Okej,  så här är det.  Jag har talat med läkaren, och allt ser hittills bra ut.  Inga tecken på pågående inflammation, och trycker var som det skulle.  Några provsvar kommer först om några veckor, så det är det kommer jag få svar på då.

Så angående yrsel, matthet, svaghet, svimning så fick jag förklarat det för mig så här. Efter en lumbalpunktion, så läcker lite,lite ryggvätska ut under några dagar, vilket förändrar trycket när man är upprätt. Vanligtvis visar sig detta i form av en hiskelig huvudvärk, så att man kan svimma. 

Eftersom jag dock inte är vare sig normal eller vanlig, så har jag ingen huvudvärk alls.  Nja..en liten prick på höger sida av bakhuvudet, men jag kallar det inte ens huvudvärk.  Som ett litet nålstick bara.

Som denna icke-normala människa jag är, så visar det sig i form av svaghet, matthet, och yrsel.  Bör gå över inom några dagar.  Och eftersom jag är en sådan där person som får alla möjliga ovanliga biverkningar på mediciner, så kan vi väl kalla detta fenomen...en unik biverkning.

När jag ligger ner mår jag mycket bättre, så det förklarar att det faktiskt är trycket det är frågan om.  Jag skall väl inte ligga pall hela tiden men några dagar, ska jag vara mer liggandes än upprätt, så bör det läkas fortare.

Det om det.   Eftersom det nu inte verkar vara någon form av inflammation nu, så är det ju behandlingsfrågan. 

Och jag skall frångå värktabletter så mycket det nu är möjligt.  Ska jag ta, så ska jag ta Ipren eller möjligtvis Bamyl.   Kan jag klara mig utan så är det bäst. 

Så är det då överlevnadsfrågan?  Hur skall jag överleva och inte ta livet av mig när det här pågår?  Eftersom det faktiskt är det jag är mest rädd för. 

Så jag kommer fortsätta på sömntablett-behandlingen.  Får jag h-e smärtan på kvällen natten så ska jag ta propavan+ Zoolpedem så kommer jag förhoppningsvis sova hela natten,  nackdelen då är att jag får stå ut med huvudvärken på morgonen. I den mån jag faktiskt kommer fortsätta få den.  Min neurolog mål är att jag ska få tillbaks mitt liv inom en månad.  Det får vi väl hoppas på!

Fortsätta träna, dock inte de två närmaste dagarna.  Då är det ligga som gäller.

   Dags för ny formbild, och det syns kanske inte så mycket men mellan första och sista bilden skiljer det 13 cm runt midjan, dessutom tycker jag att man kan ana en midja där man inte tidigare kunde det.

Imorgon åker mina barn till sina morföräldrar i andra sidan sverige, och jag och sambon blir barnfria under en vecka.  Det är verkligen efterlängtat så jag hoppas att jag får möjligheten att känna mig så frisk som möjligt. 

När jag känner mig mer frisk så ska jag börja träna mer målmedvetet. Har så många förebilder som förändrat sin kropp så mycket med träning på ganska kort tid också.  Jag blev väldigt motiverad på 100 grymma dagar-träffen.

Och till jul hoppas jag kunna visa en mycket mer förändrad kropp.  Mer fit och sund.  Framför allt smärtfri.