Jag känner mig frustrerad och nästan lite rädd. 

I fredags vaknade jag, kände mig bubblig i magen och illamående.  Springer in till toaletten och kräks, och kräks, och kräks.  Kändes som om det aldrig tog slut.  Sjukanmälde mig och gick tillbaks till sängen och somnade om.  Var illamående fram till eftermiddagen, men inget mer.  På kvällen åt jag som vanligt och kände mig bra igen. Lördagen kände jag mig frisk så när som på att jag inte orkade träna. 

Söndagen kände jag mig ännu friskare och försökte träna.   Först sprang jag 1 km, tappade andan, fick ont i halsen och det kändes inte alls bra.  Fortsatte gå, och jogga om vartannat. Mäktade med ytterligare 2 km, innan jag gav upp.  Kom hem, duschade och det kändes fortfarande inte bra.

Efter några timmar kände jag mig febrig och hade en konstig huvudvärk.

Föreställ er att ni drar in luft och sedan håller andan. Håll andan, fortsätt.  Precis den känslan ni har innan ni måste andas för att inte tuppa av där har ni min känsla.  Fast jag höll inte andan.  Det kändes inte som migrän. Men jag tog en migräntablett ändå på kvällen.  Under natten hade jag feber till och från.  Åtminstone kändes det som feber. 

Och i morse var jag förvisso feberfri men hade den mysko huvudvärken igen.  Som ett starkt tryck, vars enda sätt jag kan beskriva det som är att hålla andan länge.  Tog ytterligare en migräntablett och det kändes faktiskt som om jag svimmade av när jag låg i sängen.  Vaknade närmare 12 igen.  Feberfri och huvudvärksfri. 

Gick ut med hunden, men det kändes inte bra det heller. 

Jag har varit på väg att ringa akuten 2 gånger sedan igår.  Men sedan när det väl försvinner och när jag är feberfri så känner jag mig nästan frisk.  Då undrar jag om jag överdriver.  Kanske inbillar mig.  Det är inte vanlig spänningsvärk, inte vanlig migrän, inte den här blixthuvudvärken jag kan få.   Från och till mår jag rejält illa också.  Som om jag vill kräkas, men gör det inte.   Men jag har inte ont i magen. Inte som vid magsjuka.  Snarare sådant illamående som kan uppträda vid stark yrsel, men jag känner mig inte direkt yr heller....eller jo..ibland när trycket i huvudet blir för högt. 

Ni vet när man bara vill öppna munnen och andas in när man hållit andan för länge. 

Samtidigt som jag känner mig lite rädd och inbillar mig alla saker som hjärntumörer och att jag kommer dö, så är jag rädd för att kontakta läkare.  De har sällan tagit mig på allvar tidigare.  Varför skulle de göra det nu?  

Och varför blir det så här nu?  När jag precis börjat jobba igen. Skuldkänslorna bara väller över mig, jag sviker barnen på förskolan, kollegorna och chefen.  Och jag sviker mig själv och min familj. 

Känner mig trött och frustrerad. Sist jag tränade var i tisdags. Det känns som om det var en evighet sen.

Idag, fredag var en dag jag skulle sluta tidigt på jobbet.  Jag hade planerat att åka direkt till gymmet.  Men planer har man ju bara för att de ska kunna brytas.   I morse kräktes jag och resterande av dagen har jag haft ont i musklerna, mått illa och haft ont i magen. Jag känner mig så frustrerad!! 

Jag har köpt tre dvd-filmer som jag tänkte köra när jag inte har tid att träna.

Jag är något av en Jillian-fan så därför köper jag hennes dvd:er.

Som svar på vad jag ska lägga mina friskvårdspengar så har jag köpt ett abonnemang på Viktklubb.se.  Har en del pengar kvar som jag sparar.  Men först vill jag bara bli frisk. 

Så länge jag har ont i foten eller mår illa så blir det ingen träning.  

Jag hoppas definitivt att jag är frisk imorgon då jag ska på hundkurs.

Efter en vecka utan träning så kom långhelgen.  Äntligen!  I lördags kom energin åter och jag gick ut och sprang. Orkade inte springa hela 4 km den här gången, i gengäld sprang jag lite snabbare än tidigare.   Första kilometern är jobbig innan man fått in rytmen och flåset. De följande två kilometrarna är sköna, då befinner jag mig i flow, och den sista kilometern är pissjobbig.  Det är då jag tänker "bara lite till, bara lite till".

I lördags investerade jag i lite nya löparkläder. En t-shirt i funktionmaterial som andas, en löparjacka ,

och en långärmad träningströja.  Ni ser på valkarna att det är mycket kvar att gå ner.

Idag joggade jag 2 km till gymmet och körde en del kettlebell övningar med en vän. Hela 1,5 timme var jag på gymmet. Hade ambitionen att  jogga hem, men det var helt uteslutet efter det passet.  Imorgon börjar vardag och jobb igen. 

Nu behöver jag lite hjälp av er läsare.  Jag har 1000 kr i friskvårdsbidrag via jobbet. Jag kan lägga det på träning, behandlingar eller viktminskning.  Eftersom jag redan har gymkort så funderar jag på viktminskning.

Jag kan få ett års medlemskap på Viktklubb.se.

Eller cirka ett halvårs medlemskap på  Viktväktarna.

Eller ett års medlemskap på Matdagboken där jag redan har ett gratiskonto.

Vad har ni för åsikter om dessa?

Dottern har varit sjuk idag, så jag har varit hemma.  Mina ben har känts tunga och stela. Men jag bestämde ändå att jag skulle ut och springa i vårvädret.  När jag skulle sätta på mig byxorna var vänster smalben helt svullet. Benhinneinflammation från helvetet var på besök.  Ingen löpning de närmaste dagarna iallafall.

.  

Gäller att hitta bra inneskor att ha på jobbet. Jag står och går hela tiden, och det var efter en arbetsdag som benhinneinflammationen dök upp och inte efter en joggingtur. 

Jag har insett att träningen inte blir av när jag kommit hem satt mig.

Så jag har beslutat mig för att jag på måndagar och onsdagar ska ta bilen till pendelstationen, och i bilen ska jag ha träningsombyte.  Så när jag kommer hem från jobbet, tar jag bilen och åker omgående till gymmet. Det är enda sättet för att träningen ska bli av.  Och när jag kommer hem från gymmet blir det utgång med hunden. 

Joggingen tar inte lika lång tid som gymmet och jag är mer motiverad att gå ut och jogga än att ta mig till gymmet, så joggingen kan jag ta under helgen eller någon av de andra dagarna.

Så imorgon börjar jag. Packar träningsväskan ikväll och tar bilen till pendeln.

Idag har det varit en full vilodag. Jag har varit väldigt trött, och benen har varit trötta, och huvudet har haft exploderat och sprängt. Det blir en tidig kväll ikväll. Och en full dag imorgon.

Jag har börjat arbeta.  Det tar musten ur mig, så jag kommer inte prioritera bloggandet. Jag hoppas verkligen jag orkar hålla igång träningen men just i detta nu känns det pessimistiskt.  Jag kommer igen. Men kanske inte denna veckan.

Dagen har gått i mensvärkens tecken. Tänk dig någon som ger dig en spark i solarplexus.  Magen har ömmat och molat. 

Men jag gick ut och joggade ändå.  I hela 4 km!  Utan att stanna. Utan att gå.  Okej, det gick inte snabbt, det ska jag villigt erkänna.  Ca 8 min/km . 

4 km på 33 minuter.

Pulsklockan visade att jag legat mer eller mindre på övre delen av pulsnivån.  Så det var ganska högintensivt, trots att det inte gick särskilt snabbt.  Med det här så har jag klivit över en tröskel som jag aldrig trodde jag skulle lyckas med.  Att springa 4 km har för mig varit lika otroligt som om jag skulle springa 4 mil.  Jag trodde aldrig att jag skulle fixa det.  Men det gjorde jag.  För 1,5 år sedan så var jag i så dåligt skick att jag nätt och jämt kunde gå. Jag hade så ont, och jag har kronisk benhinneinflammation.  Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna springa pga min gamla knäskada, pga mina knepiga fötter. Då var jag glad bara jag kunde gå en promenad utan att bli liggandes i flera dagar.  Jag ville kunna fungera. 

Idag joggade jag 4 km.  Jag går en mil.  Och jag mår bra av det.  Nu vill jag bara njuta av att må bra. Av att inte ha ont.  Jag vill njuta av att jag är så jävla bra!

Jag var hos läkaren idag för att få reda på vad som är fel med armen.  Och det visade sig att jag har tennisarm, eller tennisarmbåge, eller musarm, olika namn för samma tillstånd.   Behandlingen var tydligen....träning.  Träning var också behandlingen för mina överrörliga leder som ibland knixar och hoppar. Att stärka muskulaturen runt lederna. Så jag kommer inte ifrån träningen vare sig jag vill eller inte. 

Efter läkarbesöket gick jag till gymmet. 

Nu har dock fibron slagit till genom att sparka mig på benen, brösten och ryggen.  En alvedon forte och en ipren så hoppas jag att jag somnar inatt. Jag har blivit så trött sedan jag började jobba, men jag har inte lättare att somna för det.

Dagen bådade inte gott när jag vaknade. En huvudvärk som hette duga fick mig att ligga utslagen hela förmiddagen.

Men dagen slutade bra, då jag gick ut och joggade på kvällen.  Jag förvånade mig själv för jag joggade först 2 km som var mitt mål för dagen.  Att orka jogga 2 km i sträck. Då stannade jag och reggade det i runkeeper. Sedan började jag om för att mäta hur lång tid det tar för mig att göra resterande sträcka.  Jag hade fortfarande ork kvar så jag fortsatte jogga, och helt plötsligt talade rösten i örat om för mig att jag joggat ytterligare en km.

Jag har alltså idag slagit persoligt världsrekord och joggat 3 km i sträck.  Aldrig i hela mitt liv har jag lyckats jogga mer än 2 km i sträck.   Idag känner jag mig som en vinnare!

Sträckan är totalt 4,6 km lång, och efter de 3 kilometrarna så powerwalkade jag resten.

I morgon börjar ett nytt liv för mig som yrkesarbetande igen.   Jag har försökt förbereda mig mentalt genom att se mig själv gå ut med hunden kl 06 på morgonen och gå en halvmil. Det är enda sättet att inte behöva ha så dåligt samvete för att lämna honom, att han får ordentligt med motion på morgonen.

Jag är inne på dag 27 på Hundra grymma dagar, och än så länge så har jag gjort stora framsteg.  Från 200 meter till 3 km!  Det är jag nöjd med.