Jag förstår inte riktigt vad som har hänt.  Under hela min sjukdomsperiod har jag haft en längtan till att komma igång med träningen. I måndags gav läkaren mig klartecken att testa lite mer lågintensiv motion.  Igår testade jag att köra 10 minuter på Crosstrainern. 11 minuter totalt.  Inte mycket, men 6 av dessa minutrarna var högintensiva.

Idag inträffade något som gjorde mig ledsen, och frustrerad.  Jag satte på mig löparkläderna, tog med mig hunden som livvakt och gick ut och joggade. 

Sista gången jag joggade var i slutet av April.  Då joggade jag 4 km i sträck.

Nu var jag övertygad över att jag skulle få börja från noll igen.  När jag började med att försöka jogga så orkade jag ca 200 m och sedan var det blodsmak i munnen.

Idag gick jag  ut och joggade.  Gick några steg, fortsatte jogga.  1,9 km, varav 1,5 km jogging.  Det gick!!!  Jag blev trött svettig, och en stund efteråt fick jag en jävlig huvudvärk, men den gick inte att jämföra med den jag brukar ha natt/morgon/förmiddag.

Det kändes jäkligt bra!  Efter rundan var all ilska,  frustration och ledsenhet borta.  Kvar fanns bara svett och onda muskler, och anfåddhet.  Nu vet jag att jag kan...utan att svimma. 

Nu kommer det bli en liten stunds motion varje dag, tills jag når min forna form.  Kanske går jag ner lite mer på kuppen. 

Jag måste säga att när helvetesmärtan blivit värre, så känns det helt fantastiskt att faktiskt kunna träna på eftermiddagen, och känna sig tillfredsställd. 

Jag har även fått tid till ryggmärgsprov sista juli. Så jag hoppas att vi får svar på vad det är jag genomgår.

 

carola

12 juli 2012 21:43

Fan vad du är duktig.
Kommer inte alls igång med joggningen jag, så sjukt tråkigt.
Tog 20 min på crosstrainern idag + 10 på cykeln.
Tack för dina ord, skönt att veta att man inte är ensam om sina känslor.
Varma kramar

http://mammacarola.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...