Det här är ett tråkigt inlägg att behöva skriva. En vecka utan träning.  Förra måndagen var jag ute och gick med hunden. 7 km,  och lyckades få två ordentliga skavsår på insidan av låren.  De har fortfarande inte läkt. Jag kan inte träna. Jag kan inte gå utan att linda om låret. 

Dessutom har jag haft mer ont i kroppen förra veckan än jag haft under ett halvår. Jag har jobbat, och gått ut med hunden, men inget mer.

Kostmässigt så har det falerat helt. Jag har proppat i mig socker och kolhydrater.  Mina fem kilo som jag gick ner under 4 veckor....de gick jag upp under en vecka.

Så nu väger jag 99 kg igen.        För mycket! För mycket! För mycket!

Men jag tänker inte ge upp.  Fast jag får börja om från början igen.  Jag måste ta tag i det här med kosten, som jag tycker är det allra jobbigaste.  Jag avskyr det här med mat. Jag avskyr att laga mat. Jag avskyr att handla mat.

Prio 1 är att mina skavsår läker sig så jag kan komma igång med träningen igen.

Prio 2 är att göra någon form av kostplan så jag inte frestas att ta snabba måltider som mackor och godis.   Idag ska jag deppa.  Imorgon tar jag tag i det här igen. Suck!

 

mariellejohnsson

10 oktober 2011 20:16

Hej! Är här och kollar lite. Hoppas du har deppat färdigt. Stora varma kramar! Jag vet att du tyckte att det gick bakåt när du skrev det här. Men jag är ändå så hiimla imponerad av din vilja! :-) Underbart!

http://mariellejohnsson.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...