Ett litet gym finns i vårt teverum nu.  En motioncykel har tagit plats bredvid Crosstrainern. 

Eftersom läkarna inte vill göra sitt jobb, så har jag bestämt mig för att göra det bästa möjliga för att må bättre själv.  Först i mitten av januari börjar jag på en ny vårdcentral med, enligt ryktet, bra läkare.

Men innan dess så ska jag alltså cykla lite,lite varje dag, utöver de korta hundpromenaderna.

Jag har fått en ganska så rejäl funktionsnedsättning på höger arm. Typiskt för att jag är högerhänt.  Jag kan inte hålla hunden med höger hand, så jag får hålla honom med vänster, vilket jag inte riktigt är van vid.  Tyvärr börjar jag känna av samma värk även i vänster, så nu försöker jag hitta lösningar, för hur jag ska göra när jag ska gå ut med en stor Leonberger. 

Jag hittade den här lösningen;

Ett hundförar bälte för stora hundar. Det är dock lite dyrt tycker jag. 600 kr.  

Just nu har jag helt lagt viktminskning åt sidan. Det enda jag vill och fokuserar på är att bli frisk, smärtfri och pigg.  Tyvärr ser det ut att jag nog kommer få leva med smärta i resten av mitt liv.  Men jag vill ha mitt liv tillbaks, då kan jag leva med smärtan.   Kanske borde byta rubrik "Från sjuk till frisk" istället ;-) 

Min träning är obefintlig.  Någonting är inte bra med mig, men läkarna har ännu inte klurat ut varför.

Jag är ofta yr. Det är inte ovanligt att jag svimmar.  Händer 1-2 ggr i veckan numer. Jag är totalt slut och genomsvettig efter en kilometers hundpromenad.  Det har även hänt vid två tillfällen att jag svimmat av när jag varit ute med hunden. Nere vid teverummet har jag en crosstrainer.  Den kan jag givetvis inte använda nu. För två veckor sedan ställde jag mig på den....trampade lite....och svimmande.  Fastnade med foten mellan pedalerna man har fötterna på och själva kroppen på ct;n.  Vrickade tack och lov bara foten.  Men nu vågar jag inte testa den längre.

Men min kondis är så dålig nu att jag skäms över mig själv. Och jag börjar själv känna ett behov av att vilja röra mig. Mina muskler förtvinar, samtidigt är det så svårt att se vilken form av träning som funkar.  Jag har även testat simning en gång.  Efter att ha duschat och kommit in i simhallen så var jag helt slut.  Jag var yr innan jag klev ner i vattnet.  Jag lyckades svimma där också...när jag simmade.  Vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sjönk jag och fick världens kallsup.  Inget hände, men det var väldigt läskigt.

Härom dagen gick jag förbi ett gym och såg deras konditionsavdelning. Då såg jag träningscyklar.

Träningscyklar är stabila,

Man sitter ner och cyklar

Man håller fast sig i styret

Träninscykeln är snäll mot knäna

Men jag har redan en crosstrainer. En crosstrainer som jag inte använder, eftersom jag 1) vågar inte pga yrseln

2) Faktiskt får ont av att använda numer 3) man använder sig av hela kroppen vilket är bättre ur en ren träningssynpunkt. Men inte som det är nu.

       De nya träningscyklarna kan man även ansluta till webben  och få olika motiverande program osv.  Jag tror att det just nu, i det läge jag är i nu, hade fungerat tonvis mycket bättre med en motionscykel än med den crosstrainern jag har.  Framför allt skulle jag känna mig tryggare att sätta mig på en cykel.   För många herrans år sedan, närmare 20 år sedan, så hade jag en motionscykel.  Jag cyklade på den 30 min varje dag (Och det kändes inte lika jobbigt som när jag körde crosstrainern 30 min)  och jag gick faktiskt ner 15 kg på mindre än ett halvår då.

Så frågan är om jag ska försöka byta ut/ sälja min crosstrainer och köpa en träningscykel istället och försöka bygga upp min kondition på så sätt?   Eller ska jag hoppas på att vad det nu är jag har i kroppen snabbt ska gå över så jag kan börja köra crosstrianern på riktigt? 

Vad får ni andra för tankar?  Är jag ute och cyklar?   

Två steg fram , två tillbaks, ett steg fram, ett tillbaks. Jag rör mig inte ur fläcken.

De här sista veckorna har varit skitjobbiga. Jag åkte ner till mina föräldrar, till Ullared och brydde mig inte om att kroppen skrek att jag skulle stanna hemma. Jag åkte hem, och de två yngsta barnen var sjuka. Vabbade. Jag var trött. Sov på dagarna. Hade en natt med feber och väldig trötthet. Min sambo åkte iväg på arbetsresa. Vi åkte till flygplatsen och jag skulle köra bilen hem sedan. När jag körde hem kunde jag inte kontrollera sömnigheten. Jag kunde inte hålla ögonen öppna med all vilja i världen. Jag svängde in på kanten av motorvägen och blundade. Jag vaknade till en stund senare och kunde fortsätta köra hemmåt. Väl hemma sov jag ytterligare 4 timmar. Dagen därpå tillbringade jag även då va 6 timmar totalt sovandes på dagen. 12-åringen, Studsbollen, blev sjuk i magsjuka, och jag hade ont i ögonen. Ont när jag rörde ögonen, och jobbigt att läsa och ha ögonen öppna.

En synundersökning visade att jag hade en minimalt försämrad syn som inte borde ge sådana svårigheter. Fick en akuttid till läkaren, som faktiskt blev bekymrad för mig den här gången. Berättade om mina känslor i ögonen, om min nya trötthet. Trött har jag väl mer eller mindre alltid varit, men jag har även alltid haft sömnproblem. Men nu kan jag faktiskt inte kontrollera dem . Känner jag detta överväldigande sömnbehov måste jag lägga mig inom 10 minuter.....annars somnar jag ändå. Och det är en väldigt märklig känsla att vakna upp i bilen tex, eller framför datorn eller som häromdagen när jag vaknade av att hunden förde oväsen. Han lekte med tidningen jag suttit och läst.

Läkaren lyssnade på hjärtat, gjorde neurologiska undersöknngar. Gjorde blodprov som visade sig vara väldigt låga. Jag berättade att jag jobbade som lärare, men knappt kan hållla i en penna längre. Då fick jag i uppdrag att hålla i hans händer och klämma så hårt jag kunde.

-Kläm då! Kläm så hårt du kan!! , sa han åt mig.

-Jag klämmer så hårt jag kan! Nästan skrek jag och klämde så att min rumpa for i vädret. Så tittade han på mig;

-Du klämmer verkligen?

-Det är klart jag gör!

-Jag kan inte känna att du klämmar...alls.

Jag hade ingen muskelkraft i händerna eller armarna. Det togs ytterligare en massa prover, sköldkörtelprover, borrelia och reumatismprover.

Läkaren trodde att jag borde ha någon form av reumatism. Han pratade om Sjögrens reumatism.....vilket jag känner igen väldigt mycket av. Och han pratade om ledgångsreumatism, vilket jag också känner igen en hel del av. Å andra sidan känner jag igen mig när det gäller MS också där han sa att han tyckte inte alls det stämde.

Läkaren rekommenderade mig att sjukskriva mig i två veckor och under dessa två veckor dagligen styrketräna och konditionsträna,för att se och känna om det var någon skillnad när vi hade vårt återbesök om två veckor. Dock har jag varit i sådant dåligt skick att någon träning överhuvudtaget inte varit möjlig. Jag hoppas att alla mår bättre än jag.

Så har jag varit en ny vända hos läkaren.  De sista veckorna har inte varit roliga ur smärthänseende.  Och nu i veckan har jag varit hos läkaren igen.  Och beskedet jag fick var....något utöver det vanliga.  Jag var där för att jag har domningar, det domnar och det sticks så i den grad att jag överhuvudtaget inte känner att jag tar eller nyper på kroppsdelen i fråga. 

Så jag kommer till läkaren. 

Och han säger att det låter som sådana besvär som tjocka människor har när de gått upp för mycket i vikt för snabbt. Och då berättade jag ju om att jag i början av året gick upp 15 kg på 3 månaader. Kilon som varit väldigt svåra att gå ner.

Hur som haver så kikade han igenom min medicinering och såg att den medicineringen gav viktökning som ovanlig biverkning. Läkaren var helt säker på att det var medicinen som gav min stora viktökning och som gjorde det svårt att gå ner i vikt.  Så nu är den medicinen ändrad, och det till en liknande medicin fast med viktminskning som biverkning.

Läkaren trodde även att mycket av mina fibrobesvär skulle förbättras om jag går ner minst 10 kg i vikt.  Jag vill ju ner 20 kg men det känns ju lite som en omöjlighet.  I likhet med den tidigare läkaren är rörelse och träning en förutsättning att må bättre. 

Så nu finns det inga ursäkter längre!

Jag har haft en dålig period.  Jag vet inte om jag haft en släng av influensan eller om jag har ett fibromyalgiskov.  Jag har haft ont i ett par, tre veckor.  Ibland har det funkat att träna, och ibland har det varit fullt tillräckligt att bara jobba.

 På natten till onsdagen hade jag feber. Och så ont i kroppen.  Främst i lederna.  Och det är svårt för många att förstå hur det känns. Att leva med ständig värk.  På denna sidan hittade jag en väldigt förklarande text som jag helt enkelt kopierat av och gjort till en text som passar in mer på mig.

Att ha fibromyalgi är ju också att ha konstant smärta.

Så är det i alla fall för mig. (Förutom trötthet och annat) men det är ju inte samma smärta hela tiden dygnet runt och det är väldigt svårt att förklara för utomstående när någon frågar.

Sen har vi den svidande smärtan, den brännande smärtan, den molande smärtan, den som är som om en kniv stuckits in i kroppan som dyker upp.

Sen har man ju annan smärta i kroppen som är mer invärtes. Magen och tarmarna - det är ett kapitel för sig. Läste att man sätter samman IBS mage med fibro så när jag fick IBS diagnosen 1987 så hade man kunnat säga redan då om man haft den kunskapen att förmodligen så finns det en risk att du får fibromyalgi.

Det här är ett tråkigt inlägg att behöva skriva. En vecka utan träning.  Förra måndagen var jag ute och gick med hunden. 7 km,  och lyckades få två ordentliga skavsår på insidan av låren.  De har fortfarande inte läkt. Jag kan inte träna. Jag kan inte gå utan att linda om låret. 

Dessutom har jag haft mer ont i kroppen förra veckan än jag haft under ett halvår. Jag har jobbat, och gått ut med hunden, men inget mer.

Kostmässigt så har det falerat helt. Jag har proppat i mig socker och kolhydrater.  Mina fem kilo som jag gick ner under 4 veckor....de gick jag upp under en vecka.

Så nu väger jag 99 kg igen.        För mycket! För mycket! För mycket!

Men jag tänker inte ge upp.  Fast jag får börja om från början igen.  Jag måste ta tag i det här med kosten, som jag tycker är det allra jobbigaste.  Jag avskyr det här med mat. Jag avskyr att laga mat. Jag avskyr att handla mat.

Prio 1 är att mina skavsår läker sig så jag kan komma igång med träningen igen.

Prio 2 är att göra någon form av kostplan så jag inte frestas att ta snabba måltider som mackor och godis.   Idag ska jag deppa.  Imorgon tar jag tag i det här igen. Suck!

Jag vet inte riktigt när det gick fel, men jag tog fel väg.  Jag tror det var en morgon och det enda som fanns att äta var tunnbröd.  Tunnbröd som är så gott.   Och så belönade jag min viktnedgång med en påse chips.  Och vips så var jag tillbaks på det gamla spåret igen.  Men det jag lade märke till var att jag har börjat prutta enormt sedan jag började med kolhydrater igen. Jag är som en stor gasmaskin. Magen är svullen.  Vikten är ganska oförändrad, men magen har fördubblat sig.  Jag har ont i magen oftare.  Så utöver att det är ganska gott att äta kolhydratrik mat, så upplever jag bara nackdelar rent kroppsligt.

Jag tycker dock det är svårt att äta LCHF, vilket är den kost min kropp verkar må bäst av.   Men jag inser att jag måste planera mer. Planera vad jag ska äta dag för dag så jag inte hamnar i situationer där jag måste äta sådant jag inte mår bra av även om det är gott.  Men det är svårt att ändra sin kost, väldigt svårt tycker jag. 

Träningen veckan som varit;

Måndag; Zumba

Tisdag; vila

Onsdag; 6,6 km lång powerwalk med hunden

Torsdag; 500 m simning

Fredag; 6,5 km promenad med hunden.

Imorgon blir det långpromenad och yoga.   Jag tänker lägga in ett moment till och det är 30 min pilates 3 dagar i veckan. Det gör jag hemma, och det svåraste momentet är att få igång dvd;n.

Hösten har kommit. Regnrusk, mörker och kyla.  Jag kommer behöva ändra mina målsättningar lite. Fokus kommer inte ligga på viktminskning längre.  Fokus kommer ligga på att må bra.  För hösten och vintern är en tid då jag generellt sätt mår dåligt.  Värken blir värre, allt blir mycket svårare.   Faller jag för frestelsen genom att äta något onyttigt, något fett, så kommer jag bara bli ännu olyckligare genom att känna att jag misslyckats. 

Nu under hösten och vintern ska jag jobba, och sedan bara göra sådant jag vet att jag mår bra av. 

Långpromenader mår jag bra av.

Yoga mår jag bra av.

Simning mår jag bra av.

Ikväll skall jag testa Zumba, då får vi se hur jag känner mig efter det.  

Om jag känner att jag behöver äta något onyttigt för att må bra, då tillåter jag mig att göra det.  Höst och vinter....då gäller det att komma igenom med näsan ovanför vattenytan och landa på två fötter.

Går jag ner i vikt är det bra....gör jag det inte men ändå mår bra....då mår jag iallafall bra.