Ikväll är jag halvt gräsänka. Äldsta sonen är hemma men resten av familjen har åkt till svärmor.

När helvetesmärtan avtagit så traskade jag iväg till centrum för att hyra film, sådana filmer jag inte får se när mannen också ska se.  I den kategorin är alla svenska filmer, drama, kärlek tja..allt utom action och Sci-fi.

Så jag passade på att hyra följande filmer:

Jag har köpt frukt att mysa med. Chips och snacks är härmed bannlysta.  Det är väldigt mycket dyrarare att köpa vindruvor, päron och äpplen istället för 300 gram chips. Så det är tur att jag inte är fattig, för då hade det blivit dyrt att gå ner i vikt.  Det är det förvisso nu också, men nu är jag värd det.

Hursom...när jag kom hem efter att ha handlat och hyrt filmer så svartnade det för ögonen, och i nästa sekund slickar hunden mig i ansiktet, när jag ligger på hallgolvet. Han buffar på mig med tassen, och ger sig inte förrän jag svarar honom.  Man är ju lite desorienterad när man vaknar upp efter att ha svimmat.  De första gångerna höll jag på att få panik efter men nu är jag mest rädd för att göra illa mig.  

Jag har märkt att jag blivit ganska härdad.  Det som får Svensson att ringa 112  bryr jag mig föga om.  Jag får akuthuvudvärk,  jag får så ont att jag svimmar,  jag svimmar utan att ha ont.  

Hade läkarna varit bekymrade så hade nog jag varit det också.  Men de bryr sig föga...och varför ska jag hetsa upp mig då?  

Ikväll ser jag fram emot Hamilton och 50/50. En mysfredag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...