Jag har hamnat i en dipp. Det började igår.  Hunden stukade foten, och haltade. Inga promenader igår, så jag bestämde mig för att ta en total vilodag, och inte ha dåligt samvete.  Det var skönt,  jag låg och läste hela dagen.  Men idag så hade jag ju bestämt mig för att träna.  Först så vaknade jag vid 12-tiden, och det är ju helt sjukt sent. 

Hunden gick normalt, men ändå ville jag inte gå någon långpromenad. Jag kände mig bara nere.  Ville bara skita i motion och viktminskning och möla i mig chips och glass och godis.  Ville bara ligga i sängen. 

Motivationen helt borta.  För vems skull gör jag detta?  Jag gör ju det för att må bra.  Jag vet ju att jag mår bra av det, av att träna och att röra på mig. Eller bra, men åtminstone bättre än jag gör när jag låter smärtan ta över.

Nu har jag ju anmält mig till vårruset.  Nu måste jag ju sätta igång med träning. På allvar.  

Jag har fått rannsaka mig själv. Och jag har kommit på att jag fortfarande inte är där att jag vill offra något för att nå något. Jag vill, tror och hoppas fortfarande, att allt ska komma av sig själv, utan att jag ska behöva ge upp något.  Bekvämlighet. Lathet.

Jag dippar......men jag kommer inte ge upp!

Jag kommer fortsätta kämpa. Och troligtvis kommer jag få jobb snart.  Då är det tre saker jag kommer unna mig.

  Det är Pulsklockan som jag tror kommer kunna hjälpa mig framåt, precis som runkeeper hjälper mig.

Jag kommer även investera i några PT-timmar. Någon som kan hjälpa mig på gymmet och hjälpa mig fram till de resultat jag vill ha.

Sedan kommer jag gå regelbundet till Osteopaten i orten, som är grymt dyr, men värd sin vikt i guld bara man har råd.

Träningen kommer gå före kosten.  För jag är fortfarande inte beredd att göra de förändringar som krävs för en större viktnedgång. Jag behöver en större disciplin än den jag har för att avstå när familjen äter gottis.

Men jag ska komma igen....redan imorgon.   En kort stund tog jag mig samman och tränade mage.

Nu skippar jag jantelagen. Fy fan vad jag är bra!!!

Jag har under långfredagen, påskaftonen, påskdagen och idag, annandagen haft ont. Jag har haft spränghuvudvärk. Jag har känt mig sjuk. 

På påskafton gick jag totalt 8 km uppdelat på två rundor.

Påskdagen gick jag 6,1 km, totalt närmare 12 km under hela dagen.

Idag gick jag 7,47 km totalt hittills så har jag gått en mil.

  Jag är så stolt över att jag faktisk gått såpass mycket under några dagar där jag allra helst velat ligga i sängen. 

Blir jag bättre eller sämre av att promenera? Jag tror eller inbillar mig att jag blir bättre. Huvudvärken lindras. Muskel och ledvärken blir åtminstone tillfälligt bättre även om jag får än värre ont när jag kommer hem och musklerna stelnar till.

Jag märker att både jag och hunden blir lite snabbare, och orkar mer.  Även om jag inte verkar bli snabbare, fast det kommer kanske senare.  Idag gick jag sträckan jag hoppas orka jogga i oktober månad. Ett halvår kvar.

När jag vaknade i morse så kände jag mig så här

Smärtfri.  Jag låg kvar i sängen och kände efter för det kändes konstigt.  Att vakna utan huvudvärk, muskelvärk, ledvärk.  Det var annorlunda.  Först låg jag och njöt av känslan av att inte ha ont någonstans.  Sedan gick jag upp och gick en långpromenad med hunden. Nästan 5 km på närmare 50 minuter. 

Senare på eftermiddagen så tänkte jag att det är ju dumt att inte utnyttja smärtfriheten, så jag gick ut och joggade, enligt det fjärde passet på C25km.  Rundan jag tog var samma som jag gick på förmiddagen med hunden.

Jag joggade ca 2,5-3 km och powerwalkade resten, på  40 minuter.   Så nu börjar jag nästan tro på att jag till sommaren kommer klara halvmilen på 30 minuter. 

Stegmätaren visar idag på 15904 steg, och 1,2 mil inklusive hundpromenader.  Dessutom så har jag haft en bra kostdag.  Om alla dagar vore som denna så skulle det inte ens vara en utmaning att gå ner i vikt och få bättre kondis. 

Ska bli intressant att se hur kroppen svarar imorgon.

Föresten...jag har fått jobb   

Idag har inte varit någon bra dag.  Sedan joggingturen igår så förväntade jag mig träningsvärk. Det har jag inte haft.  Därmot ont i fotlederna.  Och känner av benhinnorna igen.   Måste stretcha och tänja foten hela tiden.  Dessutom har jag haft brännfötter idag.

Det är så tråkigt för jag upplevde passet som bra igår. Det gjorde inte ont. Det gick sakta men det gick.  Och som tack så strejkar lederna. Fötterna har varit mer än lovligt ostabila.  Om det beror på jogging eller om det skulle känts så här iallafall vet jag ju inte, men det ligger nära till hands.

Jag har vara varit ute med hunden idag.  6 km totalt. 

Men jag ger inte upp denna gången.  När fötterna tillåter blir det ytterligare en runda. 

Idag köpte jag löparskor.  Eller joggingskor.  Jag har inte riktigt förstått skillnaden mellan löpning och jogging. Men jag associerar löpning till snabbhet och jogging som långsammare. Är jag rätt ute då?

Hur som haver slog jag på stort idag.

  Det blev ett par joggingskor och ett par vardags/walkingskor.  Fast båda paren är egentligen joggingskor. Och sedan inbäddade sulor, efter mina fötter.  Dock ska sägas att....de formgjutna sulorna jag köpte för nästan 2 år sedan har en helt annan kvalité, och känns bättre för foten.  Så när jag får jobb så blir det nog till att investera i ett par sådana sulor till.

När jag ställde mig på vågen imorse för att väga mig så visade vågen på 75 kg.  Det innebär att jag skulle gått ner över 15 kg på en vecka.  Andra gången jag ställde mig på vågen hade jag gått ner ytterligare 10 kg. Den tredje gången så vägde jag bara 5 kg.  Här sker viktminskningen snabbt 

Jag var ute för tredje gången och joggade idag. 4.1 km på 43 min. Närmare 10,5 min/km.   Jag joggade i ca 20  minuter total tid varvat med gång.  Men det går så sakta.  Jag vill susa fram, stolt och snabb som en gasell!

Istället är det en valross på land som försöker kravla sig fram.  Jag joggar saktare än jag går. Eh...ska det vara så?  Men det tar väl sig med tiden.  Hunden är i sämre  kondition än jag.   I början av jogging/walkingen så var det jag som fick säga "Tempo" hela tiden.  Det är kommandot för att han ska hålla mitt tempo och inte börja dra och svansa iväg.  Men efter 2 km, fick jag hålla hans temp.  Han lunkade med tungan hängandes långt utanför munnen.   Jag börjar bli rädd för att jag kommer kunna hålla ett högre tempo än han. 

Eftersom jag vill kunna jogga lite snabbare, så kommer jag en gång i veckan lägga in ett intervallpass.  Dör jag inte då så lär jag aldrig dö!

Helgen som varit har inte varit några bra kostdagar.  Man kan väl lugnt säga att jag och sambon komsumerat mer kalorier än vad som behövts. MÅNGA kalorier, och fel sorts kalorier.  Dock vägrar jag känna dåligt samvete.  Gjort är gjort. Och det var gott!  Gudagott! 

Idag tog jag mig iväg till gymmet. Äntligen! 

Jag började med att ta andra löppasset i Iphone app som ska leda mig fram till 5 km så småningom.

25 minuter snabb gång varvat med jogging. Ca 15 minuters jogg och ca 4 km.  Men jag måste faktiskt medge att det var lättare att springa utomhus med hunden än att göra det på löpbandet.

Sedan tränade jag ben och mage;

Typ	Styrketräning
Datum	2012-04-01
Tid	40 min
Intensitet	Hög
Förbränning	374 kcal

Övning	Reps * Vikt
Lårcurl, sittande	10 * 30 kg, 10 * 30 kg, 10 * 30 kg
Sittande vadpress	10 * 30 kg, 10 * 30 kg, 10 * 30 kg
Sit-ups, pilatesboll	15, 15, 10
Sit-ups, sneda	10, 10, 15
Benpress	10 * 60 kg, 10 * 60 kg, 9 * 60 kg
Crunches	15, 15

Imorgon skall jag, om jag hinner,  köpa nya löpskor med sulor för mina fötter.  Det hoppas jag ska bli bra!

Dessutom skall jag på anställningsintervju imorgon. 

Och jag vet redan vad jag ska göra om jag får jobb.  Då ska jag leja en PT så jag får ett riktigt träningsprogram istället för att hålla på lite hit och dit.