Igår skrev jag om mina mål och planer de nästa 100 dagarna. 

Men just nu känns det långt härifrån.

Jag är så fruktansvärt trött. Orkar ingenting.  Bara att röra armarna känns jobbigt.   Att gå ut med hunden tar på krafterna.   Och så yr. 

Att tänka känns jobbigt.  Samtidigt är jag 100% säker på att det INTE är någon depression för jag vill.  Jag har en massa "åh, det här vill jag göra"-saker.

Idag är en sådan där härlig dag, men vackert väder, blå himmel och sol.  Och jag vill ut och gå. 

Samtidigt har jag lätt feber.  Jag vill så gärna orka!

Jag ser till att gå minst 3 km om dagen med hunden.  Hunden verkar inte lida av motionsbrist som jag. 

Yrseln har kommit tillbaks med stora mått.   Jag blir när jag ligger still, när jag sitter still.  Jag hoppas att jag snart blir frisk.  Att läkarna kommer på vad som är fel med mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...