Okej,  så här är det.  Jag har talat med läkaren, och allt ser hittills bra ut.  Inga tecken på pågående inflammation, och trycker var som det skulle.  Några provsvar kommer först om några veckor, så det är det kommer jag få svar på då.

Så angående yrsel, matthet, svaghet, svimning så fick jag förklarat det för mig så här. Efter en lumbalpunktion, så läcker lite,lite ryggvätska ut under några dagar, vilket förändrar trycket när man är upprätt. Vanligtvis visar sig detta i form av en hiskelig huvudvärk, så att man kan svimma. 

Eftersom jag dock inte är vare sig normal eller vanlig, så har jag ingen huvudvärk alls.  Nja..en liten prick på höger sida av bakhuvudet, men jag kallar det inte ens huvudvärk.  Som ett litet nålstick bara.

Som denna icke-normala människa jag är, så visar det sig i form av svaghet, matthet, och yrsel.  Bör gå över inom några dagar.  Och eftersom jag är en sådan där person som får alla möjliga ovanliga biverkningar på mediciner, så kan vi väl kalla detta fenomen...en unik biverkning.

När jag ligger ner mår jag mycket bättre, så det förklarar att det faktiskt är trycket det är frågan om.  Jag skall väl inte ligga pall hela tiden men några dagar, ska jag vara mer liggandes än upprätt, så bör det läkas fortare.

Det om det.   Eftersom det nu inte verkar vara någon form av inflammation nu, så är det ju behandlingsfrågan. 

Och jag skall frångå värktabletter så mycket det nu är möjligt.  Ska jag ta, så ska jag ta Ipren eller möjligtvis Bamyl.   Kan jag klara mig utan så är det bäst. 

Så är det då överlevnadsfrågan?  Hur skall jag överleva och inte ta livet av mig när det här pågår?  Eftersom det faktiskt är det jag är mest rädd för. 

Så jag kommer fortsätta på sömntablett-behandlingen.  Får jag h-e smärtan på kvällen natten så ska jag ta propavan+ Zoolpedem så kommer jag förhoppningsvis sova hela natten,  nackdelen då är att jag får stå ut med huvudvärken på morgonen. I den mån jag faktiskt kommer fortsätta få den.  Min neurolog mål är att jag ska få tillbaks mitt liv inom en månad.  Det får vi väl hoppas på!

Fortsätta träna, dock inte de två närmaste dagarna.  Då är det ligga som gäller.

   Dags för ny formbild, och det syns kanske inte så mycket men mellan första och sista bilden skiljer det 13 cm runt midjan, dessutom tycker jag att man kan ana en midja där man inte tidigare kunde det.

Imorgon åker mina barn till sina morföräldrar i andra sidan sverige, och jag och sambon blir barnfria under en vecka.  Det är verkligen efterlängtat så jag hoppas att jag får möjligheten att känna mig så frisk som möjligt. 

När jag känner mig mer frisk så ska jag börja träna mer målmedvetet. Har så många förebilder som förändrat sin kropp så mycket med träning på ganska kort tid också.  Jag blev väldigt motiverad på 100 grymma dagar-träffen.

Och till jul hoppas jag kunna visa en mycket mer förändrad kropp.  Mer fit och sund.  Framför allt smärtfri.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...