Tidigare idag var jag deppad och nedstämd.

Bestämde mig för att göra det jag brukar göra när jag är deppad och nedstämd. Träna.

Inte mycket, inte intensivt. 

Men en kvart rumpa, lår och mage, efter en träningsvideo på youtube.  En dusch på det med favoritpeelingen, och favorit lotion. 

En kort promenad till ett närliggande område där jag köpte en kasse full med böcker för en hundring.

Det var allt,  men oj så mycket bättre jag känner mig.  Halsen börjar kännas nu, men psykiskt och mentalt känns det så mycket bättre.  Hur kan träning inte vara bra?

Nu lite mat, titta igenom vilka böcker som finns i påsen, och senare Eurovision Song Contest finalen.

Jag har varit nedstämd i ett par dagar. 

Jag har så svårt att komma överens med min kropp.  Vi drar åt helt olika håll min kropp och jag. 

Jag vill ner i vikt

, den går upp i vikt.

Jag vill motionera,

den vill ligga.

Jag vill läsa,

ögonen vill inte läsa utan texten blir blurr.

Jag har så svårt att ändra mitt tankesätt, där andra i hela mitt liv sagt att träning är bra för mig.

Hur kan träning INTE vara bra för mig?  Jag vill träna, men det känns som ett marathon bara att ta ner tvättkorgen en trappa ner till tvättkällaren, lägga i tvätten i tvättmaskinen,  vika ihop handukarna som ligger i torktumlaren, och bära upp det en trappa upp. 

Ligger i sängen och känner mig oduglig, kass, värdelös och undrar....ska det vara såhär?  Jag läser om människor som är värre i sin ME än vad jag är, de är sängliggandes i 20-23 timmar.  En dusch kan vara jättejobbigt för dem och slå ut dem i veckor.  Så jag bör vara glad.  Min kapacitet är mycket högre.  Jag är sängliggandes kanske 15-17 timmar, men kan gå ut med hunden mellan varven. 

ME-experter jämför ME med allvarligare sjukdomar såsom cancer och andra livsdränerande sjukdomar.  

Jag känner mig hjälplös och maktlös.  Ständig smärta, ofta huvudvärk, ont i muskler och leder.  Rörelse minskar smärtan under några timmar, men smakar surt efter när febern kommer, influensakänningarna kommer, när utmattningen är obeskrivbar.  När yrseln blir värre och svimningarna ökar.

Smärtan kan jag bli vän med, men utmattningen kommer jag aldrig kunna bli vän med.