I värsta helvetes-smärt mood så fick jag pallra mig upp 7.45, sätta på mig kläder, och ut i bilen.  Mådde illa, och var ljuskänslig också, så jag är inte helt säker på att migrän inte var inblandad i leken också.

Väl inne på neuromottagningen så fick jag vänta en halvtimme i det f-b väntrummet, innan jourläkaren kom, som skulle göra provet.  De såg ju hur påverkad jag var, och jag ville bara lägga mig på britsen och få allt överstökat.

Allt gick jättebra.  Jag fick någon lokalbedövningsspruta som sades kunde göra ont, men inte mycket övervinner h-esmärtan så jag kände knappt någonting.  Läkaren tyckte jag kutade rygg som om jag tränat yoga länge, och det har jag ju.....inte. 

Ungefär i 20 minuter låg jag på britsen och blev tappad på vätska.  Sedan kände jag den välbekanta känslan av att hålla på att svimma, vilket jag inte fick göra för då skulle jag tappa hållning och allt.  Läkaren och sköterskan trodde först att det var pga lumbalpunktionen, men jag berättade att det var pga smärtan i huvudet, vad som hände i nedre delen av ryggregionen kände jag inte.  Lika plötsligt som smärtan kom så försvann den strax innan de var färdiga.

Trycket i hjärnan var bra, och vätskan var klar som vatten.  Så det är bra.  När de var färdiga så fick jag gå.

Jag mådde bra. Ingen huvudvärk, bara lite spänt i ryggslutet där de tagit provet.

Min sambo och dotter var med, väntade utanför, så när vi var färdiga så skulle vi gå.  Sambon skulle gå på toaletten och jag börjar känna mig kallsvettig och yr. 

Sedan minns jag inget mer....förrän jag vaknade upp på en brits, med två sköterskor som ställde en massa frågor till mig.  Jag minns att jag hade väldigt ont i ena armen,  ont i båda händerna, och jag hade ingen kraft alls.  Kunde inte ens lyfta armen.  Jag fick veta att jag hade svimmat av ute i korridoren, men inte på mitt vanliga sätt.  Jag hade tydligen varit väldigt medtagen och medvetslös en längre stund.  Som jag förstår så är det närmare en timme där jag inte kommer inhåg vad som hände.  Blodtrycket hade de tagit direkt när jag var avsvimmad att det var bra. 
Efter 3 timmar hade jourläkaren fortfarande inte kommit och jag mådde bra igen. Så jag fick lov att åka hem även utan att ha träffat jourläkaren.

Vi åkte till McDonalds, och jag struntade högtidligt i LCHF och tog en stor McFeast med pommes.

Så länge jag satt ner så kändes det hyfsat, lite yr bara.  Men när vi kom hem så tog promenaden från bilen och hem slut på mig.  Lade mig igen.  Och blir återigen kallsvettig, och svimmar av i sängen.  Vaknar upp, eller kommer till medvetande iaf en timme senare.

Resultaten på proven vet jag inte en, men det ser positivt ut rent inledningsvis. Dock känner sig sambon orolig för att jag "blir så konstig".   Fortsätter det så får jag väl åka in igen.  Men jag hoppas inte jag behöver det. 

Jag har inte sovit så mycket under flera nätter och h-e smärtan gör mig väldigt spänd.  Så det kan ju vara en kombination av det och att jag vart nervös under ryggmärgsprovet + att jag hade så in i helvete  ont just då. 

Jag mår fortfarande inte helt bra.  Okej så länge jag ligger, men känner mig väldigt konstig när jag är upprätt, och till och med nu, när jag bara legat och skrivit. Känns svullet i armarna, spränger liksom, känns svullet i fingrarna och har inte så mycket kraft kvar.

Så jag avslutar nu...så får vi se vart detta leder till.

 

Dieseldoris - från soffpotatis till bodybuilder

19 juli 2012 16:54

Men herregud... Hoppas verkligen att du "kommer på banan" snart igen och mår bättre! Följer ju dig lite titt som tätt och undrar givetvis vad det är som orsakar detta..

Kram till dig från oss i Vingåker

http://dieseldoris.kroppsnytt.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...