Igår tog jag kort på mig själv, som jag tänkte skriva ut och sätta på kylskåpet, så jag ser min stora mage och mina stora lår, varje gång jag reflexmässigt går i kylskåpet.  Tog även dagsvikten och fick en ren och skär chock. 

+5 kg på en vecka!! 

På mindre än 3 månader har jag lyckats gå upp 20 kg!! 

Det är helt sjukt!  SÅ MYCKET har jag inte ätit att jag förtjänar en sådan viktuppgång. 

Jag ligger nu på tresiffrigt, något jag har svurit på att aldrig hamna på.  Nu är jag alltså där  

Gårdagens vikt 104.5 kilo.  I mitten på feburari vägde jag 84 kg.  Det här är oacceptabelt!  Jag vägrar!

En stor del av boven är naturligtvis mitt försämrade hälsotillstånd.  Jag kan ju inte träna på samma sätt som tidigare.   Men jag kan inte äta heller.  Eller det känns som att jag inte kan äta.

Av ren förtvivlan körde jag ett 10-min pass rumpa-lår.  Jag känner att det här funkar inte.  Jag måste göra på mig mycket mer annars får jag leva på pulverdieter. 

Och det tänker jag göra...i en så där 2 veckor.  Det får bli så.  Jag ska ner under 100 kg sedan får jag fundera på hur jag ska göra. 

Egentligen borde jag inte ha tränat idag då jag har lite ont i halsen, och ligger på febergränsen.  Men träning är mitt sätt att hantera problem, kriser, ångest....om jag inte kan träna.....om jag inte kan röra på mg....då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.   Jag kan inte acceptera det här.  Tänker inte göra det. 

Jag kan vara sjuk, men någon timme om dagen skall jag banne mig vara frisk så jag kan träna.  Om det så blir att jag blir sängliggande resten av dygnet.  Det är träning, döden.....eller starka ångestdämpande tabletter som gäller.

Eftersom jag har hund och barn känns döden inte som något bra alternativ.  Inte starka ångestdämpande heller.  Så av alla dåliga alternativ så blir det träning...om så bara 10 min om dagen tillsammans med pulver och sallader.