Hej!

Jag har adhd.  För mig innebär det att min hjärna springer omkring.  Den springer hit och den springer dit,  ibland hinner kroppen med, men oftast så är kroppen före eller efter hjärnan. 

Oj, disken måste jag ta, och mitt i disken så ringer det på dörren.  Öppnar...nej, barnen är inte hemma...oj vad dammigt det är, måste dammsuga.   Dammsuger och plockar upp barnens nedslängda tröjor och strumpor som ligger på golvet, lägger i tvättkorgen. Oj, jag behöver nog tvätta.....ner och sätta på en tvätt.....vad var det jag höll på med?  Energin tar slut, och så sätter man sig vid datorn.  Tvätten...den får man tvätta om efter två dagar.

Disken...eh...den glömde jag visst av.  Åh, vad skönt det är att röra sig!  Vid en snabb powerwalk slutar hjärnan springa, och ju snabbare jag går desto långsammare går hjärnan, och tillslut så är det bara tyst och lugnt.

Hej!

Jag har fibromyalgi.  Det innebär att jag har ont...hela tiden. Någonstans.  Ibland mer, ibland mindre. Oftast mer.

Min fibromyalgikropp tycker om att röra på sig.  I början protesterar den, men sedan känns det bra.  Träningsvärk är bättre än fibrovärk.  Att springa tycker min fibrokropp om.  Då slappnar kroppen av, och känslan efteråt när det inte finns ett enda ställe på kroppen som gör ont, den är obeskrivlig.

På morgonen när jag vaknar så är alla leder stela och jag kan inte hoppa ur sängen som vissa andra kan. Först måste lederna och musklerna mjukas upp innan jag kan sätta mig upp.  Ibland gör det så ont att jag knappt kan sätta mig upp.....då är det skönt att veta att det finns en sak som hjälper.  Att jogga.  Eller ett hårt pass på gymmet.   Den brännande känslan i benen när man vet att man gjort något, är mycket bättre än elden i benen som jag får helt oförtjänt.   Att röra på sig och vinna över kroppen är så härligt.  Jag kan hantera min smärta och värk genom träning.

Hej!

Jag har ME/cfs.  Det innebär att jag sitter i fängelse.  Jag har ont.  Jag är trött.  Musklerna protesterar efter en kort promenad.  Det innebär att jag nästan varje morgon skjuts till döds....några sekunder.

Det innebär att jag ofta får feber,  får influensakänslor när jag överansträngt mig.  Det kan räcka med att jag går en snabbare promenad med hunden. Ett lite hårdare träningspass, vilket innebär ett nybörjarpass med lugnt tempo, kan däcka mig i flera dagar.  Man kan jämföra det med en kraschlandning. Dagar man tror att man mår bra brukar sluta med kraschlandningar.

ME;n gör att fibron får ett starkare fäste då jag inte kan mota bort smärtan på samma sätt som tidigare.

Min adhd-hjärna är rastlös, vill, vill, vill.....kroppen orkar inte. Ibland tar adhd-hjärnan över och tänker, vad fan- så illa kan det ju inte bli.  Men det blir det.  Oftast värre.  ME är ingen psykisk sjukdom, utan räknas som en neurologisk sjukdom.   

Att därmot få min adhd-hjärna att samsas med min fibro och ME-kropp,  det är en utmaning som heter duga.

Hälsningar från ME,  Adhd and Fibro

Jag har en ny form av värk i mina axel och armbågsleder.  Nästa gång jag är hos läkaren så tänkte jag nämna det.

Jag har funderat på hur jag ska beskriva värken...och jag hittar inga ord att beskriva det med. 

Gör det ont? Njae...ont är en definitionsfråga.  Det känns när jag rör lederna, men inte annars. 

Det enda sättet att beskriva det på är....ni vet känslan man kan få när man hör någon riva eller dra naglarna mot en svart tavla.  När man hör det ljudet....den känslan har jag.  Det känns som om någon drar naglarna eller en krita längs en griffeltavla.  Jag associerar smärtan/värken med den känslan.  Frustrerande, obehagligt....men ont? 

Ibland lyckas jag sätta ord på smärta, och när jag lyckas med det...så minskar smärtan många gånger. Det är lite konstigt.

Idag har jag haft väldigt ont...ont i leder, ont i huvudet, muskelvärk...you name it,  I have it!

Jag lyckades inte ens med mindfullness att ta mig igenom det, utan tyckte mest synd om mig själv och ville ha morfin.  Till slut kändes det som om jag höll på att bli knäpp, och då gick jag ner till träningsrummet och fokuserade på något helt annat.

Jag fokuserade på övningarna hon visade, och.....magen darrar, benen darrar, armarna darrrar.....men jag har inte ont längre.  Jag hoppas inte jag blir sämre av övningarna, men just nu mår jag väldigt mycket bättre.