Jag har haft några bra dagar, och nu kommer baksmällan.  Igår var jag och gjorde ultraljud på Akademiska. Hjärtat ser bra ut, det verkar som att till 99% INTE är hjärtat som krånglar. Och det är skönt.  Då vet jag att kan träna. 

Vad som inte är helt bra därmot är denna baksmälla jag får efter en dag då jag varit fysiskt aktiv.  Jag gick faktiskt hela 10 km igår, inte i ett sträck, men....eh..um....jag gick vilse i Uppsala och fick mig närmare 4 km promenad jag inte hade räknat med.  

Och allt sammantaget i går, så hade jag gått 10 km.

Igår kväll kom febern, imorse kom mensen och en sjujävla mensvärk, och helvetessmärtan på det.

Idag är energinivån lika med noll.  Orkar ingenting. 

Jag dammsög tv-rummet och fick gå och lägga mig.

Jag plockade ut disken och fick gå och lägga mig.

Jag går ut en kort sväng med hunden och får gå och lägga mig. 

Jag plockar in en maskin tvätt och får gå och lägga mig.

Jag har så svårt att acceptera den människa, den personen jag har blivit.  Som inte orkar någonting.

Jag vill ju!

Jag vill så gärna! 

Jag vill träna!

Jag vill jobba!

 Jag vill tjäna pengar!

Jag är en människa som tidigare pluggade dubbelt, hade småbarn med sömnsvårigheter.  Jag fixade det! 

Och nu...orkar jag inte mycket alls.  

Jag har så svårt att acceptera den människan jag blivit. För jag vill ju...jag vill så jävla mycket!