Måste höra med er läsare om ni känner igen detta fenomenet. 

I perioder under en lång tid har jag haft/fått pirrningar...eller som små elektriska stötar, känns ungefär som när man har en tensapparat, det vibrerar liksom i läppar, fingrar, panna,  och på framsidan av vaden.

Det gör inte ont, inte alls, men det känns lite obehagligt.  Detta har varat sedan jag vaknade idag. Känns lite mer när jag går och rör på mig.  Det känns väldigt mysko.  Är detta något som ni andra känner igen, eller är det en konstig åkomma bara jag dras med?

Något jag saknar, och alltså verkligen saknar, är träningen. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till en sådan punkt att jag längtar efter att få träna och köra slut på kroppen. Jag som alltid avskytt att träna.

Jag vill kunna powerwalka igen, och jogga. Jag vill kunna gå till gymmet och köra slut på kroppen, och överrösta fibrosmärtan med riktig träningsvärk. 

Just nu är känslan så stark att jag funderar på att gå ner och köra ett pass även om jag svimmar av det. Det är helt sjukt, att min kropp blir sämre av det som gör mitt psyke starkare.  

Jag känner mig som en treåring, vill bara lägga mig ner på golvet och sparka med benen och skrika "JAG VILL!!!!".

Alltså jag bryr mig inte om jag förlorar jobbet, jag bryr mig inte om om jag inte kan sköta hushållet, bara jag får TRÄNA!  Känns som jag har hakat upp mig på något här.   Samtidigt räcker det med att jag ligger i sängen och spänner mage och core området, för att känna mig yr och svartnig i ögonen.  Vad? Varför? 

Varför nu? Varför jag? 

Suck.......

 

Sofia

2 juni 2012 22:48

Oh vet du jag älskar den låten!! Ja visst är män roliga haha =) kram kram

http://livetefterengbp.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...