kommer fk, kräva att jag söker andra jobb.  In i rehabiliteringsprocessen.

Jag har försökt få tag på min fk-handläggare men de har semester, även vikarien.  Hur käckt är det? De vill ha kontakt med mig, men är själv onåbara. 

Samtidigt kvarstår funderingarna, får man må bra, får man göra sådant som gör att livet känns värt att leva, även om man är sjukskriven?

Nu ligger jag på -10,3 kg.