Direktlänk till inlägg 13 oktober 2011

Fibromyalgi

Av Linda - 13 oktober 2011 09:54

Jag har haft en dålig period. Jag vet inte om jag haft en släng av influensan eller om jag har ett fibromyalgiskov. Jag har haft ont i ett par, tre veckor. Ibland har det funkat att träna, och ibland har det varit fullt tillräckligt att bara jobba.

På natten till onsdagen hade jag feber. Och så ont i kroppen. Främst i lederna. Och det är svårt för många att förstå hur det känns. Att leva med ständig värk. På denna sidan hittade jag en väldigt förklarande text som jag helt enkelt kopierat av och gjort till en text som passar in mer på mig.

Att ha fibromyalgi är ju också att ha konstant smärta.

Så är det i alla fall för mig. (Förutom trötthet och annat) men det är ju inte samma smärta hela tiden dygnet runt och det är väldigt svårt att förklara för utomstående när någon frågar.

Varför man inte kan utföra saker som förr, därför kan man inte träna och jag vill verkligen träna.

Göra sånt som man tidigare gjorde men det som även för mig som har fibro är det jättesvårt att förstå och greppa och att då få andra som inte har det att förstå är näst intill omöjligt känns det som många gånger.

Ont har jag alltid på nåt vis men min smärta är så totalt olika. Och det är det som också är jobbigt att man inte kan förutsäga att nu kommer jag ha ont just där.

Om du klämmer tummen i en dörr så vet du ju att nu kommer det göra jäkligt ont i tummen och det kan gå över men kan också sitta i.

Så jag tänkte att jag skulle beskriva mina olika smärtor.

Tänk er bilden ni då ni ser tex mannagrynsgröt kokar. Det bubblar och så spricker bubblan. Den bilden kan man också hitta om man tänker på en lerig vulkangrop.

Ibland är min smärta som en sådan bubbla, den kommer, blir större och spricker - och då den spricker är bubblan borta så också smärtan. Och den kan komma var som helst på kroppen och när som helst och flyttar sig runt runt i min kropp.

Eller som en vindpust som kommer förbi. Man känner den, anar den och så är den borta - sån smärta har jag också

Sen har vi den svidande smärtan, den brännande smärtan, den molande smärtan, den som är som om en kniv stuckits in i kroppan som dyker upp.

En period hade jag så ont i benhinnorna så jag skulle vilja kapa av benet.

Och så finns den där smärtan som gör att man inte kan tänka på så mycket annat. Just smärtan i benen är en sådan.

Smärtan är också en trött känsla. Det känns ibland som om ryggen inte orkar med att bära upp resten av kroppen.

Sen har vi triggerpunkterna som också gör ont och dom brukar mest ha en svidande smärta.

Ut och insida knäna har jag såna punkter som bara smärtar. Fram på axlarna har jag andra. Då vill man bara trycka tillbaka och när jag rör vid punkterna gör det ju än mer on.

Så har vi den stela smärtan. Då lederna ömmar.

Och den stela smärtan - då musklerna ömmar.

Och då det känns som man gått ett rejält träningspass på gymmet och lyft massa vikter och det känns som om man har fått rejäl träningsvärk i bicepsen. Men nu har jag inte gjort det men man har ändå träningsvärk.

Krampaktig smärta finns också oftast så är det vaderna som får den smärtan och det gör ju så infernaliskt ont och känns långt efter eftersom man är så öm.

Sen smärtan då man knappt kan röra det onda området - mina fötter är sådana. Jag kan knappt stödja på mina fötter och smärtan går upp i benen. Men den är inte heller konstant utan den håller i sig och så går den över när man ändå försökt gå en stund. Men så fort man vilat lite och ska gå igen så har man samma intensiva smärta och så försvinner den.

Inte alla på samma gång men flera av dom känner jag samtidigt Och det har varit som en bubbla, stöd, vindpust, mer ihållande, molande, svidande

Kanske ska jag vara glad över att det inte alltid är den där ihållande smärtan som om man klämt tummen i dörren och att då alltid ha den utan att smärtan är sådär oförutsägbar som den är.

Men det är ju också jobbigt med det oförutsägbara. Man är liksom aldrig beredd utan man reagerar ju på allt.

Men reaktionen är mer eller mindre och även smärtan är konstant så finns den i väldigt många olika grader och det är väl tack vara det som jag klarar det utan att bli tokig då man inte kan få en total smärtlindring.

För även när man ligger i sängen och tycker att mår rätt bra. Inga större smärtor som stör så kommer ju då dom där bubblorna, pustarna och triggar ens medvetenhet.

Och om man gör något utanför gängse ram - utanför den nivå man idag klarar av. Som när jag tog den där långa promenaden i ett underbart väder och gick den väg jag gått så många gånger förr och gick flera gånger i veckan. Det fick jag ju betala med kraftiga smärtor och nästan orörlig i 2 dagar.

Så att leva med kronisk smärta som inte går att medicinera bort, vila bort, träna bort, slappna av för att få bort det onda. Det är ju fantastiskt att man inte blivit tokig på kuppen.

Sen har man ju annan smärta i kroppen som är mer invärtes. Magen och tarmarna - det är ett kapitel för sig. Läste att man sätter samman IBS mage med fibro så när jag fick IBS diagnosen 1987 så hade man kunnat säga redan då om man haft den kunskapen att förmodligen så finns det en risk att du får fibromyalgi.

Vad är det gör att man ena dagen har väldigt ont, nästa lite mindre, andra lite mer och någongång helt outhärdligt.

Är det väder, vind, fullmåne, dagsformen, vad man gjort och inte gjort. Något man ätit som inte är så bra, brist på saker man inte äter men skulle. Fel i generna?

Frågorna är så många och jag bara längtar tills den dag man kan få svar på frågorna och att dom som forskar på detta kan ge både bot och bättring för alla oss med fibron.

Men det är inte bara smärtan och värken som är jobbig. Idag när jag skulle gå ut med hunden upplevde jag något som störde mig grymt. Jag kunde knappt hålla kopplet. Svag i fingrarna, i händerna. Och på något sätt behöver jag förhålla mig positiv, för att det är väldigt lätt att bli negativ.

Jag kämpar för att gå ner i vikt, för jag är hyfsat säker på att värken och smärtorna kommer ge sig om jag minskar i vikt. Jag känner att jag har svårt att acceptera kroppens begränsningar. Något positivt har det iaf fört med sig. Jag har gått ner 3 kg igen.

Upp och ner, ner och upp

Allmänt

Dela

mariellejohnsson

25 oktober 2011 20:14

Åh det låter verkligen hemskt! Och tyvärr är det väl just så där ont min dotter har det också :-(
Kramar!

http://mariellejohnsson.wordpress.com

Att vara jag

Kommentarer (2)

Av Linda - 8 juli 2013 19:55

ME/CFS FIBROMYALGI

Födas på nytt

Kommentarer (2)

Av Linda - 6 juli 2013 00:09

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt. Jag sa adjö till mig själv. Till den människan jag var. Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag. Den människan finns inte längre. Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Nu skiter jag i det här!

Kommentarer (2)

Av Linda - 4 juli 2013 16:51

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period. Närmare 27 kg för att vara exakt. I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning. Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Semester

Kommentarer (1)

Av Linda - 16 juni 2013 22:32

Nu blir det bloggtorka ett tag för min dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka. Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar. Det g...

Styra om hjärnan

Kommentarer (0)

Av Linda - 14 juni 2013 17:02

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet. Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa. Jag har ...

Visa fler inlägg

Presentation

Jag har minskat 11 kg. Min ambition är givetvis att fortsätta minska allra helst 15 kg till, men min kropp motarbetar mig då jag har fibromyalgi, svår huvudvärk, yr och svimmar. Och av någon knepig anledning blir sjuk och får feber av ganska lätt träning.

Visa presentation