I måndags var jag på mitt livs första MRL-Pass.  Mage Rumpa Lår. 

För att sammanfatta det så här; Jag överlevde.  Jag var osäker, men jag överlevde.  Det är bra!  Sedan var det säkert roligt för andra när jag wobblade fram och tillbaks på den jädra bollen som instruktören slutligen fick hålla fast för mig.   Tekniken var lätt.  Kruxet var att man behövde både balans och muskler, vilket jag har noll av båda.  Men jag överlevde!  Fast ibland var döden nära " åh de 8 sista, 8,7, 6......" Då flåsade skärselden min i hälarna.

" 5, 4, 3, 2 "  Nu jävlar dör jag!  " 1..bra jobbat!"  Pust och flämt, jag lever!

Dagen efter går jag upp ur sängen, sätter mig på toaletten....men kan inte resa mig.  Ända upp till diagfragman bränner det, tillslut tar jag dörrhandtaget till hjälp och häver mig upp.  På insida lår känns det som om jag har blyklumpar, och jag staplar omkring med särade ben.  Jag känner riktigt hur musklerna växer i magen, men är likförbannat lika fet varje gång jag ser mig i spegeln.

Dag tre tror jag att jag blivit snittad igen. Hur effektiv kan en magträning vara egentligen, sån där träningsvärk har jag aldrig haft.  Det känns dock väldigt bra att ha förtjänat träningsvärken.  Nu ska den skitkroppen få igen för gammal ost!  Nu ska jag ge den smärta! 

Idag skulle jag träna igen......var planen.  Jag har ju ett halvt gym nere i källaren och tänkte köra lite crosstrainer och testa en träningsdvd. På väg ner för trappan klappar någon till mig. Känns det som.  Får plötsligt jätteont i huvudet, och börjar må illa. Så börjar jag se konstigt också.

Först trodde jag nästan att jag fått en stroke så jag gjorde det där testen som man kampanjar för.   Men jag hade ingen stroke ( mig veterligen)  så jag tar en migräntablett.  Efter en stund svettas jag som en gris, så visar det sig att jag har feber!!    Dottern har varit hemma i feber så något skit surrar omkring i huset, men jag blev ändå sur.  För nu har den stora delen träningsvärk gett med sig och jag tänkte ge kroppen stryk igen.  Men jag får vänta några dagar. 

Jag måste skryta med också att jag varje dag har gått minst 5 km och uppnått minst 10 000 steg på stegmätaren!